logo

KULTUR

Vadstena-Akademien spelar upp nyfunna dansoperastycken

Ur Solen och Nordstjärnan, ett av tre nygamla dans-operastycken som sätts upp på Vadstena-Akademien. Dansare i regi och koreografi av Karin Modigh. Scenografi: Anna Kjellsdotter. Foto: Markus Gårder.

2018-08-29

Vadstena-akademin bjuder på tre lysande operastycken. Carl Henrik Svenstedt guidar oss in i operan som en folklig konstart.

Under åren i Italien fick jag lära mig att opera är en folklig konstart. Cykelbuden visslade på Ombra mai fù och hårfrisörskorna trallade Se vuol’ ballare, signor contino. Samma gällde glade bagarn i San Remo.

Libretton rörde sig fräckt kring fundamentala ting som kärleken och döden, trofasthet och svek, makt och revolt. Alla hängde med, och det var tredje radens bifall som gällde, även på la Scala.

Den andra upptäckten gjorde vi under filmresorna i Europa. Gick man ner till någon läcker liten stadsopera fem minuter före uvertyren så fanns det alltid biljetter. Någon hade krockat med bilen, en annan slagit upp sin förlovning…

Höjdpunkten kom på nyårsnatten revolutionsåret 1989 då Parisoperan gav Figaros bröllop. Mer utsålt kunde det inte bli, men just när vi vände hemåt kom vaktmästaren springande. Kan ni se första entré i monitor så får ni plats därefter! Tio minuter in i föreställningen smugglade han in oss i själva Oxögat, den finaste platsen av alla. Förklaringen var att alla statliga franska teaterhus obligatorisk håller plats för presidenten en kvart. Vi satt nu i Mitterands förgyllda stolar.

Inte nog med det. Vi satt på den sammet där Kronprins Gustav bevistade premiären av Figaro 1771 när ambassadör Creutz viskade i hans öra: Sire! Er fader Konungen är död. Så blev Gustav den Tredje. Sant.

Ur Solen och Nordstjärnan. ”Solen” är Solkungen Ludvig XIV och den reflekterande ”Nordstjärnan” är ömsom Gustav III, ömsom Karl XII. Foto: Markus Gårder.

Häromkvällen satt vi där igen på de två sista stolarna i ett regionalt operahus. I själva verket Bröllopssalen på Vadstena slott där Vadstena-Akademien varje år heroiskt uppför nyfunna operor som ingen hört talas om men som ingen heller kommer att glömma. Den ena uppsättningen överglänser den andra, och årets dansoperasvit Solen och Nordstjernan överglänser dem alla i prakt och musikaliskt temperament. ”Solen” är Solkungen Ludvig XIV och den reflekterande ”Nordstjernan” är ömsom Gustav III, ömsom Karl XII.

Verken är tre. Det första en pastoral av den genuint okände Jean Desfontaines från 1688, ”Tirsis förtvivlan”, den andra Lullys musikalversion av Molières ”Den adelstokige borgaren”. Kvällen toppas av en lustig skvader, slottsbyggaren Nicodemus Tessin den yngres hyllningsbalett till Karl XII efter slaget vid Narva. Målsättningen var att uppliva både den dystre fältherren och hans av krigsskatter utsugna folk. Och att samtidigt besjunga Äran och Freden.

Det må ha varit lika effektivt som när Marie-Antoinette utropade: Har folket inte bröd? Så giv dem bakelser! Men här på platsen blir faktiskt uppsättningen en sprakande ståtlig historielektion genomförd med barockdansens alla stilgrepp och putslustigheter.

Språkrör är gudar och gudinnor i helt överdådiga dräkter, benådade sångare och ormlikt smidiga dansare i regi och koreografi av Karin Modigh. Vadstena-Akademiens grepp är att besätta rollerna med elever, ett slags operans masterclass som trufferas med några garvade berömdheter.

Mixen är nästan perfekt genomförd, med undantag för de moment där operaeleverna tillåts framföra korkade lustigheter (som att prata öschötska) av den sort som gör operaskolornas avslutningsföreställningar så studentikost outhärdliga. När burlesken genomförs på större estrader av en italiensk Pajazzo eller en tysk Kasper, genomförs den i verkets register. En barocknarr drattar på arschlet i barockstil, helt enkelt. Och faller därmed inte ur ramen.

Ur Solen och Nordstjärnan. Foto: Markus Gårder.

I provinsens ljus framstår Vadstena-Akademiens produktioner som ganska enastående eftersom de annars inte tummar på strävan till en internationell nivå. Det syns kanske mest tydligt i programboken Solen och Nordstjernan som är ett föredöme i okonstlad lärdom och genuin pedagogik. Också här blir operakonsten folklig. Tyvärr läggs programmet inte ut på nätet men kan säkert beställas från Akademiens hemsida.

Carl Henrik Svenstedt

KULTUR

Fanny å Farmor

Ett inlägg under pågående valrörelse av Kristina Eriksson och Hans-Magnus Meincke.

KULTUR

Musikaliskt mirakel

Margareta Zetterström

När Bach gjorde det inledande preludiet i Das Wohltemperierte Klavier spelbart för alla gläntade han på dörren till musikens underbara värld. Det menar författaren och översättaren Margareta Zetterström.

KULTUR

Illusion – sant eller falskt?

Eva Wernlid

Än lever det gamla järnbruket i Avesta, ett semestertips som står sig i alla väder. I år visar Avesta Art utställningen Illusion, en samlingsutställning med tretton konstnärer. Fotografen Eva Wernlid har besökt utställningen. Här återger hon den i ett kortare referat.

KULTUR

Bokrecension: Populistiska manifestet

Stefan Estby

"Populistiska manifestet behövs verkligen nu när det är valår och förhoppningsvis kommer de 151 teserna med ibland långa, ibland korta kommentarer bli lästa och reflekterade över. Bra att både höger- och vänsterpopulism granskas på detta genomgripande sätt." Det skriver recensenten Stefan Estby.