F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 3/99
i n t e r n e t u t g å v a n
Från Bryssel startas kampanjer med syfte att skapa en europeisk gemenskapskänsla. EU behöver helt enkelt EU-medborgare som känner lojalitet mot EU:s institutioner och inte folk som identifierar sig som medborgare i nationalstater."Vem blir kär i en inre marknad?" frågade förre ordföranden i Kommissionen Jacques Delors då han i polska parlamentet sökte förklara hur EU skall bli en verklig union. "Det krävs en själ!" utropade han.Försöken att skapa en europeisk identitet har pågått sedan 1970-talet men har intensifierats under senare år. Det har lett till satsningar på EU-gemensam sport och kultur, symboler som flagga, "nationalsång" (Beethovens 9:e symfoni), pass, klistermärken, ballonger och gemensamma frimärken.Bristen på folkligt stöd som visades bland annat i folkomröstningarna om Maastrichtfördraget var dock ett tydligt bakslag för identifikationsprojektet. Inte heller försöken att skriva en gemensam europeisk historia har varit övertygande.Det är här Europaparlamentet kommer in. Det har i fördraget getts rollen att företräda alla EU:s medborgare och för federalister blir det därmed ett av de viktigaste medlen att skapa en europeisk identitet.Europaparlamentet bestod från början av representanter från medlemsländernas nationella parlament. Men steg för steg har det, i takt med EU:s fortsatta integration, getts en mer självständig ställning och profilerats som en institution vars roll stärks på bekostnad av de nationella parlamenten. Från 1979 väljs ledamöterna i direkta val. Med Maastrichtfördraget 1992 gavs Europaparlamentet vetorätt mot lagförslag. Begreppet "Politiska partier på europeisk nivå" infördes för att bidra till den europeiska integrationen. De nationella ledamöterna skulle på det sättet avnationaliseras genom att föras ihop i EU-gemensamma partier i parlamentet.Vid valen till Europaparlamentet uppträder väljarna inte som nationella medborgare utan som EU-medborgare. Syftet med EU-medborgarskapet är att "främja idén om en europeisk identitet".EU-medborgarskapet står inskrivet i fördragen och där är rösträtt och valbarhet till Europaparlamentet det viktigaste. EU-medborgarskapets udd mot det nationella medborgarskapet visas av att den som är bosatt i ett annat EU-land har rätt att rösta och vara valbar i det landets val till Europaparlamentet.Problemet är medborgarnas svala intresse. Valdeltagandet är lågt och tendensen är sjunkande. 1979 var det 63 procent och 1994 56 procent. I Sverige var det så lågt som 41,6 procent vid det hittills enda valet 1995. Det var ett svidande nederlag för alla federalister och för EU. I valen till vår riksdag är deltagandet minst dubbelt så högt.Av dem som bodde i andra medlemsländer var det i hela EU endast 5,9 procent som röstade.Det magra resultatet har inte gett Europaparlamentet och Kommissionen någon ro. I en serie broschyrer och direktiv har de gått ut till medborgarna och medlemsländernas regeringar med kravet på åtgärder för att få upp valdeltagandet i sommarens val till Europaparlamentet. I en broschyr från Europaparlamentets informationskontor i Sverige propageras för valet och man understryker att det är lika viktigt att också EU-motståndarna röstar:"Parlamentet måste spegla väljarnas - alla väljares - uppfattningar. Annars blir det mest strunt med demokratin." Och sist i broschyren återkommer, nästan lite desperat: "Viktigast av allt är att varje medborgare utnyttjar sin rösträtt."Budskapet från EU är alltså klart. Alla måste rösta. Det gör inget om man röstar på kandidater som är EU-motståndare. Poängen är att Europaparlamentet med sina "europeiska partier" skall visa att det rymmer alla åsiktsriktningar och därmed se ut som ett riktigt parlament. Högt valdeltagande är viktigt för att ge legitimitet åt parlamentet och för att påvisa att det finns något sådant som en europeisk identitet.Europaparlamentet fick genom Amsterdamfördraget sitt inflytande utökat med s k medbeslutande på en rad nya