logo

REPORTAGE

IRAK och de obarmhärtiga krigen

UN-bilar utanför Ishtarporten Babylon två dagar innan de lämnade Irak 2003. Foto Gunnar Svensson

För femton år sedan demonstrerade folk över hela världen mot USA:s planer på att invadera Irak. I Stockholm mars 2003 står jag tillsammans med 50 000 ungdomar, barn och äldre (enligt polisen) på Norra Bantorget i väntan på avmarsch mot amerikanska ambassaden. Råkallt, talkörer håller värmen uppe, långsamt rör vi oss framåt, trängseln är stor.
På kvällen lyssnar jag till radions P1. Miljontals människor över hela världen har demonstrerat mot USA:s planer på angrepp mot Irak, USA påstår att Saddam Hussein har kärnvapen. Och det är inte bara Bush i USA som vill ha krig, Storbritanniens Tony Blair ställer upp trots intensiva protester.

Tidigare har jag inte besökt Irak, tänker att det hög tid att göra en resa för att bese något av vår världs kulturskatter innan helvetet bryter loss. Kanske trodde jag liksom många irakier att USA bara ville visa sin makt, brösta upp sig för att få eftergifter av Iraks regering.

Tisdag morgon den 4 mars landar jag i Damaskus. Flyga direkt till Irak går inte, USA bevakar luftrummet, från Damaskus får jag plats i ett mindre plan upp till norra Syrien, Al-Qamishli. Hittar en taxi som tar mig över gränsen till norra Irak. Visum hade jag ordnat i Stockholm. Kurdiska gränsposteringar underlättar övergången. Bakom mig har jag de mäktiga snöhöljda bergen i Turkiet, framför sträcker floden Tigris sin vackra dalgång ut sig med doftande vårblommor. Enkelt får jag tag på ännu en vänlig bilförare, många är arbetslösa och bensinen är extremt billig. Vi drar iväg till Nineveth, Erbil och ner till Mosul, chauffören vill visa sitt vackra land. När jag betalar föraren tar han emot pengarna, gör en kringgående sväng och stoppar tillbaka samma pengar i min rockficka. Jag frågar varför. ”Jo, men vi hade ju så roligt”, säger han. Dessutom bjuder han på lamm med ris på ett långtradarfik, alltför gott. Byter bil igen och strax är jag på väg neråt Bagdad med tre andra passagerare.

Motorväg, snabb bil, jag somnar djupt. Vaknar av att föraren knackar på mig: min gode man vi är framme, här har vi ett billigt hotell. Al Abaasi Hotel, fyrstjärnigt strålar neonet i den ljumma natten. Omtöcknad bugar jag mig, går in med min pappväska under armen. Alla rum lediga, alla nycklar på plats, nattportiern visar mig upp, fint rum för en billig penning, åttiofem kronor per natt. Sömnen kastar sig över mig.

BAGDAD
Klockan fem sång från grannmoskéns minaret, tupparna intill börjar gala, Bagdad vaknar långsamt, jag vänder mig, somnar om.
Förmiddag går jag runt i kvarteret, tittar in i moskén, vädrar fötterna, kopplar av från hettan, full svensk sommar i Bagdad. Lyssnar på imamen och mina ekumeniska funderingar. Går ut och synar det vardagliga. Får skorna putsade av äldre farbror, möter barn som tigger, lider med tonårsflickor som ber om pengar, viskande med ögon nedslagna. Handelsembargot under tolv år slår hårt mot den vanlige irakiern, olja mot mat. Ett stolt folk måste handla genom en bank i New York för att få mat för dagen, så har FN bestämt. USA driver igenom FN-bestraffning av Irak för Saddams invasion av Kuwait 1991. Kostnaden blir över en miljon civila döda, mest kvinnor och barn, usla vatten- och sanitetsförhållanden, raserad sjukvård, undernäring. Bush den yngre tar över, vill ha kontroll över Iraks olja, invasion är enda lösningen. Svepskäl: Saddam har dolda hemliga vapen, FN letar länge, hittar inget.

Saddam förekommer överallt i stadsbilden: statyer, skulpturer, affischer, dock ser jag inget plakat demolerat. Här i Bagdad verkar han vara aktad, däremot finns affischer med Bush och Blair: blod mot olja i illande rött. Frihetsgudinnan med bajonett och dödskalle iförd hjälm i entrén till Hotel Bagdad, Saádoun Street, affisch med en dreglande varulv som slukar Irak, ulven bär drag av Bush. Jag går på bio, en gammal amerikansk film full av repor, alla röker, jag får hosta och ger upp. Går och klipper mig, frisören berättar: håret växer även i ofärdstider. På spegeln har han skrivit på engelska  artikel 3 i FN:s deklaration om mäskliga rättigheter: Envar har rätt till sitt liv, till sin frihet, till sin personliga säkerhet. 

En vecka rör jag mig i samma kvarter, kollar varsel och stämningar. Rekryteringsbyråns bas hälsar vänligt, nya rekryter står i kö – ifall. Skoputsaren lyfter på mössan, egyptiern där jag tar mitt morgonkaffe ler vänligt, frisören vinkar med saxen, allt verkar lugn sömnig landsortsstad i detta Bagdad med sex miljoner invånare.

Nationalmuseum är stängt. Nationalbiblioteket stängt för inventering, dyrgripar bärs ner i källarvalven ifall det värsta kommer. Genom personalingången får jag komma in, blir informerad av kunnig ansvarig bibliotekarie, mängder av tusenåriga handskrifter är på väg att gömmas undan. Det är fortfarande ljust och jag går bort till lyxhotellet Palestine, beundrar skulpturen Den flygande mattan. Tittar in i entrén, en äldre man hälsar mig välkommen, han ska strax hålla föredrag om sitt lands neutralitet. Skamligt nog somnar jag under föreläsningen, när jag går ut ser jag en affisch av med föredragshållarens bild. Det var han som USA kallar "Kemiske Ali", Ali Hassan al-Majid, kusin till Saddam. Mest känd för gasningen i Halabja 1988, under kriget mot Iran.

BABYLON
Fredag tar jag taxi ner till Babylon, en historisk stad sedan årtusenden. Alexander den store dog här, kung Nebukanessar förde stort hov i denna stad, till Gud sa åt honom: ”Du är vägd på en våg men befunnen för lätt”. Babylon känt både från Bibeln, Koranen och vår Folkskolans Historia.

Min förare, muslim kring fyrtio år, gift med en förskollärare, tre barn varav två i himlen. Jo, de drabbades av marasm, akut undernäring. ”Kalla mig Mamoud”, säger han och läser sakta något ur Gilgamesh, ett epos från några tusen år tillbaka. Mamoud har sin nya kaftan på sig, en lång gabbah, det är helgdag i dag och jag bär ren ostruken vitskjorta. Han kör inte fort, bilen är skraltigt skev.

Och vi är framme. Ishtarporten skimrar ståtligt blå och gul, byggd 1 700 f.Kr. Det vi ser är en kopia, orginalporten finns i Berlin. Hammurabis sten med våra första lagar i kilskrift finns på Louvren, Paris. Mycket är renoverat, stora tempel, amfiteatrar, gator i kullersten, målningar, stuckaturer, skulpturer. Smidda räcken i brons. En vaktmästare och hans tre ungar visar mig runt, berättar om återbyggnad, pekar på det flertusenåriga nötta lejonet, glaserade lejon inbyggda i murar. Inskriptioner i kilskrift på väggar i gallerier, högresta kolonner med skulpturer som blickar ut över en stor stad.

Hemfärd i solnedgång med blåst, palmernas blad står rakt ut. Utanför Bagdad en trafiksignal med rött ljus, vid sidan en soptipp, mitt i skiten står en gubbe och deklamerar för fyra ungdomar och tre får, alla lyssnar intensivt.

Efter tio dagar tar jag kollektivtaxi från Bagdad till Damaskus. 120 mils nattresa genom öknen i rostig folkvagnsbuss. När vi närmar oss gränsstationen har vinden mojnat, natten är klar och kall, några eldar lyser därute i mörkret. FN:s folk lämnar Irak samma helg. USA med hjälp av Storbritannien anfaller det rika oljelandet Irak. Vapenlobbyn vill det, Exxon, Mobile Oil vill det.

VÅREN 2015
En internationell konst- och poesifestival hålls i Babylon. Poeten Bengt Berg och jag inbjuds att närvara för att läsa dikter och diskutera poesi. En mängd kulturfolk mest från mellanöstern samlas, främst från Irak, Iran, Syrien, Libanon, Egypten, Jordanien och vi två från Sverige är de mest långväga.

Under veckan bor vi och några av deltagarna i Saddam Husseins forna sommarpalats, ett exklusivt vandrarhem med kristallkronor och ibland rinnande vatten. En dag gör vi besök i det gamla historiska Babylon där jag plötsligt känner igen min gamle vän vaktmästaren som visade mig runt för tolv år sedan. Märkligt. Och han känner igen mig. Vi kramas länge och jag förhör mig om hans familj. Jo, alla har överlevt, endast deras mulåsna dog under ett bombanfall. Han säger: ”Vi slapp bomber då vi bor nära Babylon, engelsmännen hade sin bas här”.

Våren 2018
Efter många år med invasion från USA och Storbritannien, följt av krig och väpnade attacker från olika grupper av shia- och sunnimuslimer, terrorism av IS-kalifatet, har Irak inte blivit folkrättsligt stabilt. Infrastrukturen är hårt drabbad: el, vatten, avlopp, vägar, sjukhus och skolor.

Mosul befriades nyligen från IS av irakiska och kurdiska styrkor till priset av ett oerhört civilt lidande, innan IS lämnade staden sprängdes det mesta.

Innan USA:s trupper lämnade Falluja 2005 besköts staden med projektiler av utarmat uran, de flesta civila dödades, staden blev en ruin. Värst är dessa uranmissiler som ger fosterskador nu och i framtiden. USA har aldrig erkänt att det använt uran men medgivit bruket av vit fosfor. (Vietnams folk drabbades av fosterskador under det amerikanska kriget, då spreds Agent Orange, ett dioxingift över mellersta Vietnam, över tre miljoner svårt handikappade finns nu i Vietnam, USA nekar att betala skadestånd).

2011 påstod USA att dess trupper lämnat Irak men fortfarande finns hemliga säkerhetsstyrkor kvar i olika gröna zoner för att skydda amerikansk egendom som till exempel oljekällor. Antalet döda är oräkneligt, ingen räknar civila offer. USA och Storbritannien räknar bara sina döda soldater.

Iraks kulturella förlust
Det påstås att IS förstörde många kulturlämningar, sant. Dock har USA:s bombflyg värre saker på sitt samvete. 2013 var jag på Medelhavsmuseet i Stockholm, och lyssnade på Al-Tawil, konsthistoriker från Irak, verksam i USA. Han visade bilder och berättade om hur museer, konstskatter, fornlämningar systematiskt förstördes, plundrades och såldes. Tiotusentals föremål från vår civilisations födelse har skingrats. Och plundringen fortgår, efter alla år av ockupation har de arkeologiska fälten inte fått skydd mot olagliga agenter. Många miljardärer från Gulfstaterna har gjort affärer både under och efter ockupationen. British Museum har protesterat mot att brittiska pansarvagnar har kört sönder gator i Babylon, där de hade sin bas. Doktor Hashim Al-Tawil visade bilder av hur ockupationsmaktens soldater systematiskt gick in för att förstöra museer och bibliotek, själva minnet av Mesopotamiens högkultur. Han kallade kriget för ett absurt avsteg från mänsklig bildning. De som ifrågasatte förstörelsen dödades eller flydde utomlands.

Några ord av Dr. Hashim Al-Tawil:
Irak, Mesopotamien – landet mellan floderna – är civilisationens vagga. Landet och dess folk skapade mycket av det vi använder i dag; det första skriftspråket, det första skolsystemet, jordbruk, lagar, mytologi, religion, städer och konst. Detta land invaderades 2003 av i första hand amerikaner och britter, även med stöd av andra intilliggande länder och vissa irakier, boende utanför och i Irak. Den förre USA-presidenten George W. Bush och förre brittiske premiärministern Tony Blair ledde kampanjen som var förfalskad, byggde på lögner. Bush manipulerade både det irakiska folket och det amerikanska folkets makt och ekonomi till gagn för ett fåtal storföretag.


Teckna en prenumeration här

Gunnar Svensson

REPORTAGE

Polisen måste sluta döda småbarn!

Lasse Lindström

2018-04-24

Fingret kröker sig med lätthet om avtryckaren på osäkrade skjutvapnen i USA, det vet vi. På bägge sidor om lagen sker det. Enbart i år, fram till 15 februari, inträffade en amerikansk specialitet arton gånger: skolskjutning. Under det pågående skolåret var det 50 skolskjutningar. Under de senaste fem åren har det skett i genomsnitt en gång i veckan.
15 februari rapporterade media igen om en skolskjutning i Florida: minst 14 dödade.
Men poliser har också lätt för att trycka av sina skjutvapen. Inte minst mot mörkhyade. 2012 bildades en folkrörelse mot detta: Black Lives Matter. Kring skjutningar med många dödade och skadade offer kan mycket statistik tas fram men här är beskrivning av ett fall. Den amerikanska tidningen Counterpunch återberättade det 28 december under rubriken "Polisen måste sluta döda småbarn!"

 

REPORTAGE

Utredning vill lagstifta om utlandsspioneri

Pelle Sunvisson

2018-04-23

En statlig utredning om utlandsspioneri påverkar tre vägledande principer i yttrande- och tryckfriheten: systemet med ansvarig utgivare, meddelarfriheten och anskaffarfriheten. Därför finns det anledning att bry sig om debatten som pågår även om man inte tillhör journalister och publicister eller militära företrädare.

REPORTAGE

Finner inspiration i Indiens spänningar

Hans O Sjöström

2018-03-26

Zac O´Yeah är något så ovanligt som en svensk författare bosatt i Indien. 17 år har det blivit i Bengaluru. Han skriver både på svenska och engelska, vilket kräver sin tid och han gör inga regelrätta översättningar av sina böcker från engelska till svenska eller tvärtom. De engelska versionerna är i huvudsak riktade till en indisk publik, som inte vill ha våldsamma och tragiska slut. Det vill däremot den svenska.
Hans O och Lill Sjöström träffade Zac O´Yeah på den stora järnvägsstationen i den före detta brittiska delen av staden.

REPORTAGE

”Viktigt steg mot fred i Syrien”

Christer Lundgren

2018-03-20

I januari 2018 hölls en dialogkonferens om Syrien i den ryska staden Sotji vid Svarta havet, där olympiska vinterspelen genomfördes 2014. Talal Imam, bosatt i Stockholm och medlem i styrelsen för Syriensolidaritet, deltog som oberoende politisk aktivist utan att företräda någon organisation. Han var en av tre deltagare från Sverige.