logo

DEBATT

Vad återstår av revolutionen?

2017-10-30

Ur artikeln One Hundred Years, One Hundred Messages i New York-tidskriften Monthly Review, juli–augusti 2017, ett extranummer på temat Revolution och kontrarevolution 1917–2017.Artikeln är författad av Tamás Krausz, historieprofessor i Budapest och författare till Reconstructing Lenin, en tjock biografi över Lenin, utgiven 2015 på förlaget Monthly Review Press, översatt från ungerska till engelska.

Vad återstår av revolutionen?
Mot slutet av 1920-talet blev det uppenbart för breda samhällslager att den socialistiska Oktoberrevolutionen hade ”frusit fast”. Detta dokumenterades i diverse litterära former, kanske mest levande i Tolv stolar av Ilja Ilf och Jevgenij Petrov. Den sovjetiska revolutionen var ”tämjd” eller hade ”gått överstyr”, blivit ”förvriden” eller helt enkelt blivit ”förvandlad” till antingen en ”moderniseringsrevolution” eller ”en byråkratisk kontrarevolution”.

Då som nu stod de olika formuleringarna och uttrycken för övertygelser, teorier och begrepp som gick åt olika håll. Kanske var det Nikolaj Ustrjalov, Koltjaks propagandachef, som först höll lovtal om Lenin som den ryska ”moderniseringsrevolutionens” hjälte och satte in honom i ”de ryska nationalhjältarnas panteon”, som han formulerade det, för att denne i flygande fart tagit Ryssland ur medeltiden till den moderna epoken. Följaktligen förkroppsligar Lenin både Peter den store och Napoleon, Mirabeau och Danton, Pugatjov och Robespierre. Ustrjalov utelämnar det viktigaste i arvet efter Lenin och Oktoberrevolutionen, som historiskt stod för något fullständigt nytt: en socialistisk aspekt. I detta förbådar han den typiske historikern eller ideologen i våra tider, den som hanterar Röda oktobers målsättningar genom att sopa in dem alla i utopidomänen – i bästa fall – eller, värre, lägger in nazismen bland dess syndakatalog. Det viktigaste och bestående beviset för fortsatt historisk existens av den ”socialistiska aspekten” är den sovjetiska humanistiska kulturen som aldrig bröt länken till revolutionen. Denna aspekt var särskilt viktig för den internationella vänstern, ty det var på den grunden som vänstern byggde kritiken av den sovjetiska utvecklingens förvrängda strukturer, av gulag, av den byråkratiska diktaturen. 

Den ryska revolutionen skapade längtan över hela världen, särskilt inom de lägre samhällsklasserna, ur utopins sfär in i verklighetens: utplånande av analfabetism, arbetslöshet och extrema skillnader i samhället, införande av gratis utbildning och hälsovård, kvinnans befrielse ur det medeltida förtryckets värld och mycket annat. Det var som om miljoner människor över en natt blev uppmuntrade att bygga ett humanare samhälle, utan förtryck och styrt genom samhälleligt självstyre och fritt från lönearbete.

Dessa revolutionens grundläggande humanistiska värderingar – samhällelig frihet och jämlikhet, en ekonomi byggd på gemenskap – fångar fortfarande fantasin. Oktoberrevolutionen är en historisk erfarenhet, ihågkommen som metoden för världens förvandling till en gemenskap, som lever kvar långt bortom det misslyckade experimentet med själva statssocialismen. När det gäller de globala återverkningarna gav Oktoberrevolutioen avgörande uppmuntran till de nationella befrielserörelserna och den bredare kampen mot kolonialismen – vars viktigaste resultat bebådade segern i andra världskriget. 

Inget av detta bör avleda uppmärksamheten från bryderierna kring det som följde på revolutionen, vilka Lenin – med Kljutjevskijs ord – formulerade sålunda: även Peter den store använde barbariska metoder för att avskaffa barbariska förhållanden. Kanske detta är frågan som återstår för eftervärlden: är det möjligt att utplåna barbariska förhållanden med metoder som inte är barbariska? Jag har inget svar. Ändå är jag övertygad om att de objektiva förutsättningarna för nya revolutioner med ett strukturellt ordval är ständigt närvarande i flera regioner av det globala systemet – om än i olika former och utvecklingsstadier. Det är i detta sken som det är värt att se tillbaka på de världshistoriska händelserna 1917, efter hundra år.
 

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! 
SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Tamás Krausz

DEBATT

Månadens lista: Trump moderniserar Monroedoktrinen

Dick Emanuelsson

Donald Trump talar om ”shithole contries”; hans vicepresident går längre och närmast hotar Latinamerika. De som pekas ut är de stater och regeringar som hävdar rätten att själva bestämma över sin framtid. Månadens lista av Dick Emanuelsson ger en bakgrund till Donald Trumps Latinamerikapolitik.

DEBATT

Solidaritet med palestinas folk

Jan Myrdal

För lite drygt femtio år sedan, 14 juni 1967, höll Jan Myrdal ett tal i 
Vasaparken om Palestinakonflikten. Att detta tal i stort sett inte förlorat något av sin giltighet säger en hel del. Ingenting har gjorts för att häva eller lindra oförrätterna mot det palestinska folket.

DEBATT

De nordiska länderna, kärnvapenhotet och de pågående krigen

Jan Myrdal

2018-05-29

När jag talade i Degerfors inledde jag på förekommen anledning med att säga: ”Också på den kant som kan kallas vår finns sådana som liksom Henry Ford menar att ’History is bunk’. Alltså att det förflutna vore skräp och skit och utan intresse. Dels vill de inte inse att den lilla härskande klassen inte bara styrs av sina profitintressen utan därtill är ständigt splittrad - inte utgör en enda svart liten massa, dels innebär detta att vi på vår kant ständigt måste analysera dessa motsättningar och utnyttja dem i det arbetande folkets intresse. Så till exempel när det gäller akuta krigsfaror.” Det skriver Jan Myrdal.

DEBATT

En accelererande ojämlikhet

Hans Isaksson

2018-05-02

Huliganer mordbränner, skjuter varandra och kastar handgranater i tre större städer. Och angriper offentliga myndighets- och servicepersonal. Kriget är här. Det säger Kristersson och Åkesson i Riksdagen.