F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  7/99
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n
    En kommentar ur den indiska tidningen FRONTIER

    Människorättskämpar till salu

    Kommentaren är publicerad i FRONTIER nr 22, 30 maj - 5 juni, alltså före bombkrigets slut.

    text redaktionen för indiska FRONTIER • översättning Hans O Sjöström

    Under George Bushs propagandakampanj mot Irak fick man se den amerikanska regeringen använda Amnesty International till att sprida den felaktiga och lätt motbevisade historien om hur irakierna hade mördat över 300 kuwaitiska spädbarn i augusti 1990 genom att kasta ut dem ur sina kuvöser och låta dem ligga på golvet och dö. Detta skräckscenario lär ha kokats ihop av CIA i samarbete med tjänstemän på den kuwaitiska ambassaden i Washington men ändå fick den stor spridning eftersom den uppfattades som en samvetsgrann rapport från en människorättsorganisation. Nu använder USA åter de mänskliga rättigheterna för att rättfärdiga sina brutala bombningar av Jugoslavien.
    När USA upptrappade sina bombräder mot Jugoslavien kallade statssekreteraren för demokrati, mänskliga rättigheter och sociala frågor samman ledarna för flera av USA:s människorättsgrupper till sitt kontor i Foggy Bottom. Han inledde sessionen med att berätta för dessa ledare, däribland Amnesty International-USA:s ordförande William Schulz, att han beklagade att regeringen inte kunde stödja utlämningen av Pinochet. Han underströk att Madeleine Albright var djupt engagerad i frågor rörande de mänskliga rättigheterna men försvarsdepartementet hade slagit bakut. Men, sa Koh, han hade goda nyheter. Albright hade övertygat försvarsdepartementet och Clinton om att omsorgen om de mänskliga rättigheterna skulle utgöra drivkraften bakom bombningen av serberna. Han sa att han hoppades att människorättsorganisationerna entusiastiskt skulle stödja insatsen och om så blev fallet lovade han att det till och med kunde tänkas att Albright personligen inom en nära framtid skulle sammanträffa med dem.
    Amnesty International har lydigt dansat efter State departments pipa och i ett pressmeddelande sagt att det är "övergrepp mot de mänskliga rättigheterna som utgör kärnan i den nuvarande konflikten i Kosovo och så har det varit ända sedan konflikten utvecklades under 1980-talet. Det är därför viktigt att skyddet av de mänskliga rättigheterna och främjandet av dem måste utgöra tyngdpunkten i varje överenskommelse om Kosovo." Den 29 mars krävde organisationen ökad militär underrättelseverksamhet på marken i Kosovo. Human Rights Watch har också agiterat för militära insatser och har använt sin Kosovo Human Flash för att fästa uppmärksamheten på serbiska övergrepp. Efter en veckas oupphörliga missilangrepp i Jugoslavien och Kosovo fanns ingen beräkning i någon av Human Rights Watchs rapporter.
    Enligt försiktiga uppskattningar har mer än 1.200 civila dödats och 5.000 sårats sedan NATO:s bombningar inleddes i Jugoslavien för åtta veckor sedan. När FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter Mary Robinson talade med journalister i London nyligen uttryckte hon sin oro för att det hade förekommit "alltför många misstag" i NATO:s bombningar av Jugoslavien. Ironiskt nog vägrade hon att "sätta likhetstecken mellan NATO:s militära insats och bombningar och överlagda, grymma och våldsamma direkta övergrepp (av serber mot kosovoalbaner) och etnisk rensning". Det sätt på vilket människorättsorganisationerna mobiliseras av USA och dess västliga allierade för att heja på dess brutalitet utgör ett allvarligt hot mot människorättsorganisationer i hela världen.
    Frågan handlar inte om huruvida irakiernas eller serbernas trupper är brutala eller inte. Det handlar om hur människorättsorganisationer villigt blir redskap för State departments politik.





    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  7/99
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n