logo

REPORTAGE

Striden i Göteborgs hamn – Det nya hotet mot fackföreningsrörelsen

Den nya lagstiftningen tar ifrån Hamnarbetarförbundet det de enligt den svenska modellen ska använda för att byta till sig rättigheter – strejkrätten, menar Erik Helgeson.

2018-01-17

Den svenska fackföreningsrörelsen vilar tungt på ett starkt bärande ben: hotet om strejk. Men vad händer om det benet amputeras? Regeringens ambition att begränsa strejkrätten väcker frågor som kan få grundvalarna för den fackliga rörelsen att skaka – allt för att klämma åt några hamnarbetare på västkusten. 

Den svenska modellen. Föreställ dig ett bord och två stolar. På den ena sitter arbetsgivaren, på den andra facket. Tillsammans ska de komma överens om villkoren på arbetsplatsen: lön, semester, schemaläggning och arbetsmiljö. Men föreställ dig att just det här facket är den fulaste fisken i havet. Klappar arbetsgivaren på axeln, utlovar låga löner, så billig arbetsmiljö som möjligt och nolltolerans mot fasta anställningar. LO kan bara se på när det händer, eftersom dess vassaste vapen, strejken, är otillåten. 

Fram till i dag har den dörren varit stängd. Här har hotet om strejk hållit den fula fisken borta. Men i maj 2017 valde regeringen att vrida om nyckeln. Om dörren öppnas så finns risken att denna fundamentala del av den svenska modellen hotas – och att det blir fritt fram för svenska företag att söka sig till de fula fiskarna.

December 2017. Nattens snöstorm har lagt sig. Solen smyger fortfarande bakom bergen, men lägger ett vackert orangeblått ljus över en klar himmel. I förgrunden avtecknar sig lyftkranarnas ståtliga siluetter. Det är morgnar som dessa som Göteborgs hamn visar sig från sin allra bästa sida. 

Hamnarbetaren Erik Helgeson njuter inte av himlens skådespel när han som så många gånger förr öppnar dörren till det något ensligt belägna huset på hamngatan Sydatlanten där Hamnarbetarförbundets lokala avdelning, Hamnfyran, håller till. En fackförening som bröt sig ur Transport på 1970-talet, och står utanför de tre stora fackorganisationerna LO, TCO och Saco. 

Hans något tärda uppsyn har goda skäl. Det var här – på ett företag med bara 300 anställda – som allt började, den konflikt som ledde till att regeringen beslutade att utreda begränsad strejkrätt. Han har kämpat länge nu, flera år egentligen, i en strid som inte tycks ha någon ände. Den skulle kanske kunna få ett slut nu. Även om det vore ett olyckligt sådant, för hans del, och för fackets. 

– Det finns bara två lägen för ett fackförbund – antingen står du avtalslös, och då har du rätt att vidta stridsåtgärder tills du har vunnit kollektivavtal. Vinner du så byter du stridsrätten mot rättigheter. Men det regeringen nu föreslår är att skära av oss från båda. Vi skulle inte ha kvar något ben att stå på. 

Konflikten i Göteborgs hamn handlar kort sagt om att Hamnfyran kräver det inflytande som behövs för att kunna påverka sina medlemmars villkor. Det har man inte i dagsläget. Trots att Hamnarbetarförbundet är störst vad gäller antalet medlemmar, cirka 250 anslutna, har arbetsgivaren APM Terminals kollektivavtal med LO-förbundet Transport, som har omkring 60 medlemmar. Hamnfyran vill därför bli en jämbördig part med Transport.

Kravet är egentligen inte nytt. Så länge kommunen var huvudägare i containerhamnen hade Hamnfyran ungefär de rättigheter som avdelningen nu kräver: att sitta med som avtalspart i de lokala förhandlingarna och att ha nära nog samma förmåner som Transport. 
Under större delen av tiden sedan millennieskiftet har det rått lugn, parterna har kommit hyfsat överens. Men det var när kommunen efter en konfliktladdad och ekonomiskt tuff period sålde hamnen till den globala logistikjätten APM Terminals som Hamnfyran sakta men säkert började fösas allt längre bort från förhandlingsbordet. 

