F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  1/99
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n
    MEIN KAMPF-MÅLET
    I HÖGSTA DOMSTOLEN
    - stor framgång för Sverige

    För snart sju år sedan, 1992, kom Adolf Hitlers Mein Kampf i svensk nyutgåva. Tyskland har sedan dess, genom Fristaten Bayern, ansträngt sig för att få förläggaren Kalle Hägglund bestraffad. Denna juridiska strid har nu avgjorts slutligt. Den 21 december meddelades Högsta domstolens dom.

    text Tor Bergman

    HD:s dom innebär liksom underinstansernas att Hägglund fälls till ansvar för brott mot upphovsrättslagen. Så tillvida är domen ett nederlag för honom. Ett närmare studium av domen visar dock att både Hägglund och vi andra har anledning att vara nöjda. Den verklige förloraren är nämligen inte Hägglund utan Fristaten Bayern, dvs Förbundsrepubliken Tyskland.
    Det här målet har hela tiden handlat om en viktig principfråga: skall Fristaten Bayern anses inneha en i Sverige giltig upphovsrätt till Mein Kampf? Stockholms tingsrätt och därefter Svea hovrätt har efter grumliga resonemang menat det. Men nu har HD underkänt det tyska rättsanspråket. Det är mycket viktigt.
    Efter Tysklands nederlag i andra världskriget - och enligt en därefter införd lagstiftning - fattade en "Spruchkammer" i München år 1948 beslut om konfiskation av all Hitlers kvarlåtenskap som kunde anses ha geografisk anknytning till Bayern. År 1965 överläts denna egendom, bl a upphovsrätten till Mein Kampf, till Fristaten Bayern.
    I Sverige finns sedan länge en praxis i domstolarna som innebär att utländska konfiskationer och liknande tvångsförvärv i och för sig erkänns i vårt land, dock med den viktiga begränsningen att ett sådant erkännande inte gäller egendom som får anses lyda under den svenska statens jurisdiktion.
    Kalle Hägglund har i de svenska rättsinstanserna hävdat att detta bör betyda att Bayerns upphovsrätt till Mein Kampf, även om den får respekteras såvitt gäller Tyskland, inte är giltig i Sverige, eftersom den uppkommit genom konfiskation i Tyskland. Både Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt har vägrat att acceptera detta synsätt, trots att det kan backas upp inte bara av rättsfall - svenska och utländska - utan också av uttalanden av åtskilliga så kallade rättslärda. Men nu har HD helt anslutit sig till Hägglunds uppfattning.
    Det var Fristaten Bayern som angav Hägglunds publicering till åtal, den har också fört talan om förstörande av exemplar och om vitesförbud för Hägglund att ge ut Mein Kampf på nytt. I den här delen lyder HD:s domslut:
    "Med ändring av hovrättens domslut beträffande förstörande av exemplar och vitesförbud ogillar Högsta domstolen Fristatens Bayerns talan i denna del. Högsta domstolen ändrar vidare på så sätt hovrättens domslut att beslutet om beslag upphävs."
    Det här är en fullständig seger för Hägglund och ett lika stort nederlag för Bayern.
    HD:s argumentering är alltför invecklad för att det skall vara meningsfullt att återge den i detalj. Ett par punkter bör dock redovisas. HD skriver att det framstår "som följdriktigt att frågan huruvida upphovsrätt kan övergå genom konfiskation avgörs enligt lagen i det land där upphovsrättsligt skydd påkallas". Utmärkt. Precis detta har Hägglund hela tiden hävdat.
    HD resonerar sedan om vissa föreskrifter i den svenska upphovsrättslagen, som inte innehåller några bestämmelser om konfiskation av upphovsrätt. Slutklämmen blir:
    "Den i Tyskland genomförda konfiskationen av upphovsrätten till Mein Kampf kan inte anses förenlig med svensk upphovsrättslagstiftning. Upphovsrätten i Sverige till detta verk övergick enligt svensk lag vid Adolf Hitlers död till hans arv- eller testamentstagare. Någon klarhet om vem som nu har upphovsrätten här i landet finns visserligen inte i målet, men i vart fall är det inte visat att Bayern har gjort ett giltigt förvärv av upphovsrätten i Sverige till Mein Kampf."
