F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  6-7/98
    S   e   t   t    •    L   ä   s   t    •    H   ö   r   t
    FÖRFATTAREN SOM SÖKER
    SIN MAMMAS MÖRDARE

    Mina mörka vrår

    James EllroyBra Böcker

    läst av Mikael Löwegren • bild Thord Nilsson

    I slutet av mars 1994 återöppnar James Ellroy tillsammans med kommissarie Bill Stoner utredningen kring mordet på rödhåriga Geneva "Jean" Hilliker; Ellroys mamma, som hittades strypt med sin egen nylonstrumpa en söndagsmorgon. Boken My Dark Places - som nu kommer på svenska - är historien om sökandet efter sanningen. Stoner och Ellroy följer gamla kalla spår, intervjuar alla som var med som fortfarande kan hittas och använder till slut TV för efterlysningar. De två går tillbaka till ett El Monte i Los Angeles som inte längre finns för att söka en mördare - och hans offer.
    För Ellroy blir det alltmer klart att han egentligen letar efter den tioårige pojke som blev fråntagen sin mamma. En alkoholiserad hora, hade pappan sagt om henne alltsedan skilsmässan. Det tog många år att inse att det snarast var hon som hade rätt i sitt omdöme om honom: en lat odugling. Och Ellroy berättar om det liv som präglats av denna borttappade moder och detta mord.
    James har svårt att få kontakt med andra ungar och gör nästan vad som helst för att någon skall se honom. Genom tonåren växer hans exhibitionism samtidigt som han blir alltmer ensam; och det allt större tomrummet däremellan fylls snart med knark och alkohol. Påtänd bryter han sig in i hus med vackra döttrar som han beundrat på håll - inte så mycket för att stjäla som för att lukta på deras trosor. James Ellroy är en ung man som längtar på behörigt avstånd, därför att han flyr.
    Som alla knarkare lever han på basnivå - med knark, kriminalromaner och knullande - i parker och mer eller mindre tillfälliga bostäder. I stället för att sniffa lite på Benzedrex inhalator mot blodstockning, sväljer han de sju centimeter långa bomullstussarna som binder vätskan för en tripp à 69 cent. Och plötsligt dyker mamma Jean upp inombords. Under en kväll i badkaret på hotellet med fantiserande kring sex och våld älskar de med varandra. Han skäms och blir rädd för vad han bär inom sig - det är inte hennes tid. Inte ännu.
    Färden neråt fortsätter, med hallucinationer och delirium. Och när hjärnan en dag slocknar blir skräcken total. Efter att ha tänkt "jag behöver cigaretter" kommer ingenting. Det är tomt, blankt. Rädslan för att bli galen tvingar Ellroy att se de verkliga alternativen. Antingen slut med drogerna eller slut med livet. I bottenläget vaknar längtan efter ett verkligt liv; han vill göra saker. Men mest är det den hotande galenskapen - att plötsligt inte veta sitt eget namn - som tvingar honom till nykterhet. AA hjälper honom med drogproblemen och erbjuder substitut för tripparna med så mycket vild sex som han vill ha.
    James Ellroy bestämmer sig nu, trettio år gammal, för att bli världens bäste deckarförfattare. Tio år och sju romaner senare kommer den stora succén med Den svarta Dahlian 1987. Resten är, som det heter, historia, och inkluderar förutom ytterligare fem böcker storfilmen Los Angeles konfidentiellt förra året.
    Hela detta författarskap - med dess samtidigt fascinerande och frånstötande kombination av våld och perverterat sex - graviterar kring modern. Överallt dyker de rödhåriga, lockande kvinnorna upp. Denna besatthet har gett texterna laddning, när Ellroy outtalat - och bara delvis medvetet - har utnyttjat sig själv och sin undertryckta smärta. Närmare och närmare sina mörka vrår har han drivits. I stället för att fly konfronterar han sina egna, inre demoner tills hon står framför honom.
    Vi ser en plågad själ blotta sig själv och söka ro från det som jagar honom. Det är sjukt, tragiskt och stort på samma gång. Och det är otäckt att läsa. Men skärskådandet är delvis skenbart; integriteten är alltsedan barnaåren osedvanligt stor och den drivne författaren kontrollerar suveränt smärtans avtryck. Estradören och litteraturförsäljaren Ellroy låter oss veta precis vad han vill att vi skall veta - och effektivt bygger han upp sin egen myt.
    Frågan vem som mördade Jean Ellroy natten mellan den 21 och 22 juni 1958 går inte att besvara. Den sjunker i bakgrunden för frågan om vem hon egentligen var. Inte en alkoholiserad hora; men en kvinna med aptit på sex och fester. Precis som sin son. När Bill Stoner 1996 tar med James Ellroy till Tunnel City, Wisconsin, ser de en håla med den metodistkyrka som Jean lämnade för det vilda livet i storstan. Stoner kunde inte hjälpa till att hitta en mördare, men han hjälpte James att hitta en mamma. Flykten är slut. Han är hemma.




    James Ellroy




    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  6-7/98
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n