logo

KULTUR

Satir: Möte med Tomten

2017-12-22

I september var jag på Skördefesten på Åland. Jag bodde på ett gästhem och döm om min förvåning när jag fick syn på att självaste Tomten bodde i ett av rummen! Gästhemsvärdinnan upplyste mig om att Tomten hade ett höstgig på Ålands Fotografiska Museum och brukade så ha varje Skördefest.

Sagt och gjort, jag övertalade min skeptiska hustru att vi skulle besöka museet.  Den utställda fotografiutrustningen i all ära, jag ville språkas med sagda tomte. Vilket för övrigt kan förklara min hustrus skepticism.

Vi åkte hur som helst dit och mycket riktigt satt han där, Tomten. Stadigt placerad på en pall utanför ingången till museet och med sin rödblommiga tomtemor som sällskap. Jag stolpade fram till honom och harklade mig och Tomten reste sig upp i hela sin längd som till min skräck var cirka två meter och tog mig i hand och hälsade.  Jag mer eller mindre stammade fram mitt ärende när jag frågade ”var i hela ff..fridens dagar har du hållit hus de senaste 60 jularna?”.  Tomten tittade frågande på mig och jag förklarade ”Du vet att jag försökt vara en snäll och rar människa men inte har du tittat in med julklappar till mig, det har min familj fått sköta och jag har fått allt från skolslöjdstillverkade tidningsställ till färgglada strumpor! Men Marshallstacken, Stratocastern och mongolmopeden på önskelistan som jag skickade till dig har jag inte sett färgen av! Och varför är du två meter lång och väger cirka 150 pannor? Den tomte jag ställer ut gröt till är inte större än min katt vad jag har hört..”.  Tomten skrattade och sa ”okej, vi tar det från början..”.

Detta berättade Tomten för mig.. 

”Vi kan börja med min storlek..  jag skulle vilja kunna säga att jag växt med uppgiften, men det är inte sant. Min längd har jag fått på senare år, förmodligen inspirerat av Ålandsättlingen Haddon Sundbloms Coca Cola-tomte. Jag undviker dock nogsamt den fåniga kostym Haddon klädde honom i, nån måtta får det vara. Så jag kör vadmalsbrallor och sticketröja som en slags hommage till den forna tomten. Och det där med dina julklappar, ska vi verkligen ge oss in på den stigen? Alltnog är det så att nutidsmänniskan inte ser mig som den jag en gång var. På den tiden var ju inte heller julklapparna det viktigaste utan det var ju att äta en riktig måltid så att du blev mätt och att gå i julotta. Nåt litet kunde man ju få, minns du inte hur din far berättade att han fick 1 mark och en apelsin till julklapp och att han sa att det var enda gången på året när han fick käka så mycket han ville? Jo, jag vet att du tyckte att det var samma nys som när han berättade om skolvägen som året runt var en barfota sjumilavandring i hagel och drivis när det inte var 2 meter snö. Men det VAR annorlunda då! Numer skymmer allt nipper och all överflöd av mat och prylar man får sikten för det som var och är viktigt.

Proppmätta och bortskämda sitter många av människobarnen och stirrar på all julpynt och undrar som du var deras Strata tog vägen. Och så glömmer man de som inte kom med på det tåget, de som t.ex. Frälsis och Stadsmissionen får tigga ihop till en dräglig jul åt.  Tur att de finns, både för de utsatta och för samveten tyngda av överflöd. Men à la bonheur, MITT jobb har ju blivit lättare! Förr fick jag ju slita hårt året runt för att gårdarna skulle funka och den enda belöning jag krävde var en skål gröt på julafton – vilket för övrigt var min enda koppling till julen – och lite respekt! Numer har jag ett par gig som det här och sen gör ju mitt goda namn resten. Överlever gör jag genom mina kreditinstitut, folk måste ju i allmänhet låna en massa pengar för att julen ska bli precis som den framställs i reklamen. Det finns multum i dessa lån, folk ska ju ha ny bil och semester också! Och jag, jag måste ju överleva jag med nu när det inte finns någon nytta med en gårdstomte längre..”.

Jaha ja.. hela julen är alltså en scam för att göra några få kreditgivare rikare! Det var väl det jag anade när jag var tvungen att köpa mina önskegrejjer alldeles själv. Och visst kan det kännas som om jag skulle kvävas av julstämning när affärerna plockar fram julpryttlarna och julmusten i september. Julbordet kan man ju vara trött på redan i november om det vill sig illa. Inte fasen har en vanlig proletär råd att skänka bort sina surt förvärvade stålar till sina olycksbröder heller, så där får jag stå med dubbelt dåligt samvete. Någon kreditvärdighet har jag inte heller så att jag skulle kunna låna pengar till att åtminstone skänka till kyrkan. Så det brast för mig! Jag ville ge tomten en stenhård smäll i solarplexus och skalla honom på näsan, alltmedan tomtemor skrek förskräckt på gendarmer. Men istället röck jag honom i skägget och sa ”bäst för dig att det ligger en Marshall under granen i år, jag kommer nämligen på Skördefesten nästa år också.. och nästa..! Ta du dessutom och skicka en riklig dusör från dina procentarpengar till Stadsmissionen, jag skickar det jag sparar på att du fixar min julklapp! Du får quinoagröt utan smöröga tills du fixat det! Och du.. God Jul förresten!”
 

Teckna en prenumeration här

ÅRET UT: KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! 
SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Jan-Erik Back

KULTUR

Satir: Hoppet och klippet

Jan-Erik Back

2018-05-30

Livet kan vara bekymmersamt ibland. Särskilt tillkrånglat är det när det är mycken månad kvar i slutet på lönen. Av någon okänd anledning brukar det speciellt då finnas hundratals saker att betala medans kylskåpet innehåller ett kvarts paket härsket smör och en urklämd tub senap plus något oidentifierat som var menat som jobblunch två månader tidigare.

KULTUR

Två ting äro vita - oskuld och arsenik

Mats Parner

2018-05-28

En tidig sommarmorgon år 1851 avvek en 57-årig man av medellängd spårlöst från sitt hem i kungliga huvudstaden. Stockholmspolisen, som leddes av den nyutnämnde Wilhelm Stråle, engagerade sig per omgående i ärendet: husrannsakan genomdrevs, handlingar beslagtogs, förhör hölls med de närmast berörda och en rad tänkbara flyktvägar kartlades.

KULTUR

Bokrecension: The Vanishing American Adult

Bo Kramsjö

2018-05-16

Ben Sasse, republikansk senator från Nebraska, är författare till boken The Vanishing American Adult. Senator Sasse menar att amerikansk ungdom har drivit bort från det amerikanska samhällets grundläggande principer.

KULTUR

Bokrecension: Förlåten

Agneta Willans

2018-05-15

Agnes Lidbeck debuterade 2017 med sin kritikerrosade roman Finna sig. Den handlar om de disparata roller dagens kvinnor har och också accepterar – älskarinnan, modern, vårdaren – den självutplånande, som därmed ständigt är missnöjd med sin situation, men tycks ha svårt att bryta det invanda mönstret. Fången och stelnad i genussystemet.