    Förträffligt. HD har skilt sig från den här saken med heder i motsats till både Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt, vilka i stället har demonstrerat en svårartad juridisk inkompetens.
    Betydelsen av HD:s dom begränsar sig inte till vårt land. Upphovsrättslagstiftningen är mycket lika i de nordiska länderna, eftersom den tillkommit i nära nordiskt samarbete. Det måste antas att Fristaten Bayern aktar sig för att driva en sak liknande den nu aktuella i något av våra grannländer sedan HD tillbakavisat dess anspråk såvitt gäller Sverige.
    HD:s dom visar att den lilla nationalstaten Sverige ännu kan bita ifrån, trots medlemskapet i EU och annat otyg. Detta är kanske den viktigaste signalen som HD:s dom sänder ut.
    Nå, frågar sig väl någon, om nu HD tog ställning så här klokt, hur kom det sig då att bokförläggare Hägglund ändå fälldes?
    Här handlar det från HD:s sida om ett processuellt finlir i den högre skolan som det skulle föra för långt att redovisa i detalj. Självklart hade det varit trevligast om Hägglund frikänts. Att så inte skedde bör dock inte undanskymma den centrala aspekten på HD:s dom, nämligen att Fristaten Bayern och Tyskland körts på porten av det svenska domstolsväsendet såvitt gäller anspråket på att inneha en i Sverige giltig upphovsrätt till Mein Kampf.
    Om någon i fortsättningen vill ge ut detta verk i Sverige, kan därför Fristaten Bayern känna sig blåst i fråga om att erkännas som så kallad målsägande. Rimligen kommer inte heller någon annan att kunna framträda med ett sådant anspråk. Det här betyder att en åklagare får åtala endast efter att ha funnit åtal vara påkallat "ur allmän synpunkt". Det kan inte antas att en åklagare kommer att finna fog för den bedömningen, när inga kända rättighetshavarintressen är kränkta. Och det har aldrig varit meningen att den svenska upphovsrättslagen skall fungera som ett censurinstrument - i statens eller en främmande makts intresse.
    Den bedömning som man efter HD:s dom kan göra av rättsläget i Sverige vad gäller att i fortsättningen publicera Mein Kampf är därför, att ett sådant företag från upphovsrättslig synpunkt är rätt riskfritt.
    Mein Kampf är ett viktigt historiskt 1900-talsdokument. Nya svenska läsare bör få tillfälle att ta del av den. Efter HD:s dom bör det finnas möjlighet att återigen realisera den ambitionen.


    Försvararen Erik Göthe kommenterar målet

    - Operationen lyckades, men patienten dog. Domen är en nesa för åklagarsidan, men Hägglund straffades för att ha kränkt någon helt okänd innehavare av rätten. Men beslaget är hävt och han kan hämta böckerna.
    - HD ansträngde sig i över sex veckor efter föredragningen av målet för att tänka ut detta rätt låga försök att förbjuda boken utan att behöva förnedra sig till att svälja Bayerns löjeväckande anspråk på världsrättigheter.
    - Tanken mellan raderna i domen är att nästa gång någon publicerar Mein Kampf skall en åklagare kunna väcka åtal "påkallat ur allmän synpunkt" mot förläggaren. Eftersom det sägs att Gud ger även åklagare förstånd att sköta sitt ämbete, kan det inte uteslutas att någon förbättrar sin karriär med ett sådant åtal.
    - Men åklagarens oberoende rätt att väcka åtal för upphovsrättsintrång var aldrig tänkt för bokcensur.
    - Jag tror det blir svårt, det är inte så enkelt som i Tyskland att förbjuda böcker här i Sverige.



    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  1/99
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n