logo

TIDNINGEN

Missförstånd (?) om yttrandefriheten i Kina

Hongkong. Foto: CuttyP/Wikimedia Commons


2017-10-05

Rätt & rådligt

I Kulturhistoriska studier, en volym som August Strindberg gav ut 1881, finns hans uppsats Kina. Några synpunkter och belysningar. Där hittar man bland annat följande omdömen:
”Kinesernas fri- och rättigheter äro ganska stora, och mången konstitutionell monarki i västerlandet har det icke bättre ställt med friheten; religionsfrihet, tanke-, yttrande- och tryckfrihet, kommunal rösträtt, petitionsrätt, frihet från en ärftlig adels tryck och frihet från inhemskt militärvälde äro förmåner, som äro ganska avundsvärda och som tillika äro en motvikt mot ett enväldigt styrelsesätt och centralisation i förvaltningen. Kina äger i verkligheten större frihet än Frankrike under andra kejsardömet med dess lagstiftande församling, senat och folkomröstning.”

När Strindberg skrev detta, kring 1880, hade Kina efter två opiumkrig och ett försvagande inbördeskrig, Taipingupproret, hamnat i en halvkolonial beroendeställning till de västliga stormakterna. För Kinas folk blev detta en ytterligare börda ovanpå den inhemska despoti som kejsarens förvaltning sedan gammalt hade lagt på samhället. Hur Strindberg – en stridbar demokrat – kunde komma till de slutsatser han presenterar här är en gåta. Man vet att han som källor har använt framställningar av västerländska ”experter”. 

I den här spalten har jag tidigare (2015-6/7) skildrat hur svenska missuppfattningar om yttrandefriheten i Kina har spritts. Det gällde Anders Chydenius broschyr Berättelse om Chinesiska skriffriheten som kom ut under våren 1766 och som, ehuru i grunden osann, på sitt sätt sannolikt bidrog till att Sverige fick sin – och världens – första tryckfrihetsförordning på hösten samma år.

Men hur var det och hur blev det egentligen med yttrandefriheten i Kina? Sanningen är att kineserna varken under Qingdynastin eller under socialismen som den praktiserades under Mao eller under den råaste kapitalism som därefter stegvis har etablerats i Kina har kunnat tillförsäkras någon stabil rätt till yttrandefrihet. Kampanjen att släppa fram kritik i mitten av 1950-talet under parollen ”Låt hundra blommor blomma, låt hundra tankeskolor tävla” följdes efter ett par år av en kampanj mot högeravvikelser. Då ingrep myndigheterna särskilt mot personer som hade utnyttjat möjligheten att yttra sig kritiskt. Efter katastrofen med ”Det stora språnget” kom tio år av kaos under kulturrevolutionen.

Den nuvarande ledningen i Kina verkar inte dra sig ens för rena bovstreck för att komma åt misshagliga personer. En bokhandlare i Hongkong, Gui Minhai, svensk medborgare för övrigt, kidnappades 2015 av kinesiska agenter under en semestervistelse i Thailand och har förts till Kina där han är berövad friheten. Skälet skulle vara ett trafikbrott i Kina för en del år sedan. Det är svårt att tro att hans utgivning av böcker som är kritiska mot Kinas nuvarande ledare inte skulle ha haft någon betydelse för en så drastisk och olaglig åtgärd. 

Tillkomsten av internet och möjligheten att koppla upp sig med hjälp av en vanlig smart mobiltelefon har naturligtvis betytt oerhört mycket för kinesernas praktiska yttrandefrihet. Även om myndigheterna sätter upp rejäla brandväggar och blockerar misshagliga webbsidor, så har det hittills inte behövt hindra kineserna från att ta del av information. Genom en mjukvara kallad VPN, Virtual Private Network, har de kunnat komma åt blockerade sidor. Emellertid beslöt Kinas regering i somras att ändra på detta. De statliga telekombolagen China Mobile, China Unicom och China Telecom är ålagda att från februari nästa år omöjliggöra för sina kunder att använda VPN. Dessa bolag har närapå monopol på internetanslutningar i Kina.

Ingemar Folke
Jur. kand. i Stockholm medlem i föreningen FiB-juristerna 

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR!
SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Ingemar Folke

TIDNINGEN

Skriftställning: Varför nådde fascismen inte verkshöjd i Sverige?

Jan Myrdal

2017-11-16

Det nuvarande intresset för Furugårdare och Lindholmare för sjuttio, åttio år sedan leder vilse. Ty det avgörande med dem är att de aldrig förmådde bli av politisk betydelse. För att låna ett ord från upphovsdebatten nådde de aldrig verkshöjd. Det skriver Jan Myrdal.

TIDNINGEN

Folket i Bild Kulturfront nr 11

Jan Bjerkesjö

2017-11-09

I dag är det utgivningsdag för årets elfte nummer av Folket i Bild Kulturfront. Som alltid med en mängd läsvärda artiklar, som bland andra var alliansfriheten står just nu inom socialdemokraterna, vad menar vi med imperialism, FN-förbundets avslag på föreningens ansökan om medlemsskap och vårt svar, intervju med illustratören Ulf Lundkvist, bilder av krig - och mycket mer!

TIDNINGEN

Folket i Bild nr 8 i sin helhet

Jan Bjerkesjö

2017-11-08

I morgon torsdag är det utgivning av årets elfte nummer av Folket i Bild Kulturfront. I väntan på det kan du nu läsa hela numret av nummer åtta 2017, som hade utgivningsdag 17 augusti.

TIDNINGEN

Sex punkter: Sverige övar regelbundet med andra länder

Jan Bjerkesjö

2017-11-01

Fokus har under senaste tiden legat på försvarsövningen Aurora 17 som genomfördes i september. Men faktum är att svenska försvaret övar regelbundet med olika länder och på olika sätt. Bara i år har Försvarsmakten avslutat nio övningar innan Aurora 17 ägde rum. FiB/K har tittat närmare på några av de större övningarna.