logo

KULTUR

"Majoriteten ska inte alltid bestämma"

2017-09-06

Jag tycker inte att majoriteten alltid ska bestämma. Ibland så tycker jag faktiskt att det är viktigt att de som har en fast övertygelse om vad dom vill, att också de ska få sitt.

Det är någon vecka efter finalen i Eurovisionsschlagerfestivalen och jag träffar multimusikern Monica Dominique i hennes trädgård i Huddinge utanför Stockholm. Vid 77 års ålder är hon ständigt på gång med nya spelningar och alltid redo att bilda nya bandkonstellationer. Men hur ser hon på den kommersiella musiken kontra den klassiska musiken och hur ser hon på skillnaden mellan utbildade musiker och autodidakter?

Ända sedan tidigt sextiotal har hon haft en framträdande position som kvinnlig musiker inom inte bara jazz och klassisk musik, utan också i revyer, samtidigt som hon inte dragit sig för att vara låtskrivare för pupulärmusikartister som Magnus Carlsson och Charlotte Perrelli. 1973 vann hon och maken Carl-Axel melodifestivalen med Sommaren som aldrig säger nej. 

Pianot var det första instrument Monica kom i kontakt med, och redan som fyraåring kunde hon spela Donauwellen och som sex år gammal spelade hon Bröllopet på Trollhaugen av Grieg. 

Då tog jag in det jag hörde och barnvisor fanns ju inte på radion, man hörde klassiskt, underhållning-musik, salongsmusik, folkmusik. Inte så mycket jazz, men det kom ju så småningom också.  

Hade du musikaliskt påbrå från dina föräldrar?
Mamma sjöng, och vi hade som sagt ett piano, trots att vi hade ganska litet och sparsamt. Det var farfars piano, och pappa spelade så där lite till husbehov.

På Musikaliska akademin träffade hon Carl-Axel Dominique, som hon förlovade sig med 1959. 

Och nu har ni varit gifta i nästan sextio år?
Inte riktigt, det är bara femtiosju än.

I slutet på femtiotalet så knackade ju rocken på dörren. Hur förhöll du dig till den?
Jo, det var ju Rock around the clock och boogie woogie och Charlie Norman. Boogie woogie spelade jag ganska tidigt, när jag var fem sex år. Men sen kom jazzen in i bilden, och den fångade mitt intresse. Det var lite mer avancerade harmonier och improvisation. Det var en musikform som tilltalade mig, och det är kanske också den musikform som är mest lämpad för en person. Om man ska spela rock, då ska man vara ett band. 

Har du nån gång upplevt att det har provocerat andra män att du som kvinna har tagit plats?
När jag skrev mina första arrangemang till radiojazzgruppen, på Monica Z:s inrådan, då sa de: "Det här har Carl-Axel hjälpt dig med, va?" Och det var ju lite tufft. Det var ovanligt, ungefär som om det skulle vara med en tjej i ishockeylaget. Lite främmande fågel. Men du vet, det är kanske inte så mycket på grund av att man inte tror att tjejer kan lika mycket, utan det är mer "Vi grabbar, går vi ut efteråt och tar en bärs".  

Är det inte lite samma sak om man är en aldrig så duktig musiker och autodidakt, att kan du inte noter så är dörren stängd?
Jo visst, men där talar vi om nivåskillnader när det gäller know-how-et. Det är ju den klassiska musikens stora underbara grej, du kan ju gå hur långt som helst, du kan lära dig spela hur intrikata grejer som helst, som du aldrig skulle komma på själv, om du bara spelade saker som du hittar på själv.

Det finns ju olika typer av jazz. Om vi exempelvis tar den jazz som Monica Zetterlund sjöng, så är den inte så svårtillgänglig, jämfört med jazz med långa solon.
Nej, då måste man vara lite mer van att lyssna, och jag tycker om jazz som är melodisk.  Sen kan jag ju tycka att det är skitroligt att lyssna på John Coltrane och Miles Davis när de spelar jätteavancerade solon. Men det kräver, som sagt, ett annat lyssnande.

