F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/98
    i n t e r n e t u t g å v a n
    Sjung, svenska folk!

    Det finns över en halv miljon körsångare i Sverige. Det är många om man betänker vår ganska ringa folkmängd. Möjligen kan Island komma i närheten av liknande procentsiffror, men inte många andra.
    Vad beror detta på?

    text Julia Lindelöf • foto Andreas Nilsson

    Jag åkte hem till kördirigenten Eric Ericson för att fråga honom. Han började från början:
    - På 1600- och 1700-talen var körsång något som förekom exklusivt vid hovet. Gustav III var en bra person som gynnade kultur i allmänhet och även körsången genom att grunda Musikaliska akademin och Operan, berättar han.
    Körsången blev större på 1800-talet. Sverige nåddes av strömningar från Centraleuropa och olika grenar av körsång utvecklades. En av dessa var något som kallades för harmoniska sällskap. De samarbetade med orkestrar och fanns i alla större svenska städer. De bestod av amatörsångare och på sin repertoar hade de sådant som Haydns "Skapelsen" och Mozarts "Requiem".

    Statskyrkan har och har haft en bra inställning till musik tycker Eric Ericson, den satsar på och gynnar musiken. Under 1800-talet var det obligatoriskt med stämsång i kyrkan. I många kyrkor saknades orglar och där fick körerna ersätta dem. De allra flesta av dagens namnkunniga körledare har sina rötter i kyrkan.
    En gren av körmusiken påverkades av de nationalromantiska strömningar som rådde under 1800-talet. Tonsättare som August Söderman, Wilhelm Peterson-Berger, Wilhelm Stenhammar och Hugo Alfvén började komponera visor i folkton som framfördes av hembygdskörer.
    Men det var inte förrän i början av 1900-talet som körsången blev en riktig folkrörelse. Alla de olika folkrörelserna innehöll mycket musik. Eric Ericson är själv en produkt av den frikyrkliga rörelsen. Hans far var metodistpastor och i kyrkan förekom massor av körsång. Arbetarrörelsen hade även den flerstämmig sång på programmet och inom nykterhetsrörelsen fanns speciella sångböcker med sånger som spred deras budskap. En stark tradition av manskörer fanns också, ofta knutna till universiteten.
    Körsångartraditionen är alltså bred och stark i Sverige och den har stor betydelse. Men vad är det som lockar så många att sjunga i kör? Vad är körsångens egentliga dragningskraft? Eric Ericson tror att det finns många olika orsaker till att man går med i en kör.
    - Man kan sjunga bara för att det är kul, för att man söker gemenskap, för att man vill förmedla ett visst budskap, eller för att besjunga hembygdens vackra natur. Man kan sjunga för musikens skull, som konstart, för att göra konserter eller som yrke. Just det att det finns så många olika sorters körer och så många olika nivåer av körambition gör att så många lockas av det. Det finns någonting för alla.
    Och alla dessa olika sorters körsångare har en sak gemensamt, de sysslar med stämsång.

    Det finns några få professionella körer i landet; operakörer och Radiokören som är knuten till Sveriges Radio. Denna har hållit hög kvalitet och har varit en viktig orsak till att nya kompositioner har gjorts. Alla former av körsång, från den breda basen till de allra skickligaste bidrar till en god cirkel. Bra körledare ger bra körsångare som gör att kompositörer vill skriva musik för kör, bra körmusik gör att fler blir inspirerade till att sjunga i kör, fler blir duktiga, någon blir körledare osv. Kvaliteten höjs och antalet utövare ökar.
    Eric Ericson har som sagt frikyrkans musikaliska arv. Under sin uppväxt hörde han också ofta manskörer sjunga och han hade en bra musiklärare.
    - Han var ledare för Sveriges körförbund. Jag var helt enkelt totalt omgiven av alla former av körmusik. Dirigenten är en musiker som spelar på ett instrument av röster, säger han. Han blev musiker, han blev dirigent.
    Eric Ericson har lett många körer genom åren, däribland Radiokören, Orphei Drängar och Kammarkören, som han själv startade 1945. Han känner med dessa ett ansvar för alla de musikaliska mästerverk från alla delar av världen som ropar på att bli framförda.
    Men trots all uppskattning och uppmärksamhet han har fått som körledare är det något annat som har varit viktigare. Han har under hela sitt yrkesliv varit lärare för kördirigenter på alla nivåer.
    - Den pedagogiska uppgiften är viktig. Det viktigaste av allt det jag har gjort är att jag har utbildat körledare. Det är mitt livs verk. En bra kördirigent ska inte bara ha ledartalang och stå längst fram och se glad och käck ut. Hantverksskickligheten är det viktigaste. Det är lika viktigt för en kördirigent som för en orkesterdirigent. Hela denna gren av musik kräver lärare som kan lära ut detta hantverk och vi har bra sådan undervisning i Sverige. Det finns också bra körlitteratur.
    Han jämför situationen med den som är i Tyskland där han anser att de har tappat körpedagogiken vid musikhögskolorna. Han ger själv fyra kurser för kördirigenter i Tyskland bara i år. Det visar att det utomlands finns en stor beundran för svensk körmusik.

    Tyskland var ett stort körland tidigare. Att deras körtradition inte har bevarats kan ha sin förklaring i att de många körerna som fanns före andra världskriget passade Hitler precis. De användes och utnyttjades för nazisternas syften och försvann därmed efter Tysklands nederlag. Ingen ville sjunga i en kör som var förknippad med detta.
    Sverige slapp undan kriget och har kanske därför bevarat sin tack vare folkrörelserna så starka körtradition. Men det finns även annat som talar för svensk körsång.
    - Det svenska språket är jättebra att sjunga på. Det är ett resonansrikt språk med raka och fina vokaler och utan diftonger, det förekommer bara i vissa dialekter. Svenskan är ett språk med klang, ett sångbefrämjande språk. Alla våra stora musikaliska hjältar har varit sångare.
    Han nämner storheter som Jenny Lind, Christina Nilsson, Birgit Nilsson och Jussi Björling.
    - Kanske är också den svenska mentaliteten mer gynnsam för körsång än andra, funderar Eric Ericson. Sydeuropéer är kanske mer intresserade av solosång. I Frankrike t ex har de inga körer, där är sånggrupperna istället sammanslutningar av solister.
    Kan det vara så att lagarbete ligger mer för oss? Eller kan det vara klimatet? Vi måste hålla oss inomhus större delen av året. Vi sjunger kanske helt enkelt för att hålla värmen?



    Eric Ericson



    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/98
    i n t e r n e t u t g å v a n