F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  4/98
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n
    Inträdesprov för att bli mästersmed

    Text och teckning Bert Olls

    Mitt barndoms järnbruk var omgärdat av hamrarnas monotona dunkande, av sot och rök, eld och mystik, som hämtat ur underjorden. Svartmuskiga smeder som arbetade och slet med glödgat järn. Det dundrade och blixtrade som om åskan var lös. Gnistorna steg i lysande kaskader upp emot det sotiga taket. På jordgolvet slingrade sig stångjärnet som jättelika glödande ormar.
    Över detta inferno regerade mästersmeden. De intog en särställning på bruket. Mästersmederna, en för varje skift, bestämde över allt och alla i smedjan. Yrket gick som regel i arv från far till son. Därför låg det generationers erfarenhet i hur smederna hanterade sina smältor av järn under uppsikt av mästersmeden själv.
    Därför var det hårda inträdesprov för att bli mästersmed. Från Malingsbo bruk berättas det hur det kunde gå till.
    På den tiden, för mer än hundra år sedan, fanns det fortfarande björn kvar i skogarna runt Malingsbo. Inträdesprovet för att bli mästersmed bestod av tre olika faser.
    För det första måste smeden dricka ur en hel liter brännvin tillsammans med de andra mästersmederna. För det andra så skulle han krypa in i ett björnide och skära av tofsar ur öronen på den sovande björnen. Det tredje provet var att han skulle sätta på prästens piga...
    Det första provet gick ju galant. En liter brännvin per man för stora starka karlar var ju ingenting. Men där brännvinet gått in kan ju allting hända.

    Fulla och galna vinglade smederna upp till skogen för att klara av det andra provet. Väl framme vid björnidet kröp smeden in till björnen. Till att börja med var det lugnt och tyst. Men sedan blev det ett väldigt rumlande och högljudda stånkanden. Det hela slutade med en lång och utdragen suck. Rackarns björn, tänkte mästersmederna. Nu har björnen tagit ihjäl smedstackaren. Men just då kom smeden utrumlande med ett saligt leende över läpparna och utropade glatt: "Var har ni nu den där prästens piga som jag skulle skära öronen av?"




    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  4/98
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n