Hur träffades du och Monica Zetterlund?
Vi träffades väldigt tidigt på sextiotalet, jag var och lyssnade på henne i Visby. Jag var kapellmästare i Hagge Geigerts revy, och Monica Zetterlund var där på nåt gig och hon var så jäkla bra, och jag var tvungen att gå och morsa efteråt. Sen träffades vi i Stockholm, för vi höll ju på och lirade ganska mycket, och så började hon spela med Hasse och Tage och då var vi där och kollade. 1964 gjorde vi en föreställning på Scalateatern som hette Utsålt, Carl-Axel skrev musiken, och det blev en jättesuccé. Den gick flera säsonger.  

Hur tyckte du det var när man började sjunga jazz på svenska, var det en ögonöppnare för dig?
När Beppe och Hasse och Tage kom in i bilden, då var det efter att varit en längre period med låtar med svenska översättningar, översättningar på löpande band. Men nu kom det intelligenta texter med en otrolig ömsinthet och känsla för musiken. Då tordes man ju sjunga på svenska! Beppe och vi jobbade ju rätt mycket. Jag var ju med i Gals and pals, och Beppe skrev texterna. 

Hur ser du på återväxten inom svensk jazz?
Jag ser väldigt positivt på den. Vi hade ju Huddinge jazzfestival nyligen, och det var en fantastisk bredd och väldigt mycket fantastiska unga människor. 

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Patrik Grive

KULTUR

Tiden blir synlig i Örebro

Carl Henrik Svenstedt

2017-11-20

Nu har filmen landat i gatan. Inte på gatan eller med väggar till duk, utan just mitt i gatan där du går. Ett nytt steg för filmkonsten som kanske inte heller du hade trott var möjligt. Men detta händer i Örebro. Mitt eget fönster mot ”den andra filmen” öppnades på 60-talet i målarnas ateljeer. Konstakademierna hade plötsligt blivit högskolor för den nya filmen, liksom för den nya musiken. Mick Jagger och David Bowie likaväl som Bruce Baillie och Gunvor Nelson var konstelever. Själv fick jag som ung konstvetare och journalist chansen av tidningen att genomkorsa Amerika 1968 på jakt efter  det som kallades The New American Cinema. Det skriver Carl Henrik Svenstedt.

KULTUR

Ulf Lundkvist tecknar bilder av samtidens berättelser

Jan Bjerkesjö

2017-11-18

Han är serietecknare, konstnär och illustratör. Mest känd för de grovhuggna seriefigurerna ”Mannen med näsan” och ”Assar” på uppdrag av tidningarna ETC och DN. Hans bilder är en ständigt pågående ström av berättelser om samtiden, eller om en parallell värld i Nollberga. Han bär alltid anteckningsblocket med sig, en tät skog utanför tågfönstret som plötsligt öppnar sig för en sekund till en glänta där en liten pojke ensam spelar bandy på en frusen tjärn, blir en bild. 

KULTUR

Fjärran bilder av krig

Agnes Käll

2017-11-14

Ett besök vid utställningen Bilden av krig på Bonniers konsthall sätter igång en ström av självförebråelser hos skribenten. Tankarna mynnar ut i en uppgörelse med sin och den närmaste omgivningens ytlighet och förnekelse av vad som äger rum på avlägsna platser i världen. 

KULTUR

Konstauktioner: lägg bud på grafik av Hans Eliasson

2017-11-10

Varje månad auktionerar vi ut konstverk som kan förvärvas genom budgivning på auktionssajten Tradera. Samtliga försäljningsintäkter går till tidningens nya bildfond. Därmed kommer konstverken ut ur förråden och tidningen kan fyllas med ny konst.

Konstverken som under november ligger ute till försäljning är två grafiska tryck på japanpapper (från 1990 resp. 91) av Hans Eliasson (f. 1955).