F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  10/99
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n
    HUNDLIV PÅ
    BOKMÄSSAN

    Det fria ordet är ständigt hotat från olika håll. Bibliotekens anslag skärs ner, förlagen satsar på säkra kort. Bokhandeln tenderar att bli en diversehandel för frimärken, anteckningsböcker och lättsmälta bestsellers. Uppemot 70 procent av medlemmar i politiska förbund tar miste på ord som dagligen förekommer i massmedia (Agneta Hebbe), universitetsstudenter tror att Kafka är ett rockband (SvD 28/9 -99).

    I en rad artiklar på denna och följande sidor belyser vi det fria ordet och dess betydelse ur olika perspektiv.     Ina Bergström, redaktör
    Mässchefen bannlyser Maranata

    text Gun Kessle • bild Mikael Strandberg

    Bokmässan är en Kiviks marknad för böcker. Det menar jag som beröm. Efter de första dagarnas ström av fackfolk, bibliotekarier, bokhandlare och andra, väller det göteborgska folket in med bok i blick. Det gör en glad.
    Kanske blir mässan med varje år alltmer folklig. De stora förlagens bojkott har också upphört. De inser att böckerna behöver möta läsare. Mässan flödar av böcker och folