Varför är det viktigt att inte hymla med ord som konflikt utan att säga detta klart? Jo, då blir det typiska i detta krig tydligt. Dels att det är ett verkligt krig även om det nu som bombkrig från Förenta staternas och dess NATO:s sida genomförs utan krigsförklaring så som Japan förde sitt angreppskrig mot Kina inför Andra världskriget. Dels att detta som alla krig förs medvetet och avsiktligt för verkliga intressens skull. Dessa intressen är inte begränsade till krigsindustrins behov. Visserligen är krig både nödvändiga och lönsamma för det stora kapitalet i det nuvarande ekonomiska systemet. Den som tvivlar kan slå upp tidningarnas ekonomisidor och läsa om glädjeyran på börsen i New York. Krigskostnaderna är profitmaskineri.
Men avgörande är att Förenta staterna genomför det nu pågående kriget för att nå sina övergripande ekonomiska och maktpolitiska mål. Bortom det direkta intresset av att oskadliggöra resterna av ryskt och östeuropeiskt motstånd mot Förenta staternas ekonomiska och militära dominans, krossa Ryssland som makt, säkra balkanska råvarutillgångar och nå bättre kontroll över oljetransporterna står det utsagda målet om världshegemoni. Det som Förenta staternas egna ledare talar öppet om när de beskriver sin stat som den enda supermakten och som i av dem avhängiga eller allmänt beroende stater av följsamma politiker och den härskande klassens officiella massmedier med politiskt noaspråk kallas En ny världsordning.
Denna hegemonisträvan bestämmer Förenta staternas politik inte bara i Europa utan såväl i Västasien som i Östasien (för att inte tala om Karibien och övriga Latinamerika - Förenta staternas egen bakgård som man i Washington säger). Jag kommer just från ett Japan som utsatts för de starkaste påtryckningar för att tvinga Japan till militärt söldnärsskap i den pågående militära inringningen av Kina, förberedelserna för ett ingrepp mot Nordkorea och manövrerandet kring Taiwan.
Balkankriget är ett krig i Europa men inte enbart ett europeiskt krig. Bomberna mot Kinas ambassad i Beograd var avsiktliga. NATO:s militärer handlar medvetet. Att skylla på dåliga kartor är inte bara en oförskämdhet utan ett sätt att köra upp långfingret i luften inför ögonen på Kinas statsledning.
Anfallet var ett direkt påpekande till den kinesiska statsledningen att i dag hade Jugoslavien sprängts som tidigare Sovjetunionen men i morgon kunde det bli Kinas tur.
Så uppträder den självmedvetna supermakten. Om den kinesiska statsledningen inte böjde nacken inför Förenta staternas ekonomiska och politiska hegemonikrav kunde Kina på liknande sätt som Jugoslavien och Sovjetunionen sprängas upp i sina beståndsdelar och förvandlas till ett förlamat de krigförande rikenas område. Det var budskapet.
Exakt hur det togs emot i Beijing vet jag inte. Men jag tvivlar på att Kina ens för handelns skull vore villigt att begå statligt självmord. Där kan ett nytt världskrig vänta om inte Förenta staterna tvingas backa.

Att det är på detta sätt kan vi i dag se lika tydligt som våra föregångare i den dåtida internationella socialistiska rörelsen kunde se och analysera såväl det då pågående lokala, som det då kommande stora kriget år 1912.
Att kapitalismen gick havande med krig och att imperialismens tid är krigens epok visste de som vi. Men det hindrar inte att politisk handling är möjlig och förnuftig. Det finns ingenting skrivet i den stora boken därovan. Vi skapar gemensamt vår historia.
Folkrätten är inte kattskit. Förenta Nationerna är det instrument som skapades efter Andra världskriget. Folken har kunnat använda det.
Den imperialistiska nytolkning som kallas Ny världsordning utgör ett direkt hot mot också det svenska folkets liv och överlevnad. Att många - men inte alla! - inom den härskande klassen och dess verkställande organ också i vårt land nu är beredda att underkasta oss denna Förenta staternas hegemoni är inget att förvånas över. De har ekonomiska intressen av detta. Under det Andra världskriget var det en huvuduppgift för oss att se till att samma krafter inte skulle lyckas ansluta oss till den då mäktiga tyska Nyordningen och ta ut Sverige i dess "europeiska korståg mot bolsjevismen".
Bevisligen har fredsrörelsen under senare decennier gång efter annan lyckats förhindra vissa krig och tvinga fram fredsuppgörelser i andra. Det tjänade folken att vi med fredsrörelsen på femtiotalet förhindrade det kalla kriget att bli hett. Det var en seger för fredsarbetet att Förenta staterna tvingades till vapenvila i Korea och tvingades till reträtt i Sydostasien. Också nu skulle det vara möjligt att motverka krigskrafterna.
Men alltid har vi inte förmått detta. Minns därför den omedelbara politiska uppgift den internationella arbetarrörelsens högsta beslutande organ, kongressen, ställde den 25 november 1912: På arbetarklassen i England, Frankrike och Tyskland vilade enligt kongressens beslut den avgörande uppgiften att förhindra ett kommande storkrig. Dess organisationer måste av sina regeringar genomdriva att de icke deltog i Österrike-Ungerns och ryske tsarens spel om Balkan; alltså icke-inblandning i Balkankriget och absolut neutralitet.
Analysen var korrekt. Handlingsprogrammet riktigt. Fredsrörelsen var heller inget endast för socialister. Samverkan mot det kommande kriget även med borgerliga liberaler, tolstyaner och kristna.
Detta är viktigt nu som då. Ingen organisationsegoism! Klar egen analys och samverkan med alla goda krafter! I Sverige hade den socialdemokratiska ungdomsrörelsen då för nittio år sedan spritt 100.000 fredsflygblad med utdrag ur Strindbergs och Leo Tolstoys skrifter och tryckte Guy de Maupassants "Krig" som agitationsflygblad.
Men samma ledare - samma arbetarrörelseidkare för att ge dem rätt klassbeteckning - som på massmöten under Balkankrigen 1912-1913 lovat och svurit att kämpa för fredens sak svek när deras analys visade sig i detalj riktig och det stora imperialistiska kriget inleddes 1914. Vad det sveket kostat Europas och världens folk vet vi.

Att de ledare vilka folket inte håller tummen i ögat på är sådana visste redan Robespierre. Därför förvånar det inte att det är sådana som kallat - och kanske än kallar - sig socialister och kommunister och gröna som sitter i de regeringar vilka driver detta bombkrig. Fast visst bör man säga högt inför allt folket som sant är att de personligen visade sig fähundar; ty hämnden är min säger Herren men alltid kan man tukta en fähund. Inte skulle jag kunna hålla mig från att hälla en ketchupflaska över den tyske utrikesministern om jag mötte honom på något ambassadparty. Han den gröne. Man skall förakta de föraktliga.

Fast krigsblocket är inte helgjutet. Inom NATO - och inom hela det av Förenta staterna dominerade blocket - pågår en rasande kamp om ekonomi, handel och om råvaror. EU och Förenta staterna befinner sig i handelskrig som Japan och Förenta staterna.
En Förenta staternas seger i den nuvarande Balkankrigsfasen av kampen för hegemoni skulle bara bli inledningen till en ny kamp om världens uppdelning. Också detta bör vi hålla i minnet. Ty även sådant måste vi lära oss att det kan i ett visst läge utnyttjas. Kanske får man då lov att skaka hand även med as som den gröne tysken! Man kan ju tvätta sig efteråt.

Att det propagandakrig som NATO nu för är lika cyniskt nu som ententens 1914 eller Tyska rikets 1941 vet vi. Men visst fungerar propagandan. Vi är många som skrivit om de etniska motsättningarna på Balkan (som i Sydasien eller Västasien). 1914-1918 lyckades Ententen få många att tro att de förde kriget för Belgiens skull och de små folkens rätt. Sedan öppnades de diplomatiska arkiven i Ryska revolutionen och hela det skamliga spelet avslöjades! Nu söker NATO:s propagandamaskin bibringa folk uppfattningen att NATO gick i krig för att förhindra etnisk rensning. Att NATO genom bombkriget på något sätt står för moral och mänsklighet mot folkmord. Vi måste avslöja detta.
Motsättningarna fanns. De etniska striderna i Kossova likaså. Även om de var långt mindre blodiga än de i NATO-staten Turkiet. Men NATO gick till anfall i detta bombkrig mot Jugoslavien också för att utlösa just sådana övergrepp och katastrofer vilka de - liksom vi alla som kände Balkan och Kossova - visste skulle bli följden. De behövde dessa övergrepp som CNN:s krigslegitimerande infotainment på våra TV-skärmar. NATO:s ledare är precis lika cyniska i sitt propagandabedrägeri mot folken som Ententens och Centralmakternas ledare var 1914-1918.
Ja, då fungerade pressen och reklamen som fördumningsinstrument. Det var de som hetsade till krig, som förvred och förvrängde. Som förfalskade och bedrog. Det får man inte glömma. Än finns många som tror på 1916 års krigarljuga. Sommaren år 2000 kommer Gun Kessle och jag därför att på museet i Härnösand att i en stor utställning - Sälja krig som att sälja margarin! - visa hur affischreklamen användes för att bedra folken och lura ut dem att dö för profitens skull i de imperialistiska krigen. Men på vår kant fanns också redan under detta Första världskrig en stark motoffentlighet. Vi bör i tidningar som Folket i Bild/Kulturfront publicera material också från den tiden. Det är lärorikt.

Men ännu på femtiotalet när vi arbetade för Stockholmsappellen fanns denna motoffentlighet; dagstidningar som kunde ge annan information än Dagens Nyheters och andra dåtida megafoner för Förenta staterna.
De officiella massmedia fungerar nu som förr som krigsintressenas språkrör. Men med den skillnaden att nu är massmedia än mer kontrollerade. Man har också lärt av Goebbels sätt att utnyttja radion. Den information som i Sverige är allmänt tillgänglig är därför nu mer likriktad och styrd än den var för oss under de två världskrigen och femtiotalet.
Märk att TV-apparaterna i våra svenska hem nu direkt förmedlar visionerna från Förenta staternas propagandamaskin. Reportage avsedda att skrämma och leda till underkastelse så som andra världskrigets tyska Sieg im Westen. Fast den filmen släppte vi inte ut på biograferna. Nu finns denna propaganda i varje vardagsrum.
Dock nu som 1912 finns i och för sig allt det material om stormaktsspel och ekonomisk bakgrund som behövs för att se krigets karaktär. Det är inte förbjudet. Man kan säga att det faktiskt är lättare nu att ta fram det. Nu finns nätet och på nätet kan vi länka oss fram till nästan total överblick över såväl helhet som detaljer i Förenta staternas och dess NATO:s krig. Men vilka vi?
Denna verkliga kunskap är inte allmänt tillgänglig. Den är systematiskt förbehållen den intellektuella och sociala elit vilken läser främmande språk och de ungdomar vilka har möjlighet att tillbringa tid på nätet. Det är med informationen som med pornografien i det viktorianska England. De pornografiska verk som kostade mer än 5£ var fria - ty de var inte tillgängliga för folk i gemen utan blott för de bildade.

De uppgifter vi står inför är mycket stora. Det är nödvändigt att sprida information. För trettio år sedan - under solidaritetsarbetet med Indokinas folk - skedde detta genom agitation på gator och torg. Då med stencilapparaternas hjälp. Till slut sprack på så sätt de officiella mediernas och de officiella politikernas åsiktsmonopol. Förenta staternas handgångna i opinionsbildningen avslöjades och isolerades.
Nu måste vi arbeta på motsvarande sätt. Och därtill på nätet. De har propagandaapparaten men vi har argumenten och kunskapen.
Vi har också tillgång till de historiska dokumenten om konflikterna på Balkan från adertonhundratalet och framåt. Där finns mycket att lära. Vi föraktar inte kunnande!
Detta innebär även att vi på gatorna och ute bland folk på arbetsplatserna skall tydliggöra kravet att det svenska utrikesdepartementets talesmän måste tvingas sluta sväva på målet om folkrätt och nationell oavhängighet. De måste tvingas ta tydlig ställning för Förenta Nationerna. Som det nu är talar UD tvetungat. Men det är nu som det var 1942; anpasslingarna kan genomföra sin eftergiftspolitik blott så länge folk inte håller uppsikt på dem.
I detta arbete måste vi dra rätt slutsatser av erfarenheterna från tiotalets, trettiotalets, femtiotalets och sextiotalets fredsrörelser. Det innebär också att vi måste förmå arbeta utan organisationsegoism.
De krav vi ställer bör vara tydliga och principiella och samtidigt så enkla och så övergripande att vi förmår upprätta samverkan över politiska och religiösa gränser. Alltså komma ihåg att om påven kräver bombstopp då är han i detta på rätt sida - oavsett vad vi anser om hans ställningstagande i abortfrågan.
Detsamma gäller för övrigt Carl Bildt ty den Bildt som varit den främste NATO-förespråkaren i svensk politik står just nu i många av frågorna för principiellt riktigare och mer traditionellt svenska ståndpunkter än Persson och Lindh. Det bör vi ta hänsyn till.

Vilka bör detta svenska fredsarbetes allmänna krav vara?
Ett omedelbart slut på NATO:s bombkrig!
Återställande av Förenta Nationerna.
Försvar för folkrätten.

Vilka krav bör vi därför ställa på Sveriges riksdag och regering?
Återställ Sveriges traditionella utrikespolitik!
Dra tillbaka allt svenskt stöd för NATO:s krig!

Se till att våra utrikespolitiska talesmän i regering och på UD upphör tala otydligt som nu. De har att såväl inför det egna folket som omvärlden tydligt i ord och handling slå vakt om folkrätten och Förenta Nationerna.