logo

KULTUR

Färsk Stephen King-rysare med tandagnisslande clown

2017-11-06

Film: Det
Regi: Andy Muschietti

Av Stephen Kings närmare sjuttio romaner har numera över femtio filmatiserats. De har minst sagt varierat i kvalitet. Miniserien Det från 1990 var dock en av de mer lyckade, och Tim Currys huggtandsflinande clown har sedermera uppnått ikonisk skräckclownsstatus. Fram tills nu.

I årets nyfilmatisering av Det har berättelsen förflyttats från 60-talet till det sena 80-talets olycksdrabbade Derry. Här försvinner stadens barn spårlöst, och har gjort så i hundra år. Redan i anslaget träffar huvudpersonens lillebror clownen Pennywise bland skuggorna i en kloakbrunn. Det blir ett möte med bloddrypande utgång. Den här gången är det svenske Bill Skarsgård bakom det kusliga clownsminket, med lysande lystna gyllene ögon gör han rollen lika skräckinjagande som briljant.

Ett år senare får man följa losers-gänget: sex 13-åriga killar och en tjej, när de får utstå blodtörstiga äldre tonårsmobbare, oförståndiga vuxna och våndan av att vara ung och annorlunda. Efter några allt för flyktiga inblickar i barnens eländiga bakgrund, börjar de var och en drabbas av Pennywises skräckvisioner. Den hamnskiftande clownen livnär sig nämligen på fruktan, och framkallar detta genom att dra nytta av varje enskilds fobier. Det följer en rad tätt åtföljda jumpscares, både klassiska och förutsägbara som fyndiga och överraskande. Trots att filmen utspelas i snabbare tempo lyckas den bygga upp den bekanta oroväckande känslan att just din värsta mardröm kan hemsöka dig när som helst – även mitt på ljusa dagen.

Men det mest otäcka med staden Derry är inte ens den mordiska clownen, utan de vuxna som fullkomligt struntar i barnen. Föräldrar som är oförmögna eller ovilliga att förstå sina barn, som manipulerar och ljuger, eller rentav begår regelrätta övergrepp. Huvudpersonerna har alltså ingen trygg, tillförlitlig vuxen att vända sig till när de utsätts för metafysisk terror. Därmed är inte konstigt att de får för sig att de måste ta itu med clownproblemet på egen hand.

Uppgörelsen blir snygg, dramatisk och blodig. Barnskådespelarnas insatser är enastående, det visuella är påkostat och slående och 90-talets gryniga tjockteveversion bleknar en aning i jämförelse. Men stundtals haltar skräckeffekterna lite, då det ibland är omöjligt att komma undan clownens tandrader och i andra fall busenkelt. Bristen på logiskt mönster och avsaknaden av klara regler gör att förskräckelsen inte når upp till sin fulla potential. Vad vill egentligen Pennywise med alla barn? Det ger förhoppningsvis en framtida uppföljare svar på.

Teckna en prenumeration här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! 
SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Roger von Bonsdorff

KULTUR

Svenska akademien borde lyssna på Svenska akademien!

Peo Österholm

Det är skillnad på Svenska akademien och Svenska akademien. De frackklädda herrarna med snille och smak är inte kända för att spela hip-hop, reggae och liknande musik. Det är däremot den skånska parafrasen på Svenska akademien, med samma namn. 

KULTUR

"Fan, pappa, nu är det tufft, nu är det jävligt tufft!"

Marte Michelet

Den norske författaren Jon Michelet dog i våras, 73 år gammal. Hans omfattande författarskap präglades av ett starkt samhällsengagemang och ställningstagande för tredje världen mot kapitalismen. Här skriver hans dotter, Marte, om sin far.

KULTUR

Matilda Magnusson: ”Jag behövde någon som kunde ge mig styrka”

Torbjörn Wikland

Matilda Magnusson sjöng i Varberg den 21 april i samband med utdelningen av Lenin- och Robespierrepriset. Som 12-åring ”fann” Matilda Magnusson Björn Afzelius. Det blev starten till en musikalisk karriär som nu lett fram till en skiva med sånger av – Björn Afzelius. Idag kombinerar Matilda ett lärarjobb med en solokarriär på scen. Här intervjuas hon av FiB/K:s Torbjörn Wikland.

KULTUR

Gerhard Nordström: "Krig löser inga politiska frågor"

Gösta Elmquist

I Folket i Bild/Kulturfront nummer 6-7 visas Gerard Nordströms verk från sviten Sommaren 1970 och De antimilitära planscherna, vilka befäste Nordströms position som en av vår tids främsta antikrigskonstnärer. Med 93 års erfarenhet är han övertygad: krig löser inga politiska frågor. Dessvärre har USA:s katastrofala Asienpolitik från 1900-talet inte förbättrats. Det säger konstnären till FiB/K:s gästredaktör Gösta Elmquist i en kort intervju.