logo

TIDNINGEN

Sex punkter: Om årets Folk och försvarskonferens

2017-03-03

Som vanligt i januari var det Folk och försvarskonferens i Sälen i lyxig fjällhotellsmiljö. Som vanligt backades också konferensen upp av etablerade medier med full bevakning och väl intajmade utspel från politiker, ÖB och godkända journalister. Men den vanliga hallelujastämningen vill inte riktigt infinna sig. Här är sex orsaker till att "extasen" uteblev:
 
Trumps ande svävade över konferensen.

Konferensen kunde inte dölja att den nye presidenten Donald Trump vill omformulera den amerikanska hållningen till Nato – även om ingen ännu vet hur mycket. Alla Natofrälsta vid konferensen uppträdde som om de fruktade Armageddon, världens undergång. Konferensens Nato- och USA-frälsta kunde inte smälta att deras amerikanska överförmyndare (som de själva valt) i dag är ordentligt oenig i frågan om huruvida USA verkligen kan fortsätta att vara hela världens polis som hittills – något som Trump har tagit till sig och utnyttjat.

Regeringen har ingen säkerhetsstrategi.
Statsminister Stefan Löfven presenterade en så kallad säkerhetsstrategi i åtta punkter, men det var bara en enkel inventering av olyckor och problem som kan inträffa, varav en enda handlade om det rent militära och utan ett ord om hur maktförhållandena i världen håller på att förändras, det som Trump har tagit fasta på. Konferensen borde i vart fall ha lyssnat på Henry Kissinger – som Carl Bildt numer inte låtsas om. I ett tal i Moskva i februari 2016 sa Kissinger: ”De långsiktiga intressena i båda länderna (USA och Ryssland) kräver en värld som omvandlar dagens turbulens och gungfly till en ny balans som i ökad grad är multipolär.” I klartext: ett förnyat samarbete mellan USA och Ryssland, eftersom USA inte längre klarar av att vara ensam världspolis. Ööh, där försvann Ryssland som världens gräsligaste fiende!

Värnplikt igen – men inte på riktigt.
2009 beslutade en oenig riksdag att avskaffa värnplikten. I stället skulle en yrkesarmé göra jobbet. Det blev ett riktigt fiasko – alltför dyrt och alltför få intresserade av att vara legosoldater i Natos ockupationsuppdrag. Med svansen mellan benen återinför nu regeringen värnplikten. Men mest på papperet, eftersom bara en bråkdel av varje årskull ska kallas in. Alltså inget riktigt försvar av landet Sverige, trots att all krigserfarenhet visar att ”sega gubbar” (och gummor) är det överlägset bästa medlet för att göra tröskeln ordentligt hög för den som vill invadera ett land.

In i Natos lejonkula för falska nyheter.
På konferensen kungjordes att Sverige nu är medlem av Stratcom, Natos egen lilla enhet för att spåra falska nyheter från Ryssland. Visst pysslar Ryssland med propaganda och falska nyheter. Men vilka stormakter gör inte det? Och övriga stater? Om jag räknar till hundra så hinner Margot Wallström i säkerhetsrådet räkna upp alla FN:s medlemsstater – som gör samma sak! Och då har man ändå glömt elefanten i rummet – USA – som är den överlägset största spridaren av falsk propaganda. Trovärdighetsproblem på väg? Jo, tyvärr, alla enögda konferensdeltagare.
  
Hultqvist säger ett mer bestämt nej till Natomedlemskap.
Försvarsminister Peter Hultqvist uttalade ett starkare nej till fullt medlemskap i Nato än tidigare. Det gjorde flertalet konferensdeltagare riktigt sura. Om Socialdemokraterna håller fast vid sin ståndpunkt, även när de hamnar i opposition, så är fullt medlemskap inte aktuellt på många år. Det gäller om Nato står fast vid sin hittillsvarande linje att alla stora partier måste stå bakom ett lands medlemsansökan.

Rapporten om rysk infiltration blev en bumerang.
Dagen före konferensens öppnande offentliggjordes en "passande" rapport av Martin Kragh och Sebastian Åberg, båda nära knutna till Utrikespolitiska institutet. Den skulle visa att ryska propagandaproducenter inte bara framställde falska nyheter utan även har infiltratörer och ”agenter” långt inne i Sverige – Aftonbladets kultursida, riksdagsledamöter från Miljöpartiet, den svenska fredsrörelsen med flera. Förargligt nog började flera syna rapporten och ju mer de synade desto fler av bevisen föll ihop som röksvampar. Både Utrikespolitiska institutets chef och författarna själva tog efterhand tillbaka det viktigaste i rapporten. Medieforskare i Umeå gjorde slarvsylta av rapporten och kvar fanns bara: ett praktexempel på falsk västlig propaganda.

Torbjörn Wikland

TIDNINGEN

Utgivning av årets tionde nummer!

Jan Bjerkesjö

2017-10-12

I dag kommer Folket i Bild Kulturfronts tionde nummer 2017 ut. Koncentrationen ligger på krigsövningen Aurora 17 och där riktade vi fokus på Gotland och vad gotlänningarna tyckte. Bokmässan i Göteborg blev inte enbart ett evenemang med fokus riktat på böcker och författare, utan på NMR:s demonstration och åsikterna om vilka som ska få ställa ut på mässan. Som vanligt finns det också betydligt mer att läsa!

TIDNINGEN

Dubbelnumret 6-7 i sin helhet

2017-10-11

I morgon torsdag är det utgivning av årets tionde nummer av Folket i Bild Kulturfront. I väntan på det kan du nu läsa hela numret av dubbelnumret FiB/K nr 6-7 2017, som gavs ut den 15 juni i år.

TIDNINGEN

Sex punkter: Youtube – folkkanalen som blivit allt mer kommersiell

Jan Bjerkesjö

2017-10-09

Webbplatsen Youtube öppnades 2005 och blev snabbt en populär folklig kanal för rörlig bild. Här kunde användarna lägga ut egna filmer gratis och på så sätt bli kändisar både lokalt och globalt. Från att först ha varit folklig och öppen för alla har Youtube allt mer förändrats till en kommersiell kanal där företag betalar stora summor för att synas.

TIDNINGEN

Missförstånd (?) om yttrandefriheten i Kina

Ingemar Folke

2017-10-05

I Kulturhistoriska studier, en volym som August Strindberg gav ut 1881, finns hans uppsats Kina. Några synpunkter och belysningar. Där hittar man bland annat följande omdömen:
”Kinesernas fri- och rättigheter äro ganska stora, och mången konstitutionell monarki i västerlandet har det icke bättre ställt med friheten; religionsfrihet, tanke-, yttrande- och tryckfrihet, kommunal rösträtt, petitionsrätt, frihet från en ärftlig adels tryck och frihet från inhemskt militärvälde äro förmåner, som äro ganska avundsvärda och som tillika äro en motvikt mot ett enväldigt styrelsesätt och centralisation i förvaltningen. Kina äger i verkligheten större frihet än Frankrike under andra kejsardömet med dess lagstiftande församling, senat och folkomröstning.”