logo

KULTUR

En urusel poet av mycket hög klass

2017-09-13

Skickliga imitatörer är typiska snyltgäster, låt vara snyltare som förtjänar såväl respekt som beundran. Pianisten Victor Borge, Bosse Parnevik och Olof Buckard är klassiska namn i genren. Men deras artisteri stod och föll, törs jag hävda, med värddjurens – de efterapades – lyskraft och publika anseende. För så är det ju: aldrig så lyckade imitationer av ”icke-kändisar” ger tyvärr inga skrattpoäng eller några poäng över huvud taget.

Nils Adolf Elias Hasselskog (1892–1936) från Broddetorps komministerbostad någon mil från Hornborgasjön och lika långt från Billingen var på sin tid en väl så fullfjädrad imitatör som de nyssnämnda storheterna, kanske rent av strået vassare.

Den grubblande prästsonen skar emellertid sina lagrar i ovanligt svårforcerade terrängavsnitt. Hasselskog skrev nämligen poesi och blev mästare i sitt speciella gebit – den bitska parodins och det stilmedvetna pekoralets. På dessa områden utvecklades han till en eländig verskonstnär av allra bästa märke. Ja, han rimmade och slog ihjäl med samma nattsvarta själ och hade särskilt goda ögon till kollegerna Fröding, Heidenstam och Karlfeldt, liksom till Snoilsky, Runeberg och Levertin.

Men Hasselskogs styrka var samtidigt hans mästerskaps smärtsamma begränsning. Ty vem sätter väl i dag rätta värdet på fulländade Levertin- och Snoilskyimitationer?

En mindre del av Hasselskogs poem är utformade på klanderfri västgötska. Att Gustaf Fröding med sina Räggler och paschaser inspirerat dessa rader är nog ingen vågad gissning:
Om vårn då ä de värlek,
så en kan ut å gå
å hveska meldt om kärlek
mä den en håller å.

Bland Hasselskogs många litterära hjältar återfanns så vitt skilda gestalter som Birger Sjöberg, August Bondeson och, viktigast, den notoriske pessimisten Arthur Schopenhauer. Men även för konstnärer i helt andra branscher kände han stor tillgivenhet. På den musikaliska scenen stod 21-barnsfadern Johann Sebastian Bach honom allra närmast, tätt åtföljd av Richard Wagner och Gustav Mahler.

Som gymnasist i Skara gjorde Nisse från Broddetorpet ingen omedelbar succé. En hösttermin fick han betyget C i både tyska, franska, matematik, flit och uppförande, men till slut blev vita mössan ändå hans – om än avsevärt fördröjd och därför aningen gulnad. Därefter följde nio års akademiska studier i tre olika universitetsstäder. Det ledde inte till stort mer än att Hasselskog kunde stajla med titeln ”före detta juris, filosofie och teologie stud. på visitkorten, någon examen avlade han inte. I gengäld antog hans kunskaper i flera ämnen smått encyklopediska dimensioner. Han blev kort sagt en lärd herre och en ovanligt bildad man.

Från och med 1920-talets upptakt inträffade en serie avgörande händelser i den nu 30-årige ynglingens liv. Likt en västsvensk Wittgenstein – eller en klentrogen Chronschough – utbildade han sig till folkskollärare i Göteborg och blev i den vevan ytterligt intagen av en viss fröken Kerstin Molin, jägmästardotter och pianovirtuos i en och samma skepnad. De gifte sig, och Kerstin födde sonen Nils – Nils junior.

n tilldragelse av lika hög specifik vikt ägde rum på senhösten 1925, då den försynte versmakaren råkade dratta på ändan i vattnet – mitt i den å som rinner igenom småstadsidyllen Grönköping. Närmare bestämt uppvaktade Hasselskog legendaren Hasse Z med ett spontant sammanställt manus, rubricerat i typisk Grönköpingsanda: 

Gruvligt illdåd mot svärmoder. Känd lantmätare skjuter dylik runt i varuhusets svängdörr, varefter han avviker.

