logo

KULTUR

Bokrecension: Solidärer

2018-02-07

Solidärer
Anna Jörgensdotter
Albert Bonniers förlag

Anna Jörgensdotters nya roman Solidärer utspelas på två plan: i Gävle och i Spanien.  Det är 1930-tal. I Sverige är det ett dagligt gnetande för brödfödan för vissa och arbetslöshet för andra. I Spanien har inbördeskriget inletts. Kring huvudpersonerna Ingemar och Klara grupperar sig ett myller av personer, miljöer och händelser. Den unge syndikalistiska arbetaren Ingemar har förmågan att minnas det som han inte har upplevt. Han föddes samma dag som Joe Hill avrättades. Hans käresta Klara bär hans barn utan hans vetskap. När Klara en dag träffar en annan man, är det för Ingemar slutet på deras relation. Vem är han att stanna kvar i Gävle medan folket i Spanien slåss och blöder för sin frihet i kampen mot general Francos fascister? Likt många andra svenskar reser han till Spanien och ansluter sig till de internationella brigaderna.

Solidariteten manar honom till handling. Men Ingemar kan inte glömma Klara och Klara har inte heller glömt honom. Hon läser allt hon hittar om det spanska inbördeskriget. Genom hela romanen löper deras inre monologer, riktade till den andre. Ingemar för kampen med vapen i hand på den spanska jorden. Klara organiserar kvinnornas solidaritet med det spanska folket. Liksom det spanska folket förlorade sin frihet, förlorade Ingemar och Klara sin kärlek, och liksom det spanska folket aldrig glömde sin kamp, kunde inte heller de glömma varandra.

Anna Jörgensdotter tecknar personernas yttre drag, vad de gör, säger och tänker, tämligen skissartat. Det är inte lätt att skilja den ena personen från den andra. De talar med samma röst och förblir därigenom alltför anonyma. Likt många nutida författare spränger Jörgensdotter realismens ramar. Ingemar minns som sagt det som han inte har upplevt. Han talar med den döda modern och han upplever Joe Hill, eller Joel Hägglund som var hans egentliga namn, som sin kamrat. Ingemar uppfattar det faktum att han är född den dagen Joe Hill dog som ett tecken på den väg han ska gå; den upproriska arbetarens väg. Joe Hills väg.

Anna Jörgensdotter erhöll Ivar Lo-priset 2010 för sin kollektivroman Bergens döttrar; en delvis intressant och lyckad roman. Dessvärre är inte Solidärer riktigt lika bra trots det mycket överraskande slutet. Det spanska inbördeskrigets inferno blir sällan riktigt skakande. Ingemar och hans kamrater blir inte heller riktigt levande gestalter. Man kan inte se dem för sin inre blick. De blir aldrig några tydliga karaktärer. Romanen hade vunnit mycket på att koncentrera handlingen och fördjupa personskildringen.
 


Teckna en prenumeration här

Jan Bergsten

KULTUR

Alex Schulman far med osanning i nya boken!

Mats Parner

Alex Schulman har gått för långt i den nya boken Bränn alla mina brev anser litteraturkritikern Mats Parner. Han ändrar datum på viktiga händelser så att det blir förtal av avlidna. Och frågan man ställer sig är vad som är sant i boken om hans morfar Sven Stolpe och mormor Karin?

KULTUR

Så stöttade DN:s kulturredaktion Kulturprofilen!

Idag inleds rättegången mot Kulturprofilen i hovrätten i Stockholm. Det är inte bara Svenska Akademien som stöttat honom. Även några av landets största kulturredaktioner har krattat manegen åt honom. Här skriver en person som har haft stor insyn i det outtalade samarbetet mellan Kulturprofilens Forum och landets största kulturredaktioner. Läs om hur redaktionerna "sponsrat" Kulturprofilen och hans scen Forum. 

KULTUR

Fanny å Farmor

Ett inlägg under pågående valrörelse av Kristina Eriksson och Hans-Magnus Meincke.

KULTUR

Musikaliskt mirakel

Margareta Zetterström

När Bach gjorde det inledande preludiet i Das Wohltemperierte Klavier spelbart för alla gläntade han på dörren till musikens underbara värld. Det menar författaren och översättaren Margareta Zetterström.