F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3/99
    i n t e r n e t u t g å v a n
    Anarkafeminism

    På internationella kvinnodagen den 8 mars arrangerade Stockholms Anarkafeminister en demonstration på söder i Stockholm.

    "Ta natten tillbaka" var budskapet.

    text Henrik Sannesson • foto Jan Lindqvister

    Demonstrationen är årligt återkommande och lockade cirka 300-400 demonstranter, de allra flesta tjejer mellan 15 och 30 år. Stämningen i och runt tåget var positiv och glad med åskådare som vinkade från fönstren. Polisen visade musklerna med minst fyra piketbussar och ett tjugotal kravallutrustade poliser strategiskt utspridda för att skydda porrbutiker. I efterhand säger dock vakthavande polisbefäl i city att en grupp på sex man och två radiobilar med två man vardera var de enda som följde demonstrationen.
    När demonstranterna skulle hålla tal utanför en porrbutik ställde sig polisen i vägen och stämningen blev hätsk. Efter lugnt samtal släpptes dock demonstranterna vidare. Arrangörerna hade inte begärt tillstånd för demonstrationen och polisen meddelar att den är polisanmäld men att den gick lugnt till och att demonstranterna skingrades när det var över.
    - Kvinnor ska inte behöva vara rädda för att gå ute på stan kvällstid, säger Hanna, anarkafeminist och en av arrangörerna.
    Jag träffar Hanna och kompisen Jessica på Kafé 44 under kvällen före demonstrationen. Jag har blivit tillsagd att komma före 18:00, sedan tillåts inga män i lokalen.
    Hanna är 22 år gammal och full av energi och åsikter. Hon är en upptagen person, det framgår snabbt, vi avbryts flera gånger under vårt samtal. Feministfestivalen i helgen har satt sina spår, Hanna ser lite trött ut men svarar ändå snällt på alla mina frågor. Demonstrationens budskap, att ta natten tillbaka, genomsyrar på något sätt hela kvinnokampen, män tar för stor plats och det finns inte rum för kvinnor att leva och verka i.
    Jessica berättar att när hon sökte lägenhet i Stockholm tittade hon mycket på läget i förhållande till skogsområden, tunnlar och hur hon skulle kunna ta sig hem kvällstid utan att passera farliga platser.
    - Det är onormalt att behöva planera på det viset, det är som om det vore en krigssituation!
    - Man förminskar sig själv, fyller Hanna i.
    Jag ställer mig undrande till varför män inte är välkomna under demonstrationen, det finns gott om manliga feminister som säkert skulle vilja delta.
    - Vi är starka som kvinnor.
    Och sedan, aningen motsägelsefullt:
    - Det är lättare att ta plats som kvinna om inte männen är med.
    Hanna berättar om sin syster som går i högstadiet och två timmar i veckan får undervisning utan killar, och får det stöd från lärarna som hon och andra tjejer skulle fått vara utan om killarna, som är mer vana att göra sig hörda, skulle varit med. Rum, eller utrymme, för tjejer och kvinnor känns som ett återkommande tema i Hannas resonemang om vad som är viktigt i feministdebatten men att internationella kvinnodagen skulle kunna förändra något är båda tjejerna tveksamma till. Ändå tycker de att det är bra att den finns eftersom den ger feminismen uppmärksamhet i media. Synd att det bara är en av årets 365 dagar.
    Anarkafeministerna i Stockholm är starkt knutna till kvinnokafét Antippa och anarkisttidningen Brand. Verksamhetens långsiktiga mål är revolution och att alla ska ha samma demokratiska rättigheter och att landet (eller kanske världen?) skall styras "platt" dvs utan ledare och i total jämlikhet. Här och nu, långt borta från den revolution som Hanna tror kommer att låta vänta på sig, är hon mest rädd för den kristna högerns frammarsch, Ja till livet-anhängarna i riksdagen och kristdemokraternas familjepolitik som innebär mer pengar till barnfamiljerna och som enligt Hanna bara har ett mål:
    - Att kvinnan ska vara hemma med barnen.
    Hon upprörs även över rättssystemet och tveksamheter i lagen runt begreppet våldtäkt:
    - Att köra upp en flaska i en kvinnas slida räknas inte som våldtäkt eftersom den inte är ett könsorgan, utan heter något annat, det är ju helt sjukt!
    De omskrivna gruppvåldtäkterna i Södertälje är ytterligare en sak som berör henne starkt. Hon tycker att ett av de viktigaste målen med feminismen är att krossa porren.
    Hanna tror kanske inte att demonstrationen kommer göra någon egentlig skillnad, men menar att det alltid är bra att exponera sitt budskap.

    Anarkafeminism

    Mål: Avskaffa alla former av förtryck.
    Organisation: Platt och, till polisens förtret, utan ledare.
    Ofta i basgrupper om max fem personer där alla är jämlika
    och kan känna sig trygga.
    Ideologi: Anarkism. Alla anarkister är inte feminister, därav
    klassificeringen Anarkafeminist.
    Aktiva: Cirka 400-500 kvinnor i Sverige (män kan inte vara anarka-
    feminister men pro dito).
    Förebild: Emma Goldman (1869-1940), författare och kvinnokämpe.



    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3/99
    i n t e r n e t u t g å v a n