logo

KULTUR

Den hotade demokratin – en recension

2017-01-02

Demokratin kommer att försvinna om några decennier och efterhand ersättas av expertvälde och diktatur. Det sade Håkan Juholt i en intervju i höstas (SvD 20171015). Uttalandet väckte begränsad uppmärksamhet – och bara lite gnöl från kulturministern och utrikesministern. Men det kom från den som var partiledare för Sveriges största parti, socialdemokraterna, innan stafettpinnen gick över till Löfven. Det är inte bara Juholt utan flera högt uppsatta som sagt eller antytt samma sak.

Visst bör man oroa sig för demokratin. Just därför är den nyutkomna boken ”Folkstyret i rädslans tid” (Fri Tanke, maj 2017) intressant. Boken är en populariserad version av slutbetänkandet från ”Demokratiutredningen 2014” (SOU 2016:5), ledd av Olle Wästberg och med Håkan Lindvall som sekreterare. De är också bokens författare. Den är skriven på en lätt sakprosa på drygt 200 sidor - till skillnad från det supertjocka och tunglästa slutbetänkandet på nästan 750 sidor.

Boken är läsvärd trots begränsningar och luckor. Mängder av dystra fakta redovisas om urholkningen av det vi brukar mena med demokrati i Sverige. Det gäller t.ex. det drastiskt sjunkande antalet politiskt förtroendevalda – som numer bara kallas politiker. Allt färre frivilliginsatser har ersatts med avlönade partitjänstemän. Det är mediaföretag och ”think tanks” snarare än politikerna själva som utformar politiken. De noterar den allt tätare kopplingen mellan politiker och massmedia och att centrala politiker slutar som välbetalda konsulter. De noterar också att alla riksdagspartier är helt beroende av statsbidrag. Medlemsavgifter har bara en symbolisk roll i partiernas ekonomi. Demokrati på kommunala nivån urholkas av stora företag som intensivt uppvaktar lokala politiker. Partierna är inte heller längre stora folkrörelser. Samtidigt konstateras att politikerföraktet breder ut sig och att Sverigedemokraterna rekryterar proteströster från övriga partier. Detta är bara några av de intressanta aspekter författarna belyser med statistik och forskningsresultat.

Men det är mycket som saknas. Exempel ges på ökande skillnader i medborgarnas inkomster, utbildning, samhällelig aktivitet m.m. men författarna drar ändå inte slutsatsen att de ökade klassklyftorna är en avgörande förklaring till demokratins problem. I boken konstateras att offentliga demokratiutredningar gjorts tidigare – men utlämnar helt referenser till den stora Låginkomstutredningen som skickade chockvågor in i svensk debatt i skiftet 1960- och 70-tal. Den borde ha varit utgångspunkten för diskussionen om bristande jämlikhet, ökade klassklyftor m.m. som idag undergräver demokratin. I boken görs långa utläggningar om populismens utbredning i hela västvärlden (många exempel rör Sverigedemokraterna). Ändå undviker de att koppla populismen till de etablerade partiernas brister. En enkel förklaring till att journalister som K-G Bergström och Mats Knutsson blivit stora idoler i TV:s nyhetsprogram finns. Båda två har fått glänsa med att på enkel svenska dechiffrera vad de etablerade partiernas uttalanden och politik egentligen betyder för vanligt folk. Tyvärr påminner författarnas behandling av populismen om Holbergs pjäs Jeppe på Berget – alla vet att Jeppe super men ingen frågar varför han super.

Inte heller diskuterar de yttrande- och tryckfriheten och skyddet för den personliga integriteten som avgörande för verklig demokrati. Trots att de nämner internetbaserade medier och kommunikationsvägar så sägs inget om att vi numer är i händerna på multijättar som Facebook, Googles och Amazon. De gör ju redan ingrepp i den personliga integriteten genom att systematiskt samla in all nätinformation de kan om oss alla. De börjar också inskränka yttrande- och tryckfriheten på nätet genom att styra bort vad de anser ”opassande” – även om det t.ex. gäller foton på nakna barn som drabbades av napalm i Vietnam. Så påverkas idag informationsfriheten för miljarder människor runt om i världen – men det berörs inte i boken.

