F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 3/99
m e d o r d o c h i n g a v i s o r
Modern svensk litteratur är obegriplig
Fotboll är både spännande och begripligt - modern svensk litteratur är ingetdera. Även i vår malligaste morgontidning hittar man understundom intressant läsning. Som när den skarpsinnige kolumnisten Harry Schein härförleden (7 jan) grubblade över ett okunnighetsfenomen inom modern svensk litteratur och teveteater. Schein exemplifierade med teveserien om Ivar Kreuger, där ingenting begripligt eller med verkligheten sammanhängande sades om Kreugers affärer och med en roman av Inger Alfvén (När jag tänker på pengar) där det som sades om just pengar var käpprätt fel. Enligt Scheins exempel var det till och med så fruktansvärt fel att även jag själv skulle ha sett det. Då är det nog illa.
Men, som Schein konstaterade, det gör tydligen inte så mycket eftersom svenska litteraturkritiker och teverecensenter vet lika lite om pengar och affärer som författarna.Som motsatt exempel till den svenska okunnighetslitteraturen framhöll Schein Fåfängans Fyrverkeri av den amerikanske journalisten och författaren Tom Wolfe, där Wall Street, makten och girigheten skildrades så realistiskt att vem som helst skulle kunna läsa och begripa. Vilket ju onekligen ger vissa resultat, som att Tom Wolfe säljer i miljonupplagor; första upplagan av hans nya roman, A Man in Full (ännu ej översatt till svenska) trycktes i en första upplaga på en miljon.Detta är faktiskt ett ämne som väl tål att funderas över. Till en början kan man ju komplettera Scheins pessimistiska bild genom att studera svenska kriminalserier på TV. I den senaste succén, "Jakten på en mördare", slutar ett avsnitt med att en hög polischef med en menande blick beordrar två av sina underlydande kriminalinspektörer att gå in i en cell, efter att ha kört undan vaktpersonalen tämligen bryskt, och strypa en häktad kollega eftersom han "vet för mycket".Inte vet jag vilket land manusförfattarna då tänkte på, men Sverige kan det väl ändå inte ha varit. I det avslutande avsnittet av samma serie påstås att en man skall åka fast för en 18 år gammal våldtäkt, den tragedi med vilken hela serien slutar. I verkligheten hade han varken åtalats för brottet eller kunnat överbevisas om det. Men våra teverecensenter vet förmodligen, liksom våra manusförfattare, mer om amerikansk lagstiftning än om svensk.Vad gäller TV-serier om Sverige som inte handlar om Sverige är förklaringen sannolikt att författarna menar sig göra "underhållning" där kraven på realism måste underkastas kraven på spänning och eventuellt humor. Det är synd, ty det är resursslöseri.
Men med litteraturen förhåller det sig något annorlunda. Sådan litteratur som Tom Wolfe skriver gillas inte av svenska litteraturbedömare. I radions "Kulturnytt" hörde jag nyligen någon liten litteraturnisse förklara att Tom Wolfes senaste roman egentligen inte var litteratur, då den var alldeles för sann, och således "bara" journalistik.Skillnaden mellan Sverige och USA på det här området är enkel att beskriva. I USA finns inte uppdelningen i "riktig" litteratur och underhållningslitteratur, där är litteratur litteratur.I Sverige är det så, att verkligheten inte spelar så stor roll för litteraturens smakdomare. De ser mer till formen, till experimenterandet med snårig text som är obegriplig för andra än de "experter" som kan förstå åt oss andra. Eftersom de flesta av oss inte kan förstå det fina i kråksången när unga, i regel just unga författare, experimenterar med obegriplighet så behövs en skara kritiker som kan läsa åt oss andra.Denna myt om litteratur som i sitt högsta och mest kulturella stadium är förbehållen blott en specialutbildad elit åstadkommer en alltför stor produktion av alltför oläsliga böcker.För att hålla denna litteratur vid liv behövs ett omfattande system av stipendier och statsstöd där en grundläggande tanke är att konfiskera de pengar som begripliga författare tjänar och ge till de obegripliga.Ett sådant system är, vet jag av erfarenhet, fullkomligt omöjligt att förklara för amerikanska kolleger. De kan ju inte ens se skillnad på litteratur av experttyp och låg litteratur. De skulle aldrig kunna förstå den svenska föreställningen att finlitteratur är något som kan administreras fram med lagar och fiskala metoder. Problemet är ju, kort och rått uttryckt, att ingen lag och ingen beskattning kan reglera förloppet i huvudet på den person som stiger in i en bokhandel. Men den illusionen lever starkt i Sverige.
Anledningen till att fotboll har en oändligt större publik än modern svensk litteratur är att fotboll är spännande och begripligt, medan modern svensk litteratur dessvärre är vare sig det ena eller det andra.
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 3/99
i n t e r n e t u t g å v a n