Erik Helgeson sjunker ner på en stol i ett litet kökspentry, invid en röd flagga med slagorden ”Svenska hamnarbetarförbundet. Enighet ger seger”. Snus, kaffe och Dumle. Blicken vaknar, och han försöker förklara vad allt handlar om. 

– Vi hade periodvis en ganska bra dialog med arbetsgivaren i början. Men efter tre år av fallande volymer, före årsskiftet 2015, fick vi veta att de hade en plan för att öka andelen osäkra anställningar. Vi sa nej både till det och till en massa andra korkade åtgärder, men började märka att företagsledningen var antifacklig. Att få bort oss var en del av ambitionen för att luckra upp anställningsskyddet och ta kontroll över arbetstiden. Allt handlar i förlängningen om pengar, om företagsekonomiska prioriteringar på global nivå. 

Den tidigare lösningen där Hamnfyran hade inflytande blev ett minne blott. Avdelningen erbjöds olika typer av hängavtal, vilket innebär att Hamnfyran tillämpar Transports avtal men inte deltar i förhandlingarna. Men sådana avtal skulle inte ge samma inflytande som avdelningen haft tidigare. Hamnfyran skulle tappa makt och inflytande över vad som hände med medlemmarna. 

– Det primära för oss är att vara jämbördiga med Transport. Men nu har vi blivit utestängda från alla relevanta forum där medlemmarnas arbetsvillkor och situation fastställs. Om vi inte är med där så är vi bara ett bihang, och alla nya uppgörelser binder även oss, också de som tillkommer utan vår vetskap. För att påverka medlemmarnas situation har Hamnfyran bland annat använt sitt yttersta vapen, strejk. Arbetsgivaren har i sin tur rivit sig i håret och frågat sig hur det är möjligt: ”Vi har ju kollektivavtal” och svarat med en av vår tids längsta och tuffaste lockouter, då arbetarna stängdes ute från jobb i 371 timmar. 

Det är just det som är knäckfrågan och det som är den direkta orsaken till regeringens beslut som kan skaka om hela den svenska fackföreningsrörelsen i grunden: strejk mot företag med kollektivavtal. Det är något som sällan inträffar på den svenska arbetsmarknaden. Kollektivavtal innebär nämligen i grunden ”fred” på arbetsplatsen, och det är skälet till att arbetsgivare över huvud taget tecknar kollektivavtal. Det kan liknas vid att de köper sig fred. Har ett fackförbund kollektivavtal får medlemmarna i det förbundet inte strejka så länge avtalet gäller. 

Däremot, som i fallet med den långdragna konflikten i Göteborgs hamn, kan strejk förekomma ändå, men bara i annat syfte än att tvinga bort eller reglera kollektivavtalet. Eftersom det är Transport som har slutit avtal med arbetsgivaren, har det avtalslösa Hamnarbetarförbundet rätt att strejka. 

Det är den möjligheten som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson och den S-ledda regeringen vill strypa. I sina utspel om förslaget om att begränsa strejkrätten säger sig Ylva Johansson värna arbetsgivarens rätt att slippa strejk när ett kollektivavtal finns på plats, eftersom arbetsfreden är det kanske viktigaste skälet för en arbetsgivare att ha kollektivavtal. 

Rätten att slippa bråk. Vad är den värd för Ylva Johansson? För priset kan bli högt. Christer Thörnqvist, docent i arbetsvetenskap vid högskolan i Skövde, säger att det följer stora risker med på köpet. 

– På det här sättet blir det egentligen fritt fram för arbetsgivaren att sluta avtal med vem man vill. 

För att förklara problemet med denna nya lucka i systemet får han gå tillbaka till Saltsjöbadsavtalet 1938, som lade grunden till den svenska modellen, och som i dag reglerar arbetsgivarnas förhållande till arbetstagarna. 

– Parterna möttes i ett ”gentlemen's agreement”. LO lovade att hålla ganska stramt i konfliktvapnet så länge arbetsgivaren inte anlitade strejkbrytare. Inget lagstiftades, och man beslutade att staten inte skulle lägga sig i. Rent förhandlingsmässigt skulle fack och arbetsgivare vara jämspelta parter. Det är just denna rättslöshet, alltså bristen på lagstiftning, som har gjort att arbetsmarknaden har fungerat.

