F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 1/99
m e d o r d o c h i n g a v i s o r

| »Först då kan vi koncentrera oss på Säpos invandrarjakt i dag. Ty den är ett hot mot oss alla.« |
Än mer lurt blir det när Anders Björck (m) presenterar underrättelsenämndens forskningsresultat och drar slutsatsen att "det var inte socialdemokraterna som utnyttjade IB, det var militären som utnyttjade socialdemokraterna".
De stackars socialdemokraterna har alltså inte haft det lätt. De kan inte lita på högervridna Säpo, är nästan offer själva. När de då hjältemodigt inskrider för att rädda nationen från det kommunistiska hotet så blir de till råga på allt "utnyttjade" av sin egen militär.
Om denna verklighetsbild var således Anders Björck och Ingvar Carlsson (s) rörande överens. De sjöng vacker och närmast gripande duett av samstämmighet.
Verkligheten har de inte presenterat, dock slagord och politik.
Den politiken stämmer till punkt och pricka med Sten Anderssons (s) utspel före valet. Han hade då, å ena sidan, plötsligt erinrat sig att IB fanns och att det var en socialdemokratisk skapelse. Å andra sidan var han stolt över skapelsen, ty den var ägnad att rädda nationen från det världskommunistiska hotet, en typ av gammelkommunister som utbildats i Moskva och Östtyskland och som var tänkbara landsförrädare.
Just det, instämde Anders Björck några månader senare, lömska typer utbildade i Moskva eller i Östtyskland eller på sovjet-kommunistisk partiskola i Finland.
Allt stämmer alldeles för väl. Ty om den hotbild som Anders Björck, Ingvar Carlsson och Sten Andersson så samstämmigt skildrat vore korrekt så hade nämligen socialdemokraterna med största lugn kunnat lämna problemet till Säpo. De hade nämligen haft all anledning i världen att lita på Säpo.
Ty Säpos huvudsyssla sen 30-, 40- och 50-talen hade varit att just registrera alla kommunister av Moskvatrogen typ. Man läste dödsannonserna i Norrskensflamman, strök dem som dött och införde nya namn som man hittade bland de sörjande. Målet var att ha koll på varenda jävla kommunist och sannolikt kom man mycket nära det målet.
Men på 60-talet inträffade något nytt. En ny, ungdomlig och alls icke Moskvatrogen vänster kom att hota inte riket, men Partiet. När Tage Erlander tog ställning för USA:s pågående folkmord i Vietnam avfolkades Partiets ungdomsförbund SSU. För övrigt har det slagord som något ironiserats över - "Tage och Geijer Lyndons (dvs USA:s) lakejer" - i efterhand visat sig fullkomligt korrekt.
När det gäller att bekämpa Vietnamaktivister, Unga Filosofer, ickesossar i facket, Palestinaaktivister, atombombsmotståndare, fredsnissar, biskopar med tendenser, skumma författare som Vilhelm Moberg och Artur Lundkvist eller somliga Nobelpristagare i ekonomi eller unga folkpartister med olämpligt utrikespolitiskt engagemang så kunde den socialdemokratiska regeringen naturligtvis inte längre lita på Säpo. Inga av dessa grupper var tänkbara landsförrädare, här fanns inte minsta sympati för Moskva. Dessa människor var inte rikets fiender, de var partiets fiender.
IB jagade alltså i första hand på annan mark än Säpos traditionella. IB:s agenter bröt sig bevisligen in i FNL-gruppernas kontor för att fotografera av listor på de medborgare som skickat pengar till FNL-insamlingen. Så såg fienden ut, inte för Säpos traditionalister, utan för Olof Palmes förnyare. Därför IB.
Ett tungt vägande skäl för att vi trots Anders Björcks i sak (inte i hans presentation!) fattiga utredning - där han i stort sett upphöjde Folket i Bild/Kulturfronts reportagesamling 1973-74 till gällande statlig sanning - ändå bör ha en sanningskommission av norsk modell är enkelt. Först med en sådan kommission kan vi lägga den här biten av svensk historia bakom oss. Först då kan vi koncentrera oss på Säpos invandrarjakt i dag. Ty den är ett hot mot oss alla.
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 1/99
i n t e r n e t u t g å v a n

