logo

KULTUR

Bokrecension: En onödig debattbok?

2018-05-11

Allt fler, även folk som inte läser ledarsidor, kultursidor och djupare politiska analyser i våra media, har förstått att Kina blivit en stormakt, framför allt ekonomiskt men även politiskt. Efterhand växer därför fram ett intresse för att bättre förstå och även bevaka Kinas roll i världen och världspolitiken. Men hittills är det väldigt få böcker som fokuserar på detta – än mindre på svenska.  Just därför blev jag nyfiken på boken ”Är Kina ett imperialistiskt land?” – utgiven av det pånyttfödda Oktoberförlaget 2017. Det är en svensk översättning av en bok av N.B. Turner 2014.

Jag har nu läst boken. Hm, tyvärr är jag både konfunderad och besviken. Då bortser jag från att den är skriven med en vänsterjargong med rötter i 70-talsvänstern och som fick mig att konsumera flera koppar kaffe för att inte somna under läsningen. Jag ska försöka förklara mer utförligt.

Boken huvudtes är att bevisa att Lenins teori om imperialismen som kapitalismen högsta stadium numer även gäller Kina som stat och stormakt och samtidigt kritisera några mindre kända och okända auktoriteter på vänsterkanten som uttalat sig i frågan och inte helt delat denna åsikt.

För den som inte är insatt i vad Lenin behandlade i sin bok om imperialismen 1916 var den en kritik av de socialdemokratiska partiernas uppslutning bakom sina staters krigföring under första världskriget. De krigförande staternas politik var, menade Lenin, ett direkt resultat av utvecklingen av den dåvarande kapitalismen, ledd av de utvecklade staterna i Europa.

OK, men kopplingen till Kina idag? Jo, den bok jag läst gör en ganska grundlig genomgång av de fem kriterier som Lenin ställde upp för marxister för att karaktärisera imperialismen. Inte helt oväntat finner författaren att Kina idag uppfyller alla fem kriterierna för att kallas imperialistiskt. Jag har inte lusläst källorna för dessa påståenden, men så vitt jag översiktligt kan bedöma så förefaller slutsatserna underbyggda.

MEN vad säger oss detta? Rimligen bör man fråga sig om Lenins drygt hundra år gamla perspektiv ger oss som ogillar den skadliga stormaktspolitiken någon vägledning för att konkret motsätta oss detta. Men då tittar författaren bara upp i himlen och talar om att alla imperialister är lika stora kålsupare som ska förgöras genom socialistisk revolution. Vi serveras alltså en slags hägring eller ett slags tungomålstalande i vänsterdräkt. Det är därför jag är genuint besviken på boken.

Med sådana utgångspunkter blir det helt obegripligt varför inte bara vänstern utan många andra motsatte sig Hitlers politik före och under andra världskriget. Inte bara Tyskland utan England, Frankrike och USA var också stormakter som kan kallas imperialister. Ändå var det en självklarhet, efterhand, att inte bara vänstern utan en bred opinion långt ut mot höger, motsatte sig och var beredda att med sina liv bekämpa Hitler-Tyskland. Det är alltså skillnad på imperialism och imperialism, men den frågan går författaren helt förbi.

Personligen menar jag att Kinas agerande i världspolitiken än så länge är en försiktigt och mycket framgångsrik utmanare av den amerikanska krigspolitiken runt om i världen. Och hittills visar det också att Kina i det stora hela varit en gynnsam faktor för alla de nya stater som frigjort sig från kolonialismens bojor efter andra världskriget. Att det verkligen varit och är så bekräftas när Kina allt oftare pekas ut av ”den djupa statens” företrädare i USA såsom dess huvudfiende.

Självklart behövs en djupare analys av Kinas roll och utveckling i världen. Och Kina kan även komma att bli en ny supermakt som tar över USA:s roll i världen. Där är vi inte idag, men visst vore det bra att diskutera det. I ett sådant arbete är tyvärr boken värdelös som startpunkt.

 

Torbjörn Wikland

KULTUR

"Fan, pappa, nu är det tufft, nu är det jävligt tufft!"

Marte Michelet

Den norske författaren Jon Michelet dog i våras, 73 år gammal. Hans omfattande författarskap präglades av ett starkt samhällsengagemang och ställningstagande för tredje världen mot kapitalismen. Här skriver hans dotter, Marte, om sin far.

KULTUR

Matilda Magnusson: ”Jag behövde någon som kunde ge mig styrka”

Torbjörn Wikland

Matilda Magnusson sjöng i Varberg den 21 april i samband med utdelningen av Lenin- och Robespierrepriset. Som 12-åring ”fann” Matilda Magnusson Björn Afzelius. Det blev starten till en musikalisk karriär som nu lett fram till en skiva med sånger av – Björn Afzelius. Idag kombinerar Matilda ett lärarjobb med en solokarriär på scen. Här intervjuas hon av FiB/K:s Torbjörn Wikland.

KULTUR

Gerhard Nordström: "Krig löser inga politiska frågor"

Gösta Elmquist

I Folket i Bild/Kulturfront nummer 6-7 visas Gerard Nordströms verk från sviten Sommaren 1970 och De antimilitära planscherna, vilka befäste Nordströms position som en av vår tids främsta antikrigskonstnärer. Med 93 års erfarenhet är han övertygad: krig löser inga politiska frågor. Dessvärre har USA:s katastrofala Asienpolitik från 1900-talet inte förbättrats. Det säger konstnären till FiB/K:s gästredaktör Gösta Elmquist i en kort intervju.

KULTUR

Satir: Hoppet och klippet

Jan-Erik Back

2018-05-30

Livet kan vara bekymmersamt ibland. Särskilt tillkrånglat är det när det är mycken månad kvar i slutet på lönen. Av någon okänd anledning brukar det speciellt då finnas hundratals saker att betala medans kylskåpet innehåller ett kvarts paket härsket smör och en urklämd tub senap plus något oidentifierat som var menat som jobblunch två månader tidigare.