logo

KULTUR

Matilda Magnusson: ”Jag behövde någon som kunde ge mig styrka”

"Självkänslan på scenen smittade av sig och fick mig att förstå att det går att vara mig själv även utanför scenen", säger Matilda Magnusson. Foto: Hillevi Nagel.

2018-07-12

Som 12-åring ”fann” Matilda Magnusson Björn Afzelius. Det blev starten till en musikalisk karriär som nu lett fram till en skiva med sånger av – Björn Afzelius. 

Du framträdde i Varberg den 21 april i samband med utdelningen av Leninpriset till Sven Wolter och Robespierrepriset till Henrik Bromander. Bland de sånger du framförde fanns både vardagsrealism och en politisk udd. Hur väljer du ut det du vill sjunga?

- Jag vill i någon mån försöka påverka eller åtminstone ge människor tröst eller glädje. Musiken har blivit mitt sätt att göra det i större utsträckning och jag skyr inte politiken och mörka skildringar av människoöden i sångerna. Allting började för mig med inspiration från politisk musik, både svensk proggmusik och amerikansk folk music. Jag undviker helst ”plakatpolitiska” sånger och tror i stället på att berättelsernas kraft kan få människor att tänka till och förändra sitt synsätt eller få kraft att fortsätta med det synsätt som de redan har.

Jag tror att jag som artist passar bättre till att framföra sånger med lite mörker i, än de ljusa och mer obekymrade sånger som exempelvis pumpas ur radio och teve. Ofta när jag får en mer glad sång till mig lyckas jag ”förstöra” den så att den blir mörk i min tolkning…

Hur kom det sig att du började sjunga, spela gitarr och skriva egna låtar?

- Jag hade varit med i olika teatersammanhang sedan jag var tio år och nog alltid haft en dragning till scenen och att få kommunicera med en publik. Musiken tog dock överhand så småningom och jag har en ganska tydlig bild av när det hände. Det var på våren 1999 och Björn Afzelius hade gått bort några månader tidigare. Jag var tolv år och i en situation då jag behövde något att hålla fast vid och hitta en styrka genom. Vid den här tiden var jag mycket blyg och kände mig ganska osynlig. I och med Björns bortgång var det en hel del uppmärksamhet i media och genom detta tragiska hittade jag honom. Han blev snabbt en tröstande röst för mig och jag fann inspiration till mitt musikutövande i hans sånger och förhållningssätt.

Jag lärde mig spela gitarr och bara något år senare började jag också att skriva egna sånger. Ofta andades det politik i mina sånger och jag upptäckte efter mitt första uppträdande ensam med gitarr att detta kunde bli ett sätt att kommunicera med människor runt omkring mig. Med tiden smittade den självkänsla som jag fick på scenen av sig utanför scenen och fick mig att förstå att det går bra att vara mig själv där också.

Du har gjort en skiva med sånger av Björn Afzelius. Varför?

- Det stämmer, skivan är inspelad och ligger i detta nu klar att skickas för tryckning. Projektet startade som en crowdfunding-kampanj och det är helt otroligt att se hur många som är villiga att stötta det jag gör. Om allt går enligt planerna ska den komma ut i slutet av sommaren eller början av hösten.

Björn Afzelius har haft en stor betydelse och inverkan på mig sedan jag var tolv år. Jag har länge haft tankar på att spela in en skiva med hans sånger men det är först nu som det blivit allvar. Och det är nog bra eftersom jag nu har blivit äldre och kanske klokare också och har liksom ”filtrerat” honom som människa och artist och kan ta låtarna för vad de är – djävligt bra! Och jag kan se bortom hans person och i stället satsa på att tolka hans verk och förmedla berättelserna på bästa sätt.

För det är just berättelserna om människor som är den här skivans tema. Björn hade flera sidor som låtskrivare – han skrev om det som hände utanför Sverige och Norden och hade även ett stort engagemang i internationella frågor. Det är i många fall kanske de sångerna och kärlekssångerna som han har blivit mest känd för.

Men det finns även en sida hos honom som engagerar sig i människor som lever lite i utkanten av samhället. Dessa mer socialrealistiska låtar glöms ofta bort i hans konstnärskap men jag anser att de är några av hans allra mest gripande sånger. De är ”tyvärr” också aktuella i dag och har en plats i dagens samhälle, där vi blivit mer och mer individualistiska och satsar på entreprenörskap på ett sätt som gör att gruppen och tanken på varandras välbefinnande trycks bort.

Förhoppningsvis kan den här skivan bli en tröst för de som känner sig bortglömda, eller åtminstone känner att deras tankar om samhörighet har glömts bort. Något som är fantastiskt roligt med den här skivan är också att jag har satt ihop ett band med vänner och kollegor från musikvärlden och jag tror att det också bidrar till att sångerna alstrar värme och det är något som är väldigt viktigt.

