logo

DEBATT

Om den rasistiska antirasismen

Foto Wikimedia Commons

2018-01-31

När jag gick på gymnasiet i slutet av åttiotalet kom en judisk kvinna som överlevt Hitlers koncentrationsläger på besök. Hon pratade inte bara om sina erfarenheter från kriget utan påstod också att de flesta större svenska medier fortfarande var antisemitiska. Vi var tysta, för inte kan man ifrågasätta vad någon som lidit så mycket säger?

Vid något annat tillfälle kom en tysk gymnasist till skolan. Hon förklarade att nazismens brott gjorde att hon skämdes över att vara tysk. Det var lättare att säga sin mening till henne. Du känner skuld för att du tänker som en nazist, sa jag. I ett liberalt demokratiskt samhälle är man bara ansvarig för sina handlingar (eller sin brist på handling). Det är nazisterna som tror att ”folk” har kollektiva rättigheter och skyldigheter.    

Nästan trettio år senare tycks inte mycket ha förändrats. Oavsett vad som händer är det fortfarande omöjligt för Tyskland att kritisera Israel. Men det är inte bara för tyskar som judar och Israel har en särställning. När Irak eller Ryssland ockuperar och annekterar ett annat lands territorium reagerar omvärlden kraftigt. När det gäller Israel är västvärlden alltid mer splittrad. Den judiska staten sägs ha säkerhetsintressen som man bör ta på allvar om man vill undvika en ny förintelse. 

Man talar också hellre om antisemitismen i västvärlden än om Israels politik. Det är naturligtvis rätt att fördöma hatbrott mot judar men det är problematiskt och kontraproduktivt när man ger det judiska en särställning. 

De flesta hatbrott i Sverige drabbar svarta och romer. Svarta utsätts också för betydligt mer våld än andra minoriteter. Men i medierna är svarta och romer andra klassens offer. Söker man till exempel på afrofobi på DN:s nätbilaga får man upp 55 träffar. Det ska jämföras med hela 3 200 träffar för antisemitism. Hatbrott mot svarta är tre gånger så vanligt som hatbrott mot judar men får alltså nästan sextio gånger så lite uppmärksamhet totalt sett. Afrofobi är, som SVT:s Uppdrag granskning nyligen rapporterade ”ett samhällsproblem som hamnat i skymundan”. 

Historiskt sett har fördomar mot svarta varit betydligt grövre och entydigare än mot judar. I andra upplagan av Nordisk familjebok beskrivs ”negrer” som något av en apa där stortån ”nästan” är ”formad som en griptå”. ”Negerrasen” sägs vara intellektuellt, kulturellt och moraliskt underlägsen alla andra raser. Artikeln om judar är inte alls lika fördomsfull och negativ. Judar beskrivs som ett duktigt folk: ”i fredstid ha de frikostigt understödt allmännyttiga sträfvanden. De har äfven lämnat ett mycket betydande tillskott till de europeiska folkens kulturlif.” I artikeln finns en lång redogörelse för den förföljelse och diskriminering som judar har utsatts för genom årtusenden. Förföljelsen förklaras med avund och fördomar. 

En gång i tiden var många väldigt intresserade av att uppmärksamma verkliga eller inbillade brott som hade begåtts av judar. Nuförtiden är man i stället lika intresserad av brott där judar är offer. (Framför allt om muslimer eller andra invandrare är förövarna.) Det är en stor skillnad men tankestrukturen har förblivit den samma. Det avgörande är inte de rasistiska handlingarna i sig utan offrens identitet. Den antirasistiska rapporteringen är med andra ord rasistisk i sitt urval.

Pierre Gilly
Författare till senaste boken: Konsten att sälja krig Propagandan från Cato till Nato (Verbal förlag) 


Teckna en prenumeration här

Pierre Gilly

DEBATT

De nordiska länderna, kärnvapenhotet och de pågående krigen

Jan Myrdal

2018-05-29

När jag talade i Degerfors inledde jag på förekommen anledning med att säga: ”Också på den kant som kan kallas vår finns sådana som liksom Henry Ford menar att ’History is bunk’. Alltså att det förflutna vore skräp och skit och utan intresse. Dels vill de inte inse att den lilla härskande klassen inte bara styrs av sina profitintressen utan därtill är ständigt splittrad - inte utgör en enda svart liten massa, dels innebär detta att vi på vår kant ständigt måste analysera dessa motsättningar och utnyttja dem i det arbetande folkets intresse. Så till exempel när det gäller akuta krigsfaror.” Det skriver Jan Myrdal.

DEBATT

En accelererande ojämlikhet

Hans Isaksson

2018-05-02

Huliganer mordbränner, skjuter varandra och kastar handgranater i tre större städer. Och angriper offentliga myndighets- och servicepersonal. Kriget är här. Det säger Kristersson och Åkesson i Riksdagen.

DEBATT

Hög tid att se kriget i Syrien för vad det egentligen är

2018-04-26

Kriget i Syrien har pågått i snart sju år efter den späda början i form av det så kallade upproret 2011. Sedan dess har hundratusentals dödats, miljoner drivits på flykt och ett av FN:s medlemsländer slitits sönder. Tiotusentals ton vapen har vräkts in i landet – och fortfarande är det många som inte ser vad detta krig är, utan klamrar sig fast vid föreställningen att det är ett krig (eventuellt en ”revolution”) ”mot diktatorn Assad”. Har de någon gång försökt tänka igenom varifrån dessa tiotusentals ton vapen kommer? Kan de inte känna igen ett imperialistiskt krig genom ställföreträdare när de ser det?

DEBATT

En hedersam begravning

Peo Österholm

2018-03-08

Den 27 november 2006 sköts den amerikanske stridspiloten Troy Gilbert ner några mil norr om Baghdad. Han hade från sitt flygplan skjutit ihjäl fiendesoldater och därmed räddat livet på några landsmän som befann sig i strid. Planet slog i marken. Hans kropp, illa tilltygad, togs om hand av fiendesoldater, rullades in i en matta och sedan var kroppen försvunnen.