logo

KULTUR

Stefan Jarl – en filmare att belöna

1993 kom filmen "Det sociala arvet" som den avslutande delen i trilogin som inleddes med "Dom kallar oss mods". Från vänster: Jonas Åkerlund, Kenneth Gustavsson och Stefan Jarl. Foto Johan Bergmark.

2017-05-17

Stefan Jarl fick 2017 års Leninpris. Prisceremonin ägde rum i Varberg i anslutning till JanMyrdalssällskapets årsstämma. Där intervjuade jag denne nestor bland svenska filmskapare.

Leninpriset anses inte riktigt rumsrent inom kulturens och politikens etablissemang. Hur känns det när du nu själv fått priset?
– Jag är stolt och hedrad. Vad det du kallar etablissemanget tycker om priset struntar jag i. Att jag kanske inte delar Lenins alla åsikter är en bisak i sammanhanget.

Vad tänker du göra med prispengarna på 100 000 kronor?
– Pengarna kommer mycket väl till pass. Jag är mitt inne i arbetet med en ny film. Den heter Aftonlandet och handlar om en familj och en ung man på landet som har hamnat bakom en vägspärr. Den speglar på ett konkret mänskligt plan vad som kan hända i ett land under ockupation. Trots att filmen har en liten budget har finansieringen varit knepig, men med prispengarna kan jag slutföra arbetet.

Du har under årens lopp fått många priser, men det första priset 1968 var speciellt. Carl-Henrik Svenstedt skrev i FiB/K (nr 2 2017) att du skulle vunnit då med Dom kallar oss mods, men att Harry Schein fifflade med juryresultatet så att din film kom på andra plats efter en film av Ingemar Bergman. Hur kändes det?
– Vi som gjorde filmen, jag och Jan Lindqvist, anade att det var något konstigt med det som sades vara juryresultatet, men vi orkade inte ta tag i frågan. Dessutom gav andraplatsen en stor prissumma på den tiden, 100 000 kronor. Vi var mest glada över att vi hade fått pengar för att göra mer film. Men Harry Schein var en jobbig typ. Han gav mig sparken från Filminstitutet, snackade skit och hånade både mig och Jan Lindqvist. Men han fjäskade för människor med makt.

Du arbetade mycket nära filmaren Arne Sucksdorff. Vad betydde han för dig?
– Otroligt mycket! Jag började drömma om att själv göra film redan som pojke efter att ha sett hans film Det stora äventyret 1953. Så jag sökte upp Arne som 16-åring, knackade på och frågade om jag fick jobba hos honom. Han sa ja och lät mig vara både elev och assistent – att han gjorde det känns fantastiskt så här efteråt. Arne Sucksdorff var min stora förebild. Efterhand blev han en mycket god vän och klok rådgivare i det mesta om film. Av honom lärde jag mig mycket.

Du har arbetat mycket med dokumentärfilm, men även med spelfilm. Vad är skillnaden?
– Inom filmindustrin är det bara spelfilm som gäller, eftersom de lättast kan bli kassakor. Dokumentärfilm har därför nästan alltid problem med finansieringen. Dokumentärfilm är för mig viktig, eftersom jag då kan komma särskilt nära grundfrågorna om människans relation till samhället och människans relation till naturen. Jag har fått stor internationell spridning med några dokumentärfilmer och även stora dokumentärfilmspriser.

Läser man i Wikipedia om dig står det bland annat ”fortfarande en i högsta grad kontroversiell filmare.” Och sedan hänvisar man till Din film Godheten från 2013. Varför är det så?
– En motfråga: varför är det så farligt att visa verkligheten? Att man försökte stoppa Dom kallar oss mods var ett exempel på biocensur. Att man stoppade Godheten var ett exempel på tv-censur. Den dåvarande tv-chefen Eva Hamilton sa rakt ut att den stoppades eftersom filmen var ”systemkritisk”. Så lågt stod yttrandefriheten i verkligheten! Mitt motto i filmskapandet är ”frihet, jämlikhet och broderskap”. Ska det vara så kontroversiellt?

Du och Ulf Berggren skapade Folkets Bio 1973 med lite inspiration från Folket i Bild/Kulturfront. I dag finns det 14–15 biografer inom Folket Bio knutna till Filmcentrum. Vad betyder den rörelsen?
– Det betyder att jag som filmare kan nå ut till en publik även om jag inte har kommit in på de stora biografkedjornas repertoarer. Det är viktigt. Det har hänt mer än en gång att mina filmer först har visats på Folkets Bio och därefter kommit ut via biografkedjorna. Dessutom kan jag genom Folkets Bio komma i direkt kontakt med publiken. Det är också viktigt. Båda dessa aspekter är en trygghet för mig i mitt filmskapande.
– Men det finns en annan viktig aspekt med Folkets Bio. Det görs väldigt intressant och bra film utanför Europa och USA. Då blir Folkets Bio en kanal.

Det sker en snabb teknisk omvandling inom hela filmbranschen. Inte bara de tunga filmrullarna är borta. Även filmer på dvd tappar stort mot internetbaserad distribution av filmer. Hur ser Du på det?
– I ett avseende är utvecklingen bra. De små kamerorna och distributionen på internet gör att produktion och distribution blir billigare. För många yngre betyder det att de gamla hindren för att göra film försvinner och de kan nå ut snabbare.
– I ett annat avseende är det ett stort problem. Att göra film kostar pengar. För det måste man få betalt om det ska vara något annat än en hobby. Mina barn säger att flera av mina filmer finns att ladda ner gratis på internet. Men jag behöver upphovsrättspengar för att kunna fortsätta att göra film! Detta måste lösas.
 

Torbjörn Wikland

KULTUR

Den svarta jorden – Förintelsen som historia och varning

Hans Öhrn

Den tyska historiestriden rasade på 1980-talet och handlade om synen på Tysklands massmördande av judar och andra vid den tiden rasifierade grupper under kriget. Svallvågorna nådde Sverige några år senare och fick sin kulmen när Sven Lindqvist 1992 publicerade boken Utrota varenda djävul.

KULTUR

Konstauktion: Lägg ett bud på linoleumsnitt av Gun Kessle!

Nu fortsätter utförsäljningen av den konst som är i FiB/K:s ägo! Varje månad auktionerar vi ut ett konstverk, som kan förvärvas genom budgivning på auktionssajten Tradera. Konstverket som under maj ligger ute till försäljning är ett signerat linoleumsnitt av Gun Kessle (1926-2007).

KULTUR

Bok: Det är natten: författaren och den som skriver

Mattias Arreborn

Karolina Ramqvist senaste bok är en essä eller, för att citera insidan av pärmen, ”en essäistisk berättelse som tar sin utgångspunkt i hennes föredrag om klyftan mellan Författaren och den som skriver”.

KULTUR

Bok: Den första stenen

Pia Karlsson

Carsten Jensen har skrivit en krigsroman, en spänningsroman, nästan ett krigsdataspel. Historien börjar hos en dansk pluton i provinsen Helmand, Afghanistan. Hemma har de tillbringat timmar i strid - i intensiva, verklighetstrogna datorspel utvecklade av militären men som sedan tagits över av kommersiella spelföretag.