logo

REPORTAGE

”I krig finns ingen självklar ond eller god sida”

2017-04-19

Vad händer nu?
Den irakiska arméns nionde division och folkfronten PMU har stängt av vägen mellan Mosul och staden Tal Afar genom att inta orten Badush. Det innebär att IS inte längre har en försörjningsled mellan Mosul och Tal Afar. IS hade också höga militära ledare och en stridsledningscentral i Badush. Stridsledningscentralen har intagits av de irakiska styrkor, flera militära ledare har dödats och andra har flytt upp i bergen runt Badush. Det här innebär att IS militära ledning har försvagats, deras understöd in till västra Mosul har skurits av och de IS-krigare som är kvar i västra Mosul är helt omringade. 
Tyvärr leder det även till att de civila – ungefär 600 000, varav hälften barn – är omringade och belägrade och drabbas av den akuta bristen på mat, rent vatten, bensin, gas och så vidare. Det innebär också att de civila inte har en enda säker korridor ut, utan att de är instängda i striderna och deras enda val om de vill fly (eller ombeds av irakiska styrkorna att fly) är att gå genom fullskaligt krig. 

Vad tror du kommer att hända på lite längre sikt?
Det kommer högst troligen att bli mera krig. Det som tidigare var en frontlinje mellan kurdiska Peshmerga och IS är nu en frontlinje mellan Peshmerga och folkfronten PMU, som i huvudsak består av frivilliga irakiska shiasoldater. Peshmerga och PMU har hamnat i strid mot varandra tidigare, i till exempel Tuz Khurmato, en plats söder om den oljerika staden Kirkuk. Kurderna har intagit Tuz Khurmato under kriget och därmed utökat sin region KRG till att omfatta fler områden än före kriget. Det finns dispyter mellan KRG och den irakiska regeringen om dessa områden och det finns även sekteristiska konflikter mellan kurder och shiaaraber. Detta kan leda till krig mellan dessa två grupper i det maktvakuum som kommer efter IS. 
Det har också förekommit strider mellan kurdiska Peshmerga, som ingår i KRG:s försvarsmakt och är ställda under KRG:s ledare Massoud Barzani, och PKK-ledda styrkor. Det var inbördeskrig mellan dessa kurdiska grupper under 1990-talet och vissa tror att det kan blossa upp igen. I dag finns spänningar mellan samma grupper då Barzani har handelsrelationer med Turkiet och Turkiet ligger i krig med andra kurdiska grupper som PKK och YPG. Att kurder i KRG säljer olja till Turkiet, som strider mot kurder i Turkiet och i Syrien, skapar spänningar mellan olika kurdiska grupper. De har också olika politiska ståndpunkter, Barzani är konservativ höger och PKK är vänster. 
Samtidigt är det oklart vad de sunniaraber som har levt under IS vill. Många av dem ville inte leva under den shiadominerade irakiska regeringen före IS och hade länge gjort uppror mot den. IS sågs från början som en del av detta sunniuppror och som en sunnimilis som skulle ge folk i till exempel Mosul skydd mot vad de upplevde som den shiadominerade regeringens förtryck. Det var utegångsförbud på nätterna i Mosul, det var vägspärrar, man fick bara åka mellan stadsdelar på vissa gator, det kunde ta timmar att komma fram och det förekom vad som har beskrivits som utomrättsligt våld. Det var orsaken till att en hel del sunniklaner faktiskt välkomnade IS. Sedan upptäckte de att IS inte alls ville ha ett traditionellt sunnisamhälle utan en terrorstat, och ju längre tiden har gått, desto mer har IS förlorat av sitt stöd från civila. Däremot är det inte sagt att dessa sunniklaner vill leva under den nuvarande shiadominerade regeringen i Irak, det finns många shiaklaner som inte heller vill det. Även folk i Bagdad som är shia säger att de inte vill leva under nuvarande regering för att den blandar in islam i politiken, för att den är sekteristisk och korrupt. 
Oavsett religion och etnicitet anser många grupper som bor inom Iraks gränser att det är de som har pengar som sitter på makten och att såväl politiker i Irak som politiker utanför landet förstör deras folk och land. 

Du har varit mycket kritisk till hur belägringen av Mosul har skildrats i svenska medier och då jämfört med beskrivningarna från Aleppo. Vilka är de största skillnaderna i rapporteringen? Vad beror de på?
Östra Aleppo var till stor del belägrat av al-Nusra, som är de syriska grenen av al-Qaida. IS var från början den irakiska grenen av al-Qaida. Dessa grupper har alltså stora likheter och de har även samarbetat i Syrien. Utöver al-Nusra fanns många andra radikaliserade grupper och terrorister i östra Aleppo. 
Staden belägrades och när de syriska regeringsstyrkorna gick till offensiv fick de understöd av det ryska flygvapnet och även av sitt eget syriska flygvapen. Rapporteringen i västmedier var frekvent förekommande, trots att man inte hade egna journalister på plats i östra Mosul utan använde sig av andrahands- eller tredjehandskällor, och det bevakningen i stort var fokuserad på var att civila dödades under bombningarna av östra Aleppo. Det beskrevs som "slakthus", "blodbad" och så vidare och man publicerade blodiga bilder på människor man aldrig hade träffat utan som man hade fått av någon "lokal fotograf" eller någon "aktivist". Att hitta sanning i krig är oerhört svårt, även när man är på plats i krigets centrum själv kan det vara svårt att veta vad man har framför sig. När jag står framför ett lik i västra Mosul kan jag ha väldigt svårt att få fram information om vem den här personen är och hur den dog. Folk som har blivit bombade eller skjutna och som är skadade vet inte ens själva vem som sköt dem eller vem som sköt in en granat som exploderade i deras trädgård. 
Det är därför av högsta vikt att själv vara på plats och utreda och att göra sitt yttersta för att närma sig sanningen om vad som hänt. Om man inte lyckas ta reda på till 100 procent vad som hänt så kan man ange vad man vet och vara öppen med läsaren och säga att "Ali, 21, hörde på morgonen en smäll, huset föll ihop, alla skrek, fyra personer skadades, de kom ut ur huset genom ett hål, nu är huset förstört. Enligt Ali sprängdes en bilbomb. Enligt Alis granne var det en flygbomb som sprängde bilbomben. Skadorna på gatan och huset ser ut så här ...” och så vidare. Det tycker jag är väl utförd krigsrapportering. Om någon bara hade skickat en bild till mig på Ali, 21, stående i sitt bombade hus i Mosul, utan mer information än att "vi blir slaktade!" så hade jag inte kunnat veta något alls om skeendet. 
Det är min huvudsakliga kritik mot Aleppobevakningen, plus att man kallade alla grupper "rebeller". Jag använder inte ord som "rebeller" eftersom det inte säger läsaren något. Man måste beskriva vad det är för grupper: namn på gruppen, dess ideologi, gruppens mål, sammansättning och dess sätt att bedriva krigföring och så vidare. Sedan kan läsaren själv dra slutsatser om vad det är för slags grupp. 
I västra Mosul har civila också dött och skadats av striderna i staden. Många har dött av den USA-ledda koalitionens flygbombningar, men detta har inte alls lyfts fram på samma sätt som när det var en ryskledd koalition som bombade Aleppo. Många i Mosul säger att striderna och bombningarna till och med var värre än att leva under IS. Jag har citerat dem när de har sagt så, men jag har inte sett det i någon annan mediebevakning av kriget, med undantag för ryska medier, som givetvis är vinklade åt andra hållet. Krig vinklas till att bli politiska slagträn i medier och det är jag emot. Krig ska rapporteras neutralt, oavsett vilka grupper och stater som strider. 

Hur har din syn på kriget förändrats under tiden i Irak?
Jag har mer och mer förstått det som egentligen alltid är tydligt i krig: att det inte finns någon genomklar god eller ond sida. Alla grupper som deltar i det här kriget har blivit misstänkta för brott av olika människorättsgrupper och det är saker som behöver utredas efter kriget. Det finns också en bild utifrån av att vissa grupper är homogena, till exempel kurder, vilket ej är sant. Det är som att säga att alla svenskar står på samma sida politiskt, vilket givetvis är fel. Skillnaden är att i Sverige har inte de olika riksdagspartierna väpnade styrkor, men det har de i Irak och i KRG. 
Jag har också med tiden förstått att den militära lösningen troligen bara kommer leda till att IS trängs undan ett tag, för att sedan komma tillbaka. För att nå fred behövs något helt annat: humanitärt stöd, anti-korruption, utbildning, sjukvård. 

Vi är många som upplever att du blir allt mer frispråkig. Finns det en gräns för vad du kan säga utan att riskera jobbet och karriären?
Jag har alltid varit vad du kallar för frispråkig, det var jag redan innan jag börja skolan. Kanske har fler människor lagt märke till det först nu eftersom att fler har börjat följa mig. Jag tror på det fria ordet, jag tror på yttrandefrihet, jag tror på att rapportera sanningen oavsett om någon i Sverige tycker att den svider på grund av att den personen har en subjektiv politisk agenda, vilket jag tycker är rent ut sagt vansinne för människors privata politik i Sverige ska inte påverka krigsrapportering från Irak. 
Riskera jobb och karriär? Den frågan förstår jag inte ens. Jag jobbar själv och jag har byggt upp min egen karriär. Det är inget någon kan ta ifrån mig, precis lika lite som om någon skulle kunna ta ifrån mig mina tankar eller mitt patos.

Pelle Sunvisson

REPORTAGE

Succé för fredsövningen Åland 17

Pelle Sunvisson

2017-10-17

Det är någon gång på eftermiddagen den andra dagen som det plötsligt slår mig. Vi har lyckats!
 
Övningen är frukten av nästan ett års förberedelser. Så nära som tre veckor innan övningen var det oklart om det alls skulle bli någon övning. Vi gick runt på ett absolut minimum av frivilliga krafter, det saknades tiotusentals kronor, i Finland hade vi blivit kallade ”en rysk operation” och flera av deltagarna hade känt sig tvingade att ställa in. 

Det skriver Pelle Sunvisson om fredsövningen Åland 17.

REPORTAGE

"Gotland ska ha ett starkt försvar men utan Natomedlemskap"

Jan Bjerkesjö

2017-10-16

Försvarsviljan bland gotlänningar är stor, större än på de flesta andra håll i landet. Orsakerna till det är flera – det geografiska läget, den långa militära historien och frågan om arbetstillfällen. Vi ställde samma frågor till en rad lokala företrädare, som väl speglar opinionen på Gotland bland ledarskribenter, politiker och aktivister.

- På sikt hoppas jag att Aurora 17 bidrar positivt till säkerhetsläget i Östersjön. Vi bygger försvar för att värna freden, säger riksdagskvinnan Hanna Westerén (s).

REPORTAGE

ÖB: Aurora 17 har överträffat mina förväntningar

Jan Bjerkesjö

2017-10-16

Mellan 11 och 29 september genomförde Försvarmakten Aurora 17, den första och största övningen på 24 år i Sverige. Över 19 000 kvinnor och män, varav en fjärdedel från Hemvärnet, deltog. Dessutom ett flertal andra myndigheter. Det kontroversiella var deltagandet av andra länder, varav flertalet var medlemmar i Nato och att scenariot var en invasion från öst.

REPORTAGE

Bokmässan: Laddad helg i Göteborg

Sigge Andersson och Emmelie Carlsson

2017-10-13

Bokmässan, nazistdemonstrationen, de som demonstrerade mot och uppgörelsen mellan hemmalaget GAIS och Brommapojkarna. Folk kom långväga, inte bara från Västra Götaland utan från hela riket och även utlandet, för denna laddade helg i Göteborg. Många trodde att Sveriges framsida skulle bli en stad i kaos. FiB har träffat en av de som såg till att det inte blev så.