– Nu vet vi inte exakt var utredningen landar, men det jag misstänker, alltså en inskränkning i strejkrätten, innebär i princip att arbetsgivaren vinner rätten att vägra förhandla, eftersom möjligheten att strejka försvinner. Facken har inget kvar att sätta emot. Då kan arbetsgivaren vända sig till en oseriös fackförening eller rent av bilda en egen. Det här ingår i paketet om Ylva Johansson tar bort konflikträtten i dessa lägen.

Han talar om så kallade gula fackföreningar. Fula fiskar, med andra ord, som är billiga och i princip styrs av arbetsgivaren för att förhindra strejker och motverka arbetarnas inflytande. Det är vanligt förekommande i till exempel Japan. En lagändring öppnar för fenomenet avtalsshopping, tillägger han, som innebär att arbetsgivaren väljer ett billigare fack. 

– Det finns egentligen inget som reglerar att arbetsgivaren inte går till billigare fack i dag heller. Men däremot finns hotet om strejk, alltså att facket åstadkommer stor ekonomisk skada. Det kan bli kostsamt för arbetsgivaren, och därför låter arbetsgivaren bli. Om man då försvårar möjligheten att ta till strejk när det redan finns kollektivavtal på en arbetsplats, så kan ju företagen lika gärna sluta avtal med gula fackföreningar borta i Burma. Helt utan risk för dyra strejker från andra fack. 

Men det finns ju en ILO-konvention som förbjuder gula fackföreningar?
– Ja, och den har Sverige har skrivit på. Men problemet med ILO-konventionerna är att så länge de inte är inskrivna i nationell lagstiftning så finns inga sanktionsmöjligheter. Det spelar liksom ingen roll, precis som att det egentligen inte finns något som säger att arbetsgivaren enligt lag inte behöver förhandla med fack. Det enda som reglerar det är hotet om strejk. (ILO är FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor. FiB:s anm.)

– Fenomenet med gula och billiga fackföreningar förekommer förresten redan, som i fallet med Laval.

Han syftar på Vaxholmskonflikten 2004, mellan LO-facket Byggnads och det lettiska bolaget Laval un Partneri och dess svenska dotterbolag. En ny skola skulle byfggas i Vaxholm, och facket försatte bygget i blockad för att protestera mot dåliga löner och villkor. Arbetarna tjänade 13 700 kronor i månaden, en summa som hade fastställts i ett kollektivavtal med en lettisk fackförening – som i hemlandet organiserade bagare. Vid den tiden omfattades inte utländska företag av andra facks rätt att strida när ett kollektivavtal finns på plats. Enligt EU-domstolen var strejken därmed ogiltig. 2017 korrigerade en stolt Ylva Johansson lagen så att svenska fack har möjlighet att ge sig in i kamp med EU-företagen. 

Bara någon månad senare ville hon som bekant begränsa samma möjlighet – men för de svenska.

Volvo Cars, Löfbergs, Stora Enso, Ikea, H&M och Svenskt Näringsliv. Många var de verkställande direktörerna som i en debattartikel i SvD i december 2017 ville visa var de står i frågan om strejkrätten. Samtliga pekade unisont på allvaret med konflikten i Göteborgs hamn. Det är inte bara APMT som drabbas, skrev de. En stor del av de svenska företagens leveranser går genom hamnen, och nu såg de en risk för att fraktfartyg skulle styras om till Rotterdam, med förödande ekonomiska konsekvenser. I en slutkläm klappade direktörerna Moderaterna på ryggen, sedan partiet ”sträckt ut en hand” till regeringen för att snabba på utredningen om begränsad strejkrätt. Man behöver inte gissa sig till att regeringen är satt under press av näringslivet.

Företagen vill slippa bråken. Punkt. Men skulle de leva upp till Christer Thörnqvists farhågor? Skulle företagen gå raka vägen till de ”fula fiskarna”? Joakim Ärlund är vd för arbetsgivarföreningen Svenska Hamnar, som ligger under Svenskt Näringsliv och bland annat organiserar APM Terminals i Göteborgs hamn. 

– Jag tror att det där är ett medvetet missförstånd. Vi är inte intresserade av att kringgå systemet på det sättet. Det vi ser framför oss är att om en arbetsgivare tecknar ett legitimt avtal så är denne skyddad mot stridsåtgärder. Med fredsplikten ska man få arbetsro. Men just nu är kollektivavtalets värde skadat, och vi är bekymrade.