områden. Trots detta har det ganska lite att säga till om. Dess roll ligger mer på det ideologiska planet.Hela miljön och arbetsformerna i Europaparlamentet syftar till att vänja in ledamöterna (såväl EU-anhängare som EU-motståndare) till att se världen med EU-ögon och inte som företrädare för sina nationalstater.Ett utslag av det var Per Gahrtons deklaration i Dagens Nyheter för något år sedan att Sveriges riksdag var "en trött låtsasriksdag" och att han såg uppgiften i Europaparlamentet som viktigare. Gahrtons reaktion, i frustration över att Amsterdamfördraget ratificierats, kan vara förståelig men likväl var slutsatsen tokig.Det finns inget utbrett stöd för idén att göra Europaparlamentet till ett verkligt maktcenter. De flesta EU-länder är emot att deras nationella parlament ersätts av en EU-institution. Det är i första hand Tyskland och i viss mån Frankrike som vill stärka parlamentet. I Sverige stöder inget parti (utom möjligtvis folkpartiet) den linjen. De svenska partierna verkar mest se Europaparlamentsvalet som en styrkemätare inrikes och kandidaterna är oftast avdankade rikspolitiker eller andrarangsfigurer.För att belysa hur udda de öppna federalisterna är kan man ta reaktionerna på Carl Bildts uttalande till stöd för Joschka Fischer (tysk utrikesminister och en av de ledande i Die Grüne). Fischer hade i ett framträdande inför Europaparlamentet i slutet av januari sagt: "En politisk union, enkla majoritetsbeslut i ministerrådet och ett Europaparlament med väsentligt utökad makt."En ledare i Svenska Dagbladet kommenterade kritiskt: "Bildts uttalande om EU:s framtid är radikala i såväl svensk som europeisk debatt" och man slog fast att Europaparlamentet var ett skenparlament då det inte fanns någon gemensam europeisk offentlighet. En sådan finns bara inom nationalstaterna.En annan reaktion kom från den moderata riksdagsledamoten Margit Gennser som frågade: "Varför denna glidning mot federalism - ett betydligt allvarligare steg för det lilla Sverige än det stora Tyskland" och menade att Bildt gick emot partiprogrammet.I moderaternas "Land för hoppfulla" vänder man sig skarpt mot kravet på en starkare roll för Europaparlamentet:"Vi förordar inte en utveckling i denna riktning. En gemensam europeisk beslutsstruktur passar bara in i den tankelinje vars slutpunkt är ett federalt Europa.Vi har tidigare avvisat en sådan utveckling till förmån för ett Europa av samarbetande suveräna stater."En skrivning som ganska väl speglar en bred politisk opinion i Sverige.Hur kommer valen till Europaparlamentet att se ut i framtiden?Redan inför Maastrichtkonferensen lade Tyskland fram ett förslag att Europaparlamentet skulle företräda unionens medborgare utan att längre ens nämna medlemsstaterna. Det antogs dock inte. Europaparlamentets rättstjänst konstaterade torrt: Detta förslag fick föga stöd.I stället blev skrivningen att parlamentet skall företräda folken i de i gemenskapen sammanslutna staterna. Det kan tyckas vara petitesser men speglar ändå hur kampen står mellan federalister och de som vill bevara nationalstaterna.Nu finns ett förslag som Europaparlamentet antagit till ytterligare utökade befogenheter och som ligger på ministerrådets bord för beslut. I utredningen beskrivs Europaparlamentet som EU:s demokratiska pelare. Vägledande har varit att finna en valmetod ìsom genererar ett så stort valdeltagande som möjligt".Klarsynt konstateras: "Om medborgarna inte röstar eller endast röstar av nationalpolitiska skäl som skiftar från land till land, skulle dessa val inte förbättra unionens legitimitet". Sedan föreslås ett gradvis införande av nya gemensamma principer under en 10-årsperiod bland annat: mer gemensamma regler för valen, förbud att vara både ledamot i Europaparlamentet och i ett nationellt parlament, 10 procent av ledamöterna skall väljas en valkrets som består av hela EU.Inga revolutionerande förslag, men, om de genomförs, steg på vägen mot en överstat.
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 3/99
i n t e r n e t u t g å v a n