Vilken publik gillar du mest att sjunga och spela för?

- Oj, jag kan inte säga att jag har någon ”favorit-publik”, men självklart är det fantastiskt att spela för en publik som lyssnar och är villig att ta emot de berättelser jag vill förmedla. Spelningen i Varberg, exempelvis, hade en fantastisk publik.

I Varberg spelade du live. Hur ser du på att nå ut via de nya kanalerna, typ YouTube, på Internet?

- Sociala medier är en fantastisk tillgång för frilansande musiker för att kommunicera med publik och arrangörer. Jag är i många fall en artist som bör ses live för att man ska få en helhet av mig och då är det lysande att lägga upp filmklipp där jag visar på just denna helhet. Jag använder också Youtube som ett forum för att delge mina nya sånger till publiken. Även i crowdfunding-kampanjen för min kommande skiva har jag använt både Youtube, min artistsida på Facebook och min hemsida (www.matildamagnusson.weebly.com).

Kan du arbeta heltid och leva på musiken?

- Nej, inte i nuläget tyvärr. Men jag vägrar att ge upp hoppet om det. Trots att jag känner att jag hittat rätt i läraryrket och engagerar mig i det där och då, är det ändå bara ett komplement till det som jag ser som mitt egentliga yrke – musiker och artist. Hittills har det gått bra att kombinera de två yrkena, eftersom konserter oftast sker på helger och under kvällstid. Dessutom är jag i min anställning som lärare ledig under de flesta lov, exempelvis under sommaren – och då är det även högsäsong för spelningar.

Vad har du för musikaliska framtidsplaner?

- Först ska jag ge ut Afzelius-plattan. Därefter blir det, om inte en hel turné, så ett antal releasespelningar – förhoppningsvis även i Danmark och Norge. Utöver detta ska jag även göra några spelningar tillsammans med det legendariska proggbandet Nynningen i augusti. Det ska bli fantastiskt roligt alltihop. Sedan vill jag också få igång mitt eget skrivande på allvar igen. Och fortsätta spela, uppträda och kommunicera med publiken.

Omslaget till LP:n Johnny Boy, Björn Afzelius band (1978), Matildas absoluta favoritskiva. 

Matilda Magnusson är 31 år gammal och född i Ödåkra utanför Helsingborg. Idag bor hon med man och två katter i Västra Frölunda, Göteborg och arbetar som klasslärare. Matilda är utbildad grundlärare med inriktning mot de yngre åldrarna (F-3) och tog examen i januari 2018. Hon har även gått Visskolan i Kungälv 2006/2007 samt 2016/2017. Till sin musikaliska inspiration räknar hon visa, proggmusik, amerikansk folk music och country.

Torbjörn Wikland

KULTUR

Svenska akademien borde lyssna på Svenska akademien!

Peo Österholm

Det är skillnad på Svenska akademien och Svenska akademien. De frackklädda herrarna med snille och smak är inte kända för att spela hip-hop, reggae och liknande musik. Det är däremot den skånska parafrasen på Svenska akademien, med samma namn. 

KULTUR

"Fan, pappa, nu är det tufft, nu är det jävligt tufft!"

Marte Michelet

Den norske författaren Jon Michelet dog i våras, 73 år gammal. Hans omfattande författarskap präglades av ett starkt samhällsengagemang och ställningstagande för tredje världen mot kapitalismen. Här skriver hans dotter, Marte, om sin far.

KULTUR

Gerhard Nordström: "Krig löser inga politiska frågor"

Gösta Elmquist

I Folket i Bild/Kulturfront nummer 6-7 visas Gerard Nordströms verk från sviten Sommaren 1970 och De antimilitära planscherna, vilka befäste Nordströms position som en av vår tids främsta antikrigskonstnärer. Med 93 års erfarenhet är han övertygad: krig löser inga politiska frågor. Dessvärre har USA:s katastrofala Asienpolitik från 1900-talet inte förbättrats. Det säger konstnären till FiB/K:s gästredaktör Gösta Elmquist i en kort intervju.

KULTUR

Satir: Hoppet och klippet

Jan-Erik Back

2018-05-30

Livet kan vara bekymmersamt ibland. Särskilt tillkrånglat är det när det är mycken månad kvar i slutet på lönen. Av någon okänd anledning brukar det speciellt då finnas hundratals saker att betala medans kylskåpet innehåller ett kvarts paket härsket smör och en urklämd tub senap plus något oidentifierat som var menat som jobblunch två månader tidigare.