logo

KULTUR

Satirjulbonus: Hur firar ni jul egentligen?

En julbild från anno dazumal då julfirandet kanske var något lugnare. Åtminstone i Norge. Foto Wikimedia Commons

2017-12-23

Hur firar ni jul egentligen? Inte på något bra sätt i alla fall av mina julspaningar dan före dopparedagen i kön på Ica att döma. Hur vet jag det? Jo se:

Framför mig står en ungkarl med ett sexpack 3,5-procentigt  öl. Han köper lite snus också. Tänker han ens förhöja julstämningen hemma? Inte då, han går hem till sin syster och firar julafton. Det kostar bara en liten julhyacint till värdinnan, en whiskeyflaska – som han dricker minst hälften av själv – till hennes sambo och något tv-spel till deras dotter. För det får han full service med mat, mumma, snaps och kaffe med avec. När klapparna är delade och avecen svald är det bara för vår ungkarl att gå hem och titta på tv, lägga in en prilla och smutta på ölen. Minimalt med jobb med en liten insats som ger maximal utdelning. 

Han kanske skulle gå hem till den gamla damen som står framför honom i stället. Hon gör ingen hemlighet av att hon firar julen ensam. Inte för sig själv utan ensam. Hon försöker göra det bästa av det hela och köper lite sill, några skinkskivor, prinskorv, köttbullar och ett par skivor sylta. Lite sillsallad också givetvis, plus färdiggröt. ”Det är enklare än att laga maten själv, jag behöver ju inte så mycket nu när jag är ensam” säger hon till kassörskan när hon stressad av alla julstressade människor försöker slå koden på betalkortet rätt.

Färdigmat köper även den lite trashiga familj som står i kön bredvid min. De har anammat den amerikanska trailerpark möter Walmart-stilen och står där i joggingbyxor och felvända kepsar med en varuvagn halvfull med färdiglagad julmat. En flaska julmust till barnen för julstämningens skull och arton liter cola för törstens. Eftersom varken paret eller barnen gillar julmat så toppas varuvagnen med chips och godis. Plus några fryspizzor för alla eventualiteter. Även två limpor cigg och en stock snus åker med.  Det öl, det vin och den eventuella sprit paret kommer att dricka när barnen har gått och lagt sig eller sitter leker med julklapparna och det är dags för det årliga julångestgrälet, har importerats från Puttgarden redan i början av december, vilket gör att de får ta julmat och nikotin på kortkrediten, men vad gör väl det? Det gjorde de med de överdrivet dyra julklapparna också, det är ju jul bara en gång om året!

Bakom mig stå familjen Hipster. De är givetvis redan klara med all julmat och är bara här för att komplettera lite. Farfar kommer lite oväntat på julafton och han envisas med att kräva lutfisk. Herr Hipster önskar att han vetat om detta redan i somras så att han kunnat torka klippfisk själv. Kryddpepparn har han köpt på en resa till fjärran land, så den är redan hemma. Nu behövs bara fisken och lite mer grädde. Hoppas att alla släktingar kommer att gilla den hemstoppade julkorven, skinkan från en ekobonde i Jämtland, surdegsvörten med ekokryddor och julölen de bryggde i badkaret efter midsommar.

Veganen en bit längre bak i kön har det lite jobbigare att komma i julstämning. Det enda riktigt veganska i julutbudet är väl röd- och grönkål, men det får hon gaser i magen av. Några köttbullsliknande kluttar av soja och en skinkliknande klump, även den av soja, får väl funka till potatisen. Förra året la hon in svamp i sillspad, men det var så vidrigt att hon kräktes på julgranen.

Familjen Svennebanan står bakom trashfamiljen. De ska köpa ALLT. De har typ fyra kundvagnar breddfyllda med mat och dryck och grälar lite tyst om man verkligen ska ha chips till jul. Deras barn har ju spanat in familjen framför och deras vagn. Hälften av det Svennebanan köper kommer att åka i sopen på annandagen för då är alla sugna på hamburgare. Några av de icke gemensamma barnen firar dessutom jul hos sin andra familj medan andra kommer och firar jul hos Svennebanan, så åtgången på julmat är lite osäker. Vad som händer vet bara den som föder fåglarna i naturen.

I ytterligare andra kassaköer står människor som behöver lampor till julgransbelysningen de ärvde från gammelfarmor, en ljusslinga som försvann ur produktionen 1956. Några har glömt russin och mandlar till glöggen, kanel till gröten, glitter till julgranen eller eventuellt en toppstjärna, eller så nödköper de en julblomma med kruka för 59:90 som ska skänkas till svärmor. Någon muslimsk invandrarfamilj ler i mjugg åt eländet och handlar som vanligt.

Ingen av dessa människor vet hur en jul ska firas! Ingen fattar att julen går ut på att dan för dopparedagen stå i en kassakö som går i snigelfart och i andanom fundera över varför bara jag vet hur julens slipsten ska dras. Med ett illa dolt förakt för dessa julamatörer kan jag betala juliga överpriser för de varor jag plockat på mig och i mitt stilla sinne tänka ”vad har jag nu glömt?”. När allt är sagt och gjort och Kalle Anka, Karl Bertil Jonsson och Svensson med familj har tonat ut i julnatten kan jag knäppa upp mina byxor och försöka smälta all den mat jag åt i onödan och försöka härbärgera tanken att det är ett helt år till nästa jul. För julen är precis som livet bara en period man ska överleva.

Teckna en prenumeration här

ÅRET UT: KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! 
SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Jan-Erik Back

KULTUR

Bok: Operation Barbarossa – Världshistoriens största fälttåg

Sisela Björnsson

2018-01-16

Att invadera Sovjetunionen var Hitlers huvudplan under andra världskriget, konkretiserad i ”Generalplan Ost” och ”Plan Oldenburg”. Samtliga östeuropeiska territorier fram till Uralbergen, samt Kaukasus, skulle koloniseras och 45 miljoner slaver och judar förintas eller fördrivas.

KULTUR

Bokrecension: Blixt från oklar himmel

Olof Rydström

2018-01-16

Men vad står det egentligen? Det är en i bästa mening överraskande samhällskunskapsbok av Sara Granér. Rimmen håller samman tre olika saker, begrepp eller företeelser. Du tvingas själv fundera över samband – om det alls finns.

KULTUR

Film: Lyser med sin frånvaro på svensk biografscen

Joacim Blomqvist

2018-01-15

Ännu lyser den Oscarsnominerade haitiske Raoul Pecks film om de unge Karl Marx, Le jeune Karl Marx (Den unge Karl Marx) med sin frånvaro på den svenska biografscenen. Att filmen i huvudsak diskuterar Kommunistiska manifestets (Manifest der Kommunistischen Partei, 1848), tillblivelsehistoria verkar inte så intressant trots att det i år har gått 170 år sedan Karl Marx och Friedrich Engels, efter Kommunisternas förbunds beslut, inledde arbetet med denna klassiker. Att det dessutom har gått 100 år sedan ryska revolutionen slutligen populariserade Marx och Engels idéer, som elegant formulerades i Manifestet borde kanske ha ökat intresset för Raoul Pecks film.