logo

DEBATT

Majoriteten ansluter sig till antinationalistisk politik

Christer Lundgrens debattartikel i FiB/K nr 12 2017, som svar på Erling Folkvords analys i FiB/K nr 11 2017.

2018-01-11

Kurdisk nationalism ingen modell för folken i Mellanöstern skriver Christer Lundgren i nr 12 av FiB, som ett svar på Erling Folkvords kunniga analys av situationen i regionen, i nr 11. Det är nog det enda i hans artikel som jag skriver under på.
Den politik som majoriteten i den kurdiska rörelsen ansluter sig till är nämligen just antinationalistisk!

Den kurdiska vill, tillsammans med övriga etniciteter bygga ett samhälle underifrån där kvinnans befrielse, lokal demokrati och ekologi är grunden. Politiskt vill man bygga lokala självstyrande konfederationer i de stater de lever i.

CL slår snarare ett slag för diktatorn Assad i Syrien. Men taktiken är inte ärlig: För att smutskasta PKK i framför allt Turkiet samt PYD i Syrien använder CL halvkvädna visor om det PKK och PYD arbetar för. Dock inte ett ord av kritik mot den regering med Barzani i spetsen som kontrollerar den kurdiska delen av  Irak. 

CL skriver att de självstyrande enklaverna ska vara kurdledda. Tvärtom strävar PKK och PYD att få så stor bredd som möjligt i samhällsbygget. Representationen ska avspegla folkgruppernas storlek, men också ha hälften kvinnor och alla religiösa samfund involverade. Dock är ingen religion påbjuden utan samhället  är sekulärt.

Den militära organiseringen i bl a YPG och YPJ har kommit till som ett försvar mot Syriens Assad, Turkiets Erdogan men fr a islamistiska arméer, främst IS. I väst öppnades ögonen först i och med slaget om Kobane. Jag har själv mött många flyktingar från staden och också sett bilkonvojerna med stupade YPG/J-gerillas. När det gäller kampen om Kobane har CL mage att kritisera rörelsen för att ta emot stöd från väst, framför allt USA. Kampen hade inte varit så framgångsrik om inte väst hade levererat tyngre vapen och fordon till YPG, som hittills slagits med lätta handeldvapen. PYD och PKK vet vilken roll USA har spelat, och spelar, i regionen och har därför inga illusioner. 
 
Den som under tid studerat alliansers utveckling vet att de ibland kan vara svåra att förstå för en utomstående men i fallet Syrien kommer det att klarna.

Eftersom CL raljerar över att PKK i Turkiet klassas som terrorister men i Syrien som frihetskämpar får han svårt att förstå den kamp som kurderna för. En gammal man jag mötte i Suruc spände ögonen i mig och bad mig berätta om kriget och förtrycket när jag kom hem, ”för vi är det bortglömda folket”. Suruc är för övrigt den andra halvan av Kobane, som England och Frankrike efter första världskriget delade, samtidigt som hela Mellanöstern styckades upp och fördelades.

CL vill inte ens erkänna att kurderna är ett folk utan ”en folkgrupp som av historiska skäl lever i flera länder”. Vad är då ett folk? Samma språk, samma kultur, ett gemensamt avgränsat område (gamla kartor visar ofta ett Kurdistan som senare delades upp till Iran, Irak, Syrien och Turkiet, samma kultur (dock inte religion, där finns flera) och en önskan om enhet. Vad mer begär CL för att inte, som han gör, likna kurderna vid ett andra Israel i regionen. CL skriver: ”många i såväl Syrien som Turkiet och Irak ser de kurdiska enklaverna inte som en förebild utan som ett andra Israel”.  

Tala ur skägget CL! Vilka är ”många”? Är det de som ”har anklagat kurderna för att fördriva araberna och turkmenerna och hindra araber från att återvända till de områden som befriats från IS”. Du kanske menar Lama Fakih, som för Amnesty skrev en rapport om sådana övergrepp. 

SOHR (Syrian Observatory For Human Rights) tillbakavisar hennes angrepp och skriver avslutningsvis: ” PYD treats every nationality and every religion in an equal manner. That´s not happening anywhere in Syria and is radical even for the region”. 