Från den tidpunkten och ända till sin alltför tidiga död i lunginflammation var Hasselskog ett med GrV, det vill säga med Grönköpings Veckoblad, där han under den kommande tioårsperioden skrev cirka 300 prosatexter. Men framför allt vann han läsarnas hjärtan som, den osannolikt uppblåste, A:lfr-d V:stl-nd, den förandligade överdängaren bland skalder. Under nämnda signatur bidrog Nisse med drygt 100 Grönköpingspoem med Hasse Z som chef på redaktionen. I nummer 6/1927 hyllade A:lfr-d V:stl-nd kalenderårets skiraste tid med dessa sublima rader:
Intet är som junidagar,
blåa rymder, beteshagar.
Ingenting jag mer beklagar
än en krass och opoetisk naturell.
Följ mig till den Bergska viken,
plocka pyrola i diken,
njut den korta estetiken,
auditiv såväl som visionell!

Var och en som förknippar detta ordflöde med Erik Axel Karlfeldt förtjänar att applåderas med bägge händerna. ”Intet är som väntanstider, vårflodsveckor, knoppningstider” heter det i Fridolins visor.

Det av Ludwig Zamenhof (1859–1917) introducerade konstspråket esperanto fick aldrig någon vän i Hasselskog. Den egna varianten döpte han ogenerat till transpiranto, allt i syfte att föra läsarens tankar både till Zamenhofs nyspråk och till mer hemtama begrepp som transparent (genomskinlig) och transpiration. Ett ofta åberopat och i bokstavlig mening lovsjunget transpirantokväde lyder som följer:
Va paj, va paj, va farsipaj,
falsette glossan kar!
Nek hivas alpan celestaj,
nek firas kjusan, diskas kaj,
amandalundo kvam Polar
kvam fadripajan var.

Den hymnen – Finlands nationalsång – har vi alla lyssnat till, inte minst efter nesligt förlorade ishockeymatcher. ”Vårt land, vårt land, vårt fosterland, / ljud högt, o dyra ord!” heter det i J L Runebergs originaltext. Tråkigt nog letar vi förgäves efter Amanda Lundbom i detta original. Så icke hos Nils Hasselskog: 
amandalundo kvam Polar
kvam fadripajan var.

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Mats Parner

KULTUR

Svenska akademien borde lyssna på Svenska akademien!

Peo Österholm

Det är skillnad på Svenska akademien och Svenska akademien. De frackklädda herrarna med snille och smak är inte kända för att spela hip-hop, reggae och liknande musik. Det är däremot den skånska parafrasen på Svenska akademien, med samma namn. 

KULTUR

"Fan, pappa, nu är det tufft, nu är det jävligt tufft!"

Marte Michelet

Den norske författaren Jon Michelet dog i våras, 73 år gammal. Hans omfattande författarskap präglades av ett starkt samhällsengagemang och ställningstagande för tredje världen mot kapitalismen. Här skriver hans dotter, Marte, om sin far.

KULTUR

Matilda Magnusson: ”Jag behövde någon som kunde ge mig styrka”

Torbjörn Wikland

Matilda Magnusson sjöng i Varberg den 21 april i samband med utdelningen av Lenin- och Robespierrepriset. Som 12-åring ”fann” Matilda Magnusson Björn Afzelius. Det blev starten till en musikalisk karriär som nu lett fram till en skiva med sånger av – Björn Afzelius. Idag kombinerar Matilda ett lärarjobb med en solokarriär på scen. Här intervjuas hon av FiB/K:s Torbjörn Wikland.

KULTUR

Gerhard Nordström: "Krig löser inga politiska frågor"

Gösta Elmquist

I Folket i Bild/Kulturfront nummer 6-7 visas Gerard Nordströms verk från sviten Sommaren 1970 och De antimilitära planscherna, vilka befäste Nordströms position som en av vår tids främsta antikrigskonstnärer. Med 93 års erfarenhet är han övertygad: krig löser inga politiska frågor. Dessvärre har USA:s katastrofala Asienpolitik från 1900-talet inte förbättrats. Det säger konstnären till FiB/K:s gästredaktör Gösta Elmquist i en kort intervju.