logo

KULTUR

Bokrecension: Den yttersta lyckans ministerium

2018-02-05

Den yttersta lyckans ministerium
Arundhati Roy
Övers. Peter Samuelsson
Brombergs

Tjugo år efter debuten med De små tingens Gud återkommer Arundhati Roy till skönlitteraturen med Den yttersta lyckans ministerium. Den som har läst några av hennes politiska böcker vet att hon är en av samtidens mest skarpögda kritiker av klassklyftorna och kapitalismen, med Indien i centrum. I samband med att boken utkom i höstas medverkade Roy på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg, där hon talade om vikten av att behålla mässan som en demokratisk arena som inte högerextremisterna skulle få störa. Det finns en särskild aura av ömtålighet och styrka kring henne. Det finns sannerligen inte många Arundhati Roy i världen. Därför tog jag mig an hennes nya roman med stora förväntningar.

Historien om hermafroditen Anjum, som föddes med två kön, med både penis och slida, och hennes liv med de andra hijrorna – kvinnor som föds i en mans kropp – är en del av romanen. Den andra historien handlar om kriget i Kashmir sett genom fyra studentvänners ögon. De hamnar på varsin sida i den blodiga konflikten. Detta är en roman om krig, kärlek och utanförskap. Ett myller av händelser, en oerhörd mängd personer och ett oräkneligt antal detaljer. Mängden av uppgifter som Roy förmedlar är så överväldigande att det hindrar och stundtals stör läsupplevelsen. Det övernaturliga och gränsöverskridande blandas med realismen i skildringen av krigets Kashmir och nödens rent episka dimensioner i det indiska samhället.

Personerna tecknas mer som typer med vissa egenskaper än som individer med individuella drag. De blir som pjäser i ett större spel. Först efter 400 av 450 sidor möts de två helt olikartade berättelserna: dels historien om hijran Anjums liv, dels den andra berättelsen om Tilottama och hennes tre studentvänner, som alla var hemligt förälskade i henne. Då har man som läsare fått ta del av de indiska övergreppen i Kashmir skildrade med en nästan likgiltig trötthet av den av studentkamraterna som blev indisk underrättelseofficer. En annan går upp i bergen och tar upp kampen mot den indiska ockupationen. Han blir hennes första man.

Roy har skrivit en stridsskrift mot den indiska överhögheten i Kashmir och till försvar för det annorlunda, men romanens många trådar faller isär. Romanen blir trots flera glimrande avsnitt alltför disparat för att kännas helt tillfredsställande.


Teckna en prenumeration här

Jan Bergsten

KULTUR

Illusion – sant eller falskt?

Eva Wernlid

Än lever det gamla järnbruket i Avesta, ett semestertips som står sig i alla väder. I år visar Avesta Art utställningen Illusion, en samlingsutställning med tretton konstnärer. Fotografen Eva Wernlid har besökt utställningen. Här återger hon den i ett kortare referat.

KULTUR

Bokrecension: Populistiska manifestet

Stefan Estby

"Populistiska manifestet behövs verkligen nu när det är valår och förhoppningsvis kommer de 151 teserna med ibland långa, ibland korta kommentarer bli lästa och reflekterade över. Bra att både höger- och vänsterpopulism granskas på detta genomgripande sätt." Det skriver recensenten Stefan Estby.

KULTUR

Pale Rider: Jan Aghed 1934-2018

Carl Henrik Svenstedt

"I mitt liv stegade Jan Aghed in som Gary Cooper i High Noon. Sheriffen som skulle skapa struktur i den svenska filmkritikens förvirring. Året var 1964 och han kom över dynerna vid Venedigs Lido, en stadig bit på lite krumma fotbollsben men med trampet långt fram på fotsulan som en boxare, redo för fight. Och fight skulle det bli." Det skriver filmkrönikören Carl Henrik Svenstedt.

KULTUR

Jag är vitter och Bellmansk

Jan-Erik Back

Nu är det så här! Jag är inte bitter! Men lite sur blir jag allt efter alla turer i en kunglig akademi där ”snille och smak” ska vara ledord och ändå lyckas ledamöterna köra hela tillställningen i botten. Snillet har således bara gett en bitter eftersmak där den talang som ”snille” ska beskriva uppenbarligen inte omfattar det salig Ribbing kallade ”vett och etikett”. Det skriver FiB/K:s Backstugusittaren.