logo

KULTUR

Vacker och poetisk film

2017-11-29

På ett sätt är det inte oväntat att det just är den kanadensiska regissören Patricia Rozema bakom kameran vid inspelningen av genrefilmen Into the Forest. Det finns en handfull politiskt och estetiskt progressiva kvinnliga genrefilmregissörer på den internationella filmscenen, och chansen är lite större att de kommer just från Kanada eller USA, vars filmscen är en aning äldre än andra länders, med namn som kanadensiska Karen Lam (Evangeline, 2013), USA-amerikanska Shannon Lark (I am Monster 2014) och det framgångsrika kvinnliga genrefilmkollektivet Viscera.

Into the Forest utspelar sig i den kanadensiska obygden. Den nordamerikanska kontinenten har drabbats av en interkontinental blackout. Ute i skogen försöker en familj, två unga kvinnor och deras far, överleva. Till en början går det bra, familjen har fört en i stort sett självhushållande tillvaro. Men efterhand tar livsmedelslagren slut, bilens batteri slutar fungera och grisarna river ned nätet kring hönsgården. Så omkommer fadern i en olycka och måste begravas av döttrarna. De två måste nu klara sig helt själva. Samtidigt hotas deras sammanhållning av yttre fiender.

Into the Forest blir här till en vidräkning med såväl den amerikanska institutionen kärnfamiljen och med patriarkala maktstrukturer som med kapitalismen. Modern i familjen syns på suddiga fotografier och filmen gör processen kort med den enda stabila punkten i döttrarnas liv, den sympatiske fadern. I hans ställe söker syskonen stabilitet hos varandra i det tilltagande kaoset. Och de finner den.
De övriga männen i filmen utgör på olika sätt hot mot syskonens sammanhållning, genom att de i sin maktutövning försöker bryta deras syskonrelation. I sista hand överger systrarna den sista bastionen för samhörighet med det kapitalistiska produktionssättet, kärnfamiljen och könsmaktsordningen: det hus de bott i, för att söka en ny tillvaro i skogen.

Det här är en mycket vacker och poetisk film. De två huvudrollerna spelas av Ellen Page (Nell) och Evan Rachel Wood (Eva) som båda gör övertygande och skickliga rolltolkningar. Även Daniel Grants kinematografi är finkänslig, med vackra närbilder och i sitt naturfotografi, närmast romantiskt.

På flera sätt utgör Into the Forest en illustration av det som det kvinnliga genrefilmskollektivet Viscera (namnet är latin för tarmar eller inälvor) handlar om. Det är viktigt att kvinnor gör film. Kvinnors filmer skiljer sig ofta inte nämnvärt från mäns, men Visceras filmer gör det definitivt, på samma sätt som Patricia Rozemas film gör det. Shannon Lark och Karen Lam säger i min intervju med dem i nättidskriften Feministiskt perspektiv, att deras filmer i likhet med Into the Forest följer en annan grammatik i hur kvinnor skildras. Med kvinnor som är starka, men för den sakens skull inga supermänniskor, blir kvinnoporträtten subjektivt komplexa och realistiska, i stället för att vara genrestereotypen scream queens, det vill säga kvinnliga sexbesatta offer för den lokala seriemördaren som blir avlivade i olika sadomasochistiska tortyrscener. Vanligen uppträder screem queens kontraintuitivt, som kvinna förväntas du exempelvis gå ensam ned, oskyddad och utsatt, i den mörka källaren där mördaren väntar. Iklädda så lite som möjligt går de mot sin uppenbara undergång, och som begreppet scream queen antyder skriks det en hel del.

Den nya generationen kvinnliga genrefilmsregissörer har tröttnat på så här uppenbara stereotyper. I stället tillhör kameraögat den vid den första anblicken svagare parten i scenerna. Kameraögat har inte längre ett lika neurotiskt förhållande till kvinnokroppen, eftersom det med detta grepp slutar vara mäns kameraöga som förvandlar kvinnors kroppar till objekt. Kvinnokroppen blir i stället kvinnors subjekt. Så försvinner bilder som, oväsentliga för berättelsen, dröjer vid utsatta nakna kvinnokroppar och kvinnobröst. För sådana bilder syftar endast till att tillfredsställa mäns önskedrömmar, de för inte handlingen framåt.

Liksom i Into the Forest blir karaktärsutvecklingen en alltigenom kvinnlig affär. Inte alla män i berättelsen hotar, men de är heller inte på något sätt avgörande för den. I sista hand avgör kvinnorna själva sitt öde. Det är här saker börjar hända.

Och det är här de nya feministiska genrefilmregissörerna ställer till med en revolution. Som regissörskollektiv är de ännu tråkigt nog extremt marginella, nästan all film vid de stora festivalerna har män bakom kamerorna. Vid huvuddelen av alla genrefilmfestivaler är de ännu färre. Det finns några få undantag, till exempel brukar Fantastisk filmfestival i Lund leta med ljus och lykta efter kvinnliga regissörer och producenter, och finner dem därför oftare än de flesta andra festivaler. Därför var det ingen tillfällighet att Into the Forest visades i årets upplaga av festivalen, eller att den besökts av den separatistiska Viscera-festivalen för något år sedan.

Nu hoppas många många med mig på ett större genombrott i genrefilm. Trots allt är ju ”hälften av alla som finns kvinns.” Hittar filmen fram till nya formspråk som vänder sig till både kvinnor och män, är chansen större att även uppenbart skickliga regissörer som råkar vara kvinnor slår igenom både i huvudfårans filmindustri och inom genrefilm. Det kan vi bara vinna på, vilket övertygande visas av Patricia Rozemas film Into the Forest.


Teckna en prenumeration här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! 
SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Joacim Blomqvist

KULTUR

Konstauktion: Lägg ett bud på grafiskt tryck av Torsten Jurell!

Redaktionen

2017-12-15

Varje månad auktionerar vi ut ett konstverk, som kan förvärvas genom budgivning på auktionssajten Tradera. Samtliga försäljningsintäkter går till tidningens nya bildfond. Därmed kommer konstverken ut ur förråden och tidningen kan fyllas med ny konst.

Konstverket som under december ligger ute till försäljning är ett signerat verk av Torsten Jurell med titeln Friare.

KULTUR

Klassiker-tipset: Per Anders Fogelström

Mattias Arreborn

2017-12-13

I augusti i år var det 100 år sedan Per Anders Fogelström föddes i Matteus församling i Stockholm. Större delen av sitt liv bodde och verkade han dock på Södermalm i samma stad, och det är denna stadsdel som spelar en viktig roll som fond för flertalet av de händelser som skildras i Fogelströms mest populära romaner; från Mina drömmars stad (1960) till Stad i världen (1968).

KULTUR

Bokrecension: Sidonie & Nathalie: Från Limhamn till Lofoten

Solveig Giambanco

2017-12-12

Sigrid Combüchens senaste roman pendlar mellan två tidsplan; nutid och krigsåren 1944-45. De unga kvinnorna Sidonie och Nathalie kommer ofrivilligt att göra sällskap på flykten från norra Frankrike under andra världskriget. En flykt till Sverige över Öresund, på osäkra båtar, i mörker och ovisshet.

KULTUR

En historisk utblick på temat ord och inga visor

Mattias Arreborn

2017-12-12

Recensionsansvarige Mattias Arreborn tar en titt på tre titlar under temat ord och inga visor. De tre han sätter under sin lupp är Léon Bloy: Otrevligheter,  August Strindberg: Det nya riket samt Mary Wollstonecraft: Till försvar för kvinnans rättigheter.