logo

KULTUR

Bokrecension: Ditt liv och mitt

2017-09-07

Ditt liv och mitt
Majgull Axelsson
Brombergs

Märit bestämmer sig plötsligt, när hon återkommer från en utlandsresa och är på väg hem till Norrköping, för att stiga av i Lund, den stad där hon för ett femtiotal år sedan påbörjade sina studier till läkare. Hon vill ta reda på vad som egentligen hände med hennes bror Tok-Lars, han som vid moderns plötsliga död hamnade på en anstalt för sinnesslöa, det ökända Vipeholm.

Själv är hon är trilling, född och uppvuxen med sin bror Jonas, som är hård och elak. Mormor, morfar, far, mor och hennes utvecklingsstörde storebror finns också i familjen. Och så ”Den Andra”, trillingen som dog vid förlossningen men som har bosatt sig i Märits huvud och som ständigt säger emot och lägger sig i hennes tankar och beslut – en samvetets röst.

Majgull Axelssons romaner handlar aldrig om lycka utan om de i samhället som har det svårast. De utsatta. Grupper som är förföljda, missbrukare, utvecklingsstörda, psykiskt sjuka, fattiga. Så även här i hennes senaste roman Ditt liv och mitt. Huvudpersonen Märit, genom vilken berättelsen tolkas, växer upp i en dysfunktionell familj där stor dikotomi mellan familjemedlemmarna råder; de goda och de onda. De obevekliga gränser som inringar bokens olika karaktärer, skapar dessvärre något väl stereotypa personligheter. Ingen försoning eller ånger skymtar hos någon av dem som representerar ondskan och inte heller bjuder de som blir illa behandlade något motstånd.

Den nu sjuttioåriga Märit blickar tillbaka på sitt liv och berättelsen rör sig fram och tillbaka mellan hennes ungdom på sextiotalet och nutid. I fokus finns hela tiden det hemska som utspelade sig på anstalten Vipeholm, det som hennes storebror Lars utsattes för av tvång, övergrepp och förnedring, det som förvandlade honom till en aggressiv vilde, institutionsskadad, som fick leva sitt liv fastbunden i ett madrasserat rum. Allt medan folkhemmet blomstrade.

Majgull Axelsson skriver om det mörka i samhället. Det som vi gärna vill bortse ifrån, glömma. Hon gör det på ett medryckande sätt vilket gör det näst intill omöjligt att lägga boken ifrån sig. Hennes sätt att beskriva skeenden, tar tag i och väcker starka känslor hos läsaren. Stilen är enkel och lättläst och samtidigt engagerar den.

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

     
    

Agneta Willans

KULTUR

Konstauktion - lägg ett bud på träsnitt av Mats Eriksson

Agnes Käll

2017-09-15

Varje månad auktionerar vi ut ett konstverk, som kan förvärvas genom budgivning på auktionssajten Tradera. Samtliga försäljningsintäkter går till tidningens nya bildfond. Därmed kommer konstverken ut ur förråden och tidningen kan fyllas med ny konst.

Konstverket som under september ligger ute till försäljning är Mats Erikssons Sundsvallsstrejken (1979), ett trä- och linoleumsnitt som skapades till 100-årsjubileet 1979.

KULTUR

En urusel poet av mycket hög klass

Mats Parner

2017-09-13

Skickliga imitatörer är typiska snyltgäster, låt vara snyltare som förtjänar såväl respekt som beundran. Pianisten Victor Borge, Bosse Parnevik och Olof Buckard är klassiska namn i genren. Men deras artisteri stod och föll, törs jag hävda, med värddjurens – de efterapades – lyskraft och publika anseende. För så är det ju: aldrig så lyckade imitationer av ”icke-kändisar” ger tyvärr inga skrattpoäng eller några poäng över huvud taget. Nils Adolf Elias Hasselskog (1892–1936) från Broddetorps komministerbostad någon mil från Hornborgasjön och lika långt från Billingen var på sin tid en väl så fullfjädrad imitatör som de nyssnämnda storheterna, kanske rent av strået vassare.

KULTUR

Second opinion: Dunkirk – en pyrrhusseger

Carl Henrik Svenstedt

2017-09-12

Om en ung man i början av en krigsfilm eller en western ljuger om sin ålder för att komma med ut i fält, och sen vid ett givet tillfälle säger att ”hemma i byn var det ingen som trodde på mig”, då vet man att han är dödens lammunge innan filmen är slut.

En klassisk kliché. Den engelske regissören Chris Nolan missbrukar minst fem av den sorten i sitt jättespektakel om det historiska slaget vid Dunquerque.

KULTUR

Bokrecension: Medborgare

Jan Bergsten

2017-09-11

Bokens titel bär det stolta ordet Medborgare. Den färgade amerikanska författaren Claudia Rankine introduceras här på svenska med en hybridbok som är en diktsamling, essä och ett collage av röster och bilder. Jag försöker ringa in vad denna tokhyllade bok handlar om och skriver ord som avhumanisering, utradering, osynlighet och identitetens tillfälliga skal. Språket som ett rasistiskt verktyg.