Det enda exemplet på styrd information är en diskussion av ryska ”troll”, dvs. egentligen staters desinformation, och hur de kan påverka viktiga val såsom det hävdas ha gjort i USA. Även om bevisen för rysk inblandning, trots utredningar, inte är övertygande så kan det givetvis ha förekommit. Alla stormakter blandar sig i och påverkar andra staters angelägenheter – öppet eller dolt. Bland stormakterna är det dock USA som sedan länge överglänser alla andra i alla sorters ”godkänd” eller otillåten inblandning – särskilt i mindre staters angelägenheter, t.ex. Sveriges. Är det för känsligt att diskutera för Olle Wästberg, f.d. generalkonsul i New York, tillika styrelseledamot i Sverige-Amerika Stiftelsen?

Det som begränsar en stats politiska handlingsfrihet påverkar givetvis invånarnas uppfattning vad man ska ha demokratin till. Många retar sig på att politiska frågor inte längre beslutas i Sverige utan i EU-organ – och därmed långt ovanför vad de uppfattar som påverkbart. På liknande sätt kan säkerhets- och utrikespolitiken bli en fången burfågel när vår regering närmar sig Nato och USA. Då måste man först fråga höga vederbörande om lov innan man uttalar sig eller fattar beslut. FN:s resolution om nej till kärnvapen i somras är ett aktuellt exempel. Det var på sin tid ingen tillfällighet att det var svenska regeringen och inte de Nato-anknutna danska och norska regeringarna som kritiserade USA under Vietnamkriget. Då kan vi återknyta till det jag började skriva om, Håkan Juholt, och varför han fick silkessnöret som partiledare. Han ifrågasatte öppet det svenska deltagandet i invasionen av Libyen 2013. Där gick gränser för ledarskiktet i socialdemokratin (och makthavare utanför partiet) och som förklarar varför Juholts politiska karriär slutade snöpligt som ambassadör på Island. Att på detta ”listiga” sätt chikanera Juholt har flera historiska paralleller. Efter Stalins död blev Molotov åter utrikesminister i Sovjetunionen, men efter att ha protesterat mot Chrustjevs politik degraderades han till ambassadör i Mongoliet. Den som tydligt vill markera Sveriges alliansfrihet i tider av ökat beroendet av Nato och USA måste straffas hårt. Sådana frågor ska hållas högt ovanför vanliga medborgare och demokratisk insyn. Det är ett stort demokratiskt problem, som inte alls berörs i boken.

Utöver detta finns i boken förslag till förbättringar av demokratin men det är små, små pusselbitar som jag inte berör här.
 

Teckna en prenumeration här


 

Torbjörn Wikland

KULTUR

Bok: Operation Barbarossa – Världshistoriens största fälttåg

Sisela Björnsson

2018-01-16

Att invadera Sovjetunionen var Hitlers huvudplan under andra världskriget, konkretiserad i ”Generalplan Ost” och ”Plan Oldenburg”. Samtliga östeuropeiska territorier fram till Uralbergen, samt Kaukasus, skulle koloniseras och 45 miljoner slaver och judar förintas eller fördrivas.

KULTUR

Bokrecension: Blixt från oklar himmel

Olof Rydström

2018-01-16

Men vad står det egentligen? Det är en i bästa mening överraskande samhällskunskapsbok av Sara Granér. Rimmen håller samman tre olika saker, begrepp eller företeelser. Du tvingas själv fundera över samband – om det alls finns.

KULTUR

Film: Lyser med sin frånvaro på svensk biografscen

Joacim Blomqvist

2018-01-15

Ännu lyser den Oscarsnominerade haitiske Raoul Pecks film om de unge Karl Marx, Le jeune Karl Marx (Den unge Karl Marx) med sin frånvaro på den svenska biografscenen. Att filmen i huvudsak diskuterar Kommunistiska manifestets (Manifest der Kommunistischen Partei, 1848), tillblivelsehistoria verkar inte så intressant trots att det i år har gått 170 år sedan Karl Marx och Friedrich Engels, efter Kommunisternas förbunds beslut, inledde arbetet med denna klassiker. Att det dessutom har gått 100 år sedan ryska revolutionen slutligen populariserade Marx och Engels idéer, som elegant formulerades i Manifestet borde kanske ha ökat intresset för Raoul Pecks film.