F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 11-12/98
i n t e r n e t u t g å v a n
![]() |

Denna månad kommer enligt FN-studier USA:s politik att döda 4.500 barn under fem års ålder i Irak, precis som de gjort det förra månaden och månaden dessförinnan ända tillbaka till 1991. Sedan slutet av golfkriget har åtminstone hundratusentals, kanske mer än en million, irakier dött som ett direkt resultat av FN:s sanktioner mot Irak, vilka är ett direkt resultat av USA:s politik. Detta är inte utrikespolitik - det är ett sanktionerat massmord som närmar sig dimensionerna av en massutrotning. Om vi förblir tysta godkänner vi ett folkmord som i fredens namn genomförs i Mellanöstern, en masslakt som genomförs i vårt namn.
Det är hög tid att mana människor med samvete till handling. Vi har passerat den punkt där tystnad bara innebär passivt samtycke. Då ett brott når denna omfattning innebär tystnad medbrottslighet. Flera uppgifter står framför oss:
För det första måste vi organisera oss. Detta måste vara prioriterat - precis som amerikaner organiserade sig för att stoppa kriget i Vietnam och för att protestera mot USA:s politik i Centralamerika och Sydafrika. Vi behöver en nationell kampanj för att häva sanktionerna. Detta arbete har redan tagit sin början, men behöver vår hjälp. Under de senaste åren har individer och grupper levererat mediciner och andra förnödenheter till Irak i trots mot USA:s blockad. Nu har medlemmar i en av dessa grupper, Voices in the Wilderness i Chicago, hotats med massiva bötesbelopp av den federala regeringen eftersom man "exporterat skänkta nyttigheter, inklusive läkemedel och leksaker, till Irak utan att ha inhämtat tillstånd". Våra myndigheter trakasserar en fredsgrupp som fraktar mediciner och leksaker till döende barn. Vi är skyldiga dessa modiga aktivister vårt stöd.
En sådan kampanj innebär inget stöd till Saddam Hussein. Att gå emot sanktionerna är att stödja Iraks folk. Folket lider både genom den irakiska och den amerikanska regeringens gärningar. Men vårt moraliska ansvar ligger här, i USA. Vi måste gå emot våra ledares hyckleri och omänsklighet.
Det har också förelegat ett faktiskt embargo vad gäller information om sanktionernas effekter i våra viktigaste media. I regel vet inte det amerikanska folket vilka onda gärningar som genomförs i dess namn. Vi måste fortsätta att sätta tryck på journalister på alla nivåer - från lokalpressen till våra stora nyhetskedjor - att skildra tragedin. Vi skall bombardera pressen med insändare och få journalister att skriva om saken.
Och vi måste inse, att detta kan bli en långvarig kamp. Vi måste vidta förberedelser för alla möjliga strategier, inklusive civil olydnad, när väl ett tillräckligt antal människor blivit engagerade. Direkta aktioner, som framtvingar ett moraliskt ställningstagande, kommer sannolikt att krävas.
Vad vi än har för händer måste vi betrakta detta som prioriterat och sätta det överst på dagordningen. De grupper som finns måste arbeta med frågan, nya grupper kan behöva bildas och nationella nätverk byggas. En bra central källa existerar på Internet http://leb.net/IAC/
Om vi inte går till handling kommer fasorna att fortsätta, barn kommer att fortsätta att dö. Vi måste vädja till det amerikanska folkets naturliga medkänsla. Vi måste därför på alla sätt fästa nationens uppmärksamhet på denna fråga. Det enda sättet att undvika att bli medbrottslingar är att göra allt vi kan, och mycket mera än vi gjort, för att stoppa sanktionerna mot Irak. Frågan måste diskuteras i varje hem och på varje offentligt forum landet över.| Ursprungligen publicerad i USA den 8 januari. Undertecknarna är, förutom Noam Chomsky, Edward S. Herman (professor i nationalekonomi, mediakritiker och författare), Edward Said (professor vid Columbia University, författare och expert på mellanöstern), Howard Zinn (för- fattare och historiker som bl a skrivit den berömda A People's History of the United States). ![]() Den svenska översättningen är gjord av Hans Isaksson. |
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 11-12/98
i n t e r n e t u t g å v a n

