logo

DEBATT

Vad återstår av revolutionen?

2017-10-30

Ur artikeln One Hundred Years, One Hundred Messages i New York-tidskriften Monthly Review, juli–augusti 2017, ett extranummer på temat Revolution och kontrarevolution 1917–2017.Artikeln är författad av Tamás Krausz, historieprofessor i Budapest och författare till Reconstructing Lenin, en tjock biografi över Lenin, utgiven 2015 på förlaget Monthly Review Press, översatt från ungerska till engelska.

Vad återstår av revolutionen?
Mot slutet av 1920-talet blev det uppenbart för breda samhällslager att den socialistiska Oktoberrevolutionen hade ”frusit fast”. Detta dokumenterades i diverse litterära former, kanske mest levande i Tolv stolar av Ilja Ilf och Jevgenij Petrov. Den sovjetiska revolutionen var ”tämjd” eller hade ”gått överstyr”, blivit ”förvriden” eller helt enkelt blivit ”förvandlad” till antingen en ”moderniseringsrevolution” eller ”en byråkratisk kontrarevolution”.

Då som nu stod de olika formuleringarna och uttrycken för övertygelser, teorier och begrepp som gick åt olika håll. Kanske var det Nikolaj Ustrjalov, Koltjaks propagandachef, som först höll lovtal om Lenin som den ryska ”moderniseringsrevolutionens” hjälte och satte in honom i ”de ryska nationalhjältarnas panteon”, som han formulerade det, för att denne i flygande fart tagit Ryssland ur medeltiden till den moderna epoken. Följaktligen förkroppsligar Lenin både Peter den store och Napoleon, Mirabeau och Danton, Pugatjov och Robespierre. Ustrjalov utelämnar det viktigaste i arvet efter Lenin och Oktoberrevolutionen, som historiskt stod för något fullständigt nytt: en socialistisk aspekt. I detta förbådar han den typiske historikern eller ideologen i våra tider, den som hanterar Röda oktobers målsättningar genom att sopa in dem alla i utopidomänen – i bästa fall – eller, värre, lägger in nazismen bland dess syndakatalog. Det viktigaste och bestående beviset för fortsatt historisk existens av den ”socialistiska aspekten” är den sovjetiska humanistiska kulturen som aldrig bröt länken till revolutionen. Denna aspekt var särskilt viktig för den internationella vänstern, ty det var på den grunden som vänstern byggde kritiken av den sovjetiska utvecklingens förvrängda strukturer, av gulag, av den byråkratiska diktaturen. 

Den ryska revolutionen skapade längtan över hela världen, särskilt inom de lägre samhällsklasserna, ur utopins sfär in i verklighetens: utplånande av analfabetism, arbetslöshet och extrema skillnader i samhället, införande av gratis utbildning och hälsovård, kvinnans befrielse ur det medeltida förtryckets värld och mycket annat. Det var som om miljoner människor över en natt blev uppmuntrade att bygga ett humanare samhälle, utan förtryck och styrt genom samhälleligt självstyre och fritt från lönearbete.

Dessa revolutionens grundläggande humanistiska värderingar – samhällelig frihet och jämlikhet, en ekonomi byggd på gemenskap – fångar fortfarande fantasin. Oktoberrevolutionen är en historisk erfarenhet, ihågkommen som metoden för världens förvandling till en gemenskap, som lever kvar långt bortom det misslyckade experimentet med själva statssocialismen. När det gäller de globala återverkningarna gav Oktoberrevolutioen avgörande uppmuntran till de nationella befrielserörelserna och den bredare kampen mot kolonialismen – vars viktigaste resultat bebådade segern i andra världskriget. 

Inget av detta bör avleda uppmärksamheten från bryderierna kring det som följde på revolutionen, vilka Lenin – med Kljutjevskijs ord – formulerade sålunda: även Peter den store använde barbariska metoder för att avskaffa barbariska förhållanden. Kanske detta är frågan som återstår för eftervärlden: är det möjligt att utplåna barbariska förhållanden med metoder som inte är barbariska? Jag har inget svar. Ändå är jag övertygad om att de objektiva förutsättningarna för nya revolutioner med ett strukturellt ordval är ständigt närvarande i flera regioner av det globala systemet – om än i olika former och utvecklingsstadier. Det är i detta sken som det är värt att se tillbaka på de världshistoriska händelserna 1917, efter hundra år.
 

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! 
SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Tamás Krausz

DEBATT

Nästa delning av Mellanöstern

Erling Folkvord

2017-11-15

Den norske författaren Erling Folkvord befinner sig i den syriska staden Raqqa när han sänder detta material till Folket i Bild/Kulturfront. Då, den 20 september, firades Raqqas befrielse från IS, terrororganisationen som använde staden som sin huvudstad. Folkvord påpekar att han skrev sin översiktliga text innan Raqqa befriades och innan Turkiet invaderade den nordvästliga syriska provinsen Idlib.
Folkvord har rest i och rapporterat från Syrien och andra delar av Mellanöstern i 20 år.

DEBATT

Därför talar vi om imperialism

Anders Romelsjö

2017-11-10

FiB/K är för svensk alliansfrihet, mot ett närmande till krigsalliansen Nato och mot svenskt deltagande i angreppskrig runt om i världen. Vi bekämpar imperialismen, i första hand USA-imperialismen. Begreppet imperialism använder vi för att beskriva strävan efter världsherravälde men också för att analysera de ekonomiska drivkrafterna bakom staters utrikespolitik, förklarar Anders Romelsjö i denna artikel.

DEBATT

Anders Persson svarar

Anders Persson

2017-11-02

Sovjetunionen syftade verkligen till att militärt erövra Finland vintern 1939-40 - men inte  behålla landet. Erövrat hade man gjort förr, 1700-21, 1741-43 och 1808-09, men vid varje tillfälle bara velat behålla de bitar som man behövde för St Petersburgs/Leningrads säkerhet. Så svarar Anders Persson på Peter Jahnkes debattinlägg.

DEBATT

Angående "Tre myter om Finland"

Peter Jahnke

2017-11-02

I nr 10 av FiB/Kulturfront finns en artikel av Anders Persson med rubriken Tre myter om Finland. Den behandlar till största delen vårt förhållande till det finska språket. I den tredje myten tar han upp frågan om den ”ryska faran” och visar att ur ett historiskt perspektiv har Ryssland aldrig utgjort någon fara vare sig för Finland eller för Sverige vilket även jag anser. Det skriver Peter Jahnke.