Det var PKK som i Irak under stora förluster befriade Yazidierna som tagit sin tillflykt uppe i Singalbergen undan IS´ folkmord. Dessa hjälptes sedan att ta sig till Rojava som YPG/J befriat. Ordet Rojava är f ö kurdiska och betyder västra Kurdistan. Därför har folket där beslutat att byta namn till: Norra Syriens demokratiska federation för att inte felaktigt mena att det är ett kurdiskt område.

Att CL har svårt att navigera i Mellanösterns farvatten är inget ursäkt för hans angrepp på den demokratiska frihetsrörelsen. Men vilka han lierar sig med manar till eftertanke: Turkiet, Saudiarabien, Qatar, Syrien och Irak för att nämna de viktigaste aktörerna.

Jag föreslår att FiB, som jag prenumererat på sedan första numret, på grund av (eller snarare tack vare) sina paroller förenar sig med den demokratiska rörelse som kräver att PKK stryks från terrorlistan samt att dess ledare Apo Öcalan friges. Hur vi sedan ska gå vidare med stödet kräver diskussion, t ex om de fredssamtal Öcalan förde med AKP-regeringen i Turkiet. De förhandlingar som Erdogan avbröt samtidigt med det upptrappade våldet och förstörelsen av kurdiska städer och byar.

Jag deltog i Imrali-delegationens förhandlingar i Strasbourg med CPT i Europeiska Rådet 2016, mot tortyren och fängslandet av Öcalan.  Jag deltar gärna igen, på alla sätt, för att stödja den kurdiska frihets- och demokratirörelsen.                                                                     
Parallellerna till Sydafrika och Nelson Mandela är slående. Mandelas advokat och senare president i Sydafrikas högsta domstol Essa Moosa,  ledde Imrali-delegationen  i arbetet för Öcalans frigivning och stopp för tortyren fram till sin död i februari 2017.

Benny Gustafsson
Söderhamn

Läs Erlin Folkvords första inlägg här

Läs Christer Lundgrens replik här
 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

FOTNOT: Även Erling Folkvord svarar Christer Lundgren i FiB/K nr 1 2018 med utgivning 18 januari.

Teckna en prenumeration här

Benny Gustafsson

DEBATT

Kurdisk nationalism är ingen modell för folken i Mellanöstern

Christer Lundgren

2018-01-03

Kriget mot terrorismen i Irak och Syrien går mot sitt slut; IS och andra terroristorganisationer är på väg att besegras. Ur västmaktsperspektiv är de förbrukade som redskap för regimskifte i Syrien. I stället seglar kurdfrågan upp som instrument för söndring och herravälde. Den bild av denna etniska konflikt som Erling Folkvord ger i sin artikel (FiB/K 11/2017) är falsk, menar Christer Lundgren i detta debattinlägg.

DEBATT

Ett påpekande

Jan Myrdal

2017-12-28

Från bland andra Clarté har på nätet i ond avsikt spridits att arrangörerna och/eller Nya Tider skulle betalat för min resa till mötet i Moldavien. Det skriver Jan Myrdal.

DEBATT

So long, president Mugabe

Hans Öhrn

2017-12-27

Få statsmän har uppväckt så starka känslor som Zimbabwes mångårige ledare och förre president Robert Gabriel Mugabe. Vid makttillträdet 1980 fanns en viss samsyn om den nye ledaren. I Afrika och i andra delar av världen  hyllades han som befrielsehjälte medan Västvärlden i honom trevande såg en försoningsman.

DEBATT

Natoländernas sjuttioåriga krig mot ett kärnvapenförbud

Ingemar Ed

2017-12-20

Onsdagen den 20 september samlades ett antal länder i FN för att underteckna en konvention om förbud mot kärnvapen, ett försök att fylla ett gapande hål inom den internationella rätten. Ceremonin i New York blev dock en besvikelse. I oktober 2014 stöddes kärnvapenförbudet av 159 av FN:s 191 medlemsländer, i juli i år enades 122 länder om avtalstexten, men endast 53 länder skrev nu under. Sverige var inte där för att legitimera det förslag som vill avlägsna hotet mot livet på jorden. Hängivet en sjuttioårig politik pressade USA – som med Natoländerna har lett en bojkott mot FN-samtalen – många länder till tystnad.