Hur reglerar man vilka avtal som är legitima och vilka som inte är det, utan fackens strejkrätt?
– Ett tänkbart scenario är att den största fackföreningens avtal är representativt. För övrigt kommer man fortfarande att kunna använda strejk mellan avtalsperioderna. 

– I fallet med Göteborgs hamn så hanterar de svenska hamnarna 90 procent av vårt lands utrikesexport. Så även om man kan tycka att hamnarbetarna är en liten grupp individer, så får situationen enorma konsekvenser. Den långa utredningstiden är skadlig för svensk industri, och jag ser gärna att den snabbas på.  

Men invändningen att strejk fortfarande får förekomma mellan avtalsperioderna i syfte att få kollektivavtal är betydelselös, anser docent Christer Thörnqvist. Så fort arbetsgivaren har ett avtal på plats har avtalsperioden börjat, och då skulle hotet om strejk vara borta. 
Att företagen skulle vilja kringgå systemet är ett medvetet missförstånd, enligt Joakim Ärlund hos Svenska Hamnar. Men när det stiftas lagar så utgår ingen från vilka intentioner någon har eller inte har för tillfället. Lagstiftare gör inte ”medvetna missförstånd” – de ser till att täcka alla eventuella kryphål. Det är deras jobb, och det torde Svenska Hamnars vd känna till. Vad gäller Rotterdam, så är strejker oftare förekommande bland hamnarbetare i Holland än i Sverige. 

Arbetsgivarna gör ”mycket väsen för lite ull” anser Torbjörn Johansson, som är avtalssekreterare på den fackliga centralorganisationen LO, där Transport ingår.  

– Jag vill påstå att de har en dubbel agenda. Det finns massor av hamnar i eller utanför Sverige om det skulle behövas. Om de verkligen ville få undan problemet i Göteborg så har Svenskt Näringsliv en hyfsad strejkkassa kan jag säga. Det där skulle de kunna lösa på nolltid. Den svenska modellen innebär att båda parter har ett ansvar. Men i det här fallet har inte arbetsgivaren gjort tillräckligt. Någonstans måste parterna kunna mötas i en kraftmätning som landar i något som båda kan leva med. Det är så det fungerar, även i jobbiga tider. Vi har aldrig tillåtelse att inte göra upp. Vi måste göra upp! Och det här borde arbetsgivaren göra ordentligt innan man börjar skrika efter lagstiftning. 

– Näringslivet gör stor affär av den lilla gruppen hamnarbetare i Göteborg, men det här handlar egentligen om något annat: om att de vill ändra strejkrätten. 

Även Torbjörn Johansson understryker vilka risker det finns med att göra så. 

– Vi tycker att strejkrätten fungerar bra i Sverige, och det bekräftade också Medlingsinstitutets undersökning som visade att vi har väldigt få konflikter i landet. Men om man börjar ändra i strejkrätten så ändras maktbalansen. Då ger man sig på ett grundläggande funktionssätt på Sveriges arbetsmarknad, på hela dess trovärdighet. Den svenska modellen går ut på att facket indirekt hotar med konflikt, och arbetsgivaren köper fred mot att de lovar oss att avtalet ska gälla under en viss period. Hela fundamentet ligger i just det bytet. 

Forskaren Christer Thörnqvist talar om ”gula avtal” och ”avtalsshopping”. Ser du samma risk?
– Det är det vi är rädda för. Och den problematiken finns redan i Sverige och EU, som i exemplet med lettiska Laval, vars hela affärsidé var att konkurrera med låga löner. Men om arbetsgivarna börjar avtalsshoppa så kommer de att få se på svavel kan jag säga. Det kommer vi inte att tillåta. 

– Sedan beror allt på vilken lösning man väljer i utredningen. Regeringen kanske tänker sig ett kirurgiskt ingrepp som bara fungerar i den specifika situationen i Göteborg. Men jag kan inte, med mitt begränsade förstånd, förstå hur de ska få till en sådan lösning utan att göra en större implikation mot hela systemet. 

Christer Thörnqvist är inne på samma spår.

– De har riggat det så gott de har kunnat för att komma till det beslut de vill ha, som är att få undan fria förbund som Hamnarbetarförbundet och värna om relationen med näringslivet. Men jag tror inte att det här blir så enkelt för utredaren, inte utan att bita sig själv i svansen, säger han. 

I Göteborgs hamn har solen gått upp. Hamnarbetaren Erik Helgeson står vid elstängslet som skiljer Hamnfyrans lokaler från den enorma containerhamnen. 

– Vi ser fackföreningen som ett redskap, för att uppnå och försvara arbetsvillkor. Det är i det sammanhanget jag ser den nya lagstiftningen: man tar ifrån oss det som vi enligt den svenska modellen ska använda för att byta till oss våra rättigheter. Om vi inte har det så blir vår förening meningslös, något slags symbol. Vad ska man då ha oss till? 

Han sparkar i snön och kastar en blick mot en container som far upp i en av grensletruckarnas grepp. Varningssignalen ljuder.

– APMT har lyckats surra alla vid masten. Jag tror att regeringen har landat i slutsatsen att den inte rår på bolaget, men att det är viktigt att visa att den gör något åt problemet. Tröstpriset är att klämma åt de förbannade hamnarbetarna. Vi får klä skott för allt. 

Men det här är en större fråga än att bara ”ta vapnet från det lilla Hamnarbetarförbundet”, anser han. 

– Kortsiktigt tror jag att LO och de andra stora fackorganisationerna har att vinna på det här, genom att de får fler medlemmar. Det driver på en utveckling mot storförbund. Och på lång sikt mot avtalsshopping. Näringslivet vet att det har inskränkningar i strejkrätten inom räckhåll och lobbar hårt för att det ska hända. Jag ser konsekvensen framför mig, när APMT inser möjligheten: ”Fan, det går nog att få ihop tio medlemmar i hamnen till en gul fackförening, så blir vi av med Transport också”. Ja, så kan det givetvis bli.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, utredaren Tommy Larsson samt representanter för Transport och APM Terminals har avböjt att kommentera. 

Fakta
Utredningen om begränsad strejkrätt 

Regeringen har tillsatt två utredningar till följd av konflikten i Göteborgs hamn.  

Medlingsinstitutet har kartlagt hur vanligt förekommande det är att stridsåtgärder tas mot kollektivavtalsbundna företag. Under perioden 2000–2017 har man noterat 420 fall vilket är en tredjedel av alla stridsåtgärder. Missnöje med lön, arbetsmiljö, och organisationen på arbetsplatsen är de vanligaste orsakerna. I en internationell jämförelse strider de svenska parterna sällan. Hamnarbetarförbundet står för 7 procent av fallen.

Den andra, som presenteras i maj 2018, undersöker om det är nödvändigt att begränsa rätten att vidta stridsåtgärder i annat syfte än att tränga undan ett kollektivavtal. Utredaren, Tommy Larsson, ska därtill undersöka om följande alternativ är möjliga:

- En lagstiftning som endast omfattar Hamnarbetarförbundet.
- En nämnd som beslutar vilket kollektivavtal som bör finnas på en viss arbetsplats. 
- Om fredsplikten behöver ändras i medbestämmandelagen. 

Ingreppet är enligt många experter riskfyllt, eftersom maktbalansen mellan fack och arbetsgivare kan rubbas. Dessutom är flera ledande arbetsrättsexperter skeptiska, eftersom förslagen bryter mot lagstiftningen på flera håll, exempelvis Sveriges grundlag, Europarätten om föreningsrätt och stridsrätt samt ILO:s konventioner.

Även på EU-nivå undersöks begränsningar i strejkrätten. I ett förslag från EU-kommissionen rekommenderas medlemsländerna vidta åtgärder för att strejk bör ”undvikas” under flygbranschens mest intensiva timmar. Det kan bli vägledande prejudikat för andra branscher. 

Konflikten i Göteborgs hamn

Hamnarbetarförbundet är ett fritt fack som bröt sig ur Transport 1972, i protest mot fackorganisationernas centralisering och toppstyrning under LO. 

Transport har alltid haft kollektivavtal i Göteborgs hamn. Hamnarbetarförbundet har av tradition trots det haft stort inflytande i förhandlingarna eftersom förbundet har flest medlemmar på arbetsplatsen (i dag cirka 250, mot Transports 50) och har i perioder också haft ett separat kollektivavtal. Men sedan 2012 har inflytandet minskat, samtidigt som hamnen har privatiserats under arbetsgivaren APM Terminals, ägda av danska A.P. Møller-Mærsk. 

Hamnarbetarförbundet har svarat med strejk, inte minst för att protestera mot att arbetsgivaren har gjort sig av med medarbetare för att sedan återanställa under bemanningsföretag, därmed under sämre villkor. 160 hamnarbetare har varslats under 2017. APM Terminals har i sin tur stängt ute de anställda från arbete genom en lockout. Enligt arbetsgivaren har konflikten gett hamnen en strejkstämpel och har fått kunder att fly. 

Konflikten, som har eskalerat under 2016 och 2017, är unik i sin omfattning i modern tid i Sverige. Parterna befinner sig nu i Arbetsdomstolen med stämningar åt vardera håll.

APM Terminals omsatte uppemot 1 miljard kronor 2016 och gjorde ett rörelseresultat på 116 miljoner kronor. Vinstmarginalen låg på nära 15 procent.  

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Ylva Johansson:
Inskränkning av strejkrätten behövs

Strejkrätten måste troligen inskränkas. Den slutsatsen kommer arbetsmarknadsminister Ylva Johansson fram till och orsaken är den långa striden mellan Hamnarbetarförbundet och företaget som driver containerhamnen i Göteborg.

- Den svenska modellen fungerar inte som det var tänkt i det här fallet och det är därför jag är beredd att gå så långt som med lagstiftning i ett ärende som för oss socialdemokrater naturligtvis är väldigt känsligt, säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S).

Uttalandet gjordes efter det att artikeln var skriven.

Teckna en prenumeration här

Mårten Färlin

REPORTAGE

Polisen måste sluta döda småbarn!

Lasse Lindström

2018-04-24

Fingret kröker sig med lätthet om avtryckaren på osäkrade skjutvapnen i USA, det vet vi. På bägge sidor om lagen sker det. Enbart i år, fram till 15 februari, inträffade en amerikansk specialitet arton gånger: skolskjutning. Under det pågående skolåret var det 50 skolskjutningar. Under de senaste fem åren har det skett i genomsnitt en gång i veckan.
15 februari rapporterade media igen om en skolskjutning i Florida: minst 14 dödade.
Men poliser har också lätt för att trycka av sina skjutvapen. Inte minst mot mörkhyade. 2012 bildades en folkrörelse mot detta: Black Lives Matter. Kring skjutningar med många dödade och skadade offer kan mycket statistik tas fram men här är beskrivning av ett fall. Den amerikanska tidningen Counterpunch återberättade det 28 december under rubriken "Polisen måste sluta döda småbarn!"

 

REPORTAGE

Utredning vill lagstifta om utlandsspioneri

Pelle Sunvisson

2018-04-23

En statlig utredning om utlandsspioneri påverkar tre vägledande principer i yttrande- och tryckfriheten: systemet med ansvarig utgivare, meddelarfriheten och anskaffarfriheten. Därför finns det anledning att bry sig om debatten som pågår även om man inte tillhör journalister och publicister eller militära företrädare.

REPORTAGE

Finner inspiration i Indiens spänningar

Hans O Sjöström

2018-03-26

Zac O´Yeah är något så ovanligt som en svensk författare bosatt i Indien. 17 år har det blivit i Bengaluru. Han skriver både på svenska och engelska, vilket kräver sin tid och han gör inga regelrätta översättningar av sina böcker från engelska till svenska eller tvärtom. De engelska versionerna är i huvudsak riktade till en indisk publik, som inte vill ha våldsamma och tragiska slut. Det vill däremot den svenska.
Hans O och Lill Sjöström träffade Zac O´Yeah på den stora järnvägsstationen i den före detta brittiska delen av staden.

REPORTAGE

”Viktigt steg mot fred i Syrien”

Christer Lundgren

2018-03-20

I januari 2018 hölls en dialogkonferens om Syrien i den ryska staden Sotji vid Svarta havet, där olympiska vinterspelen genomfördes 2014. Talal Imam, bosatt i Stockholm och medlem i styrelsen för Syriensolidaritet, deltog som oberoende politisk aktivist utan att företräda någon organisation. Han var en av tre deltagare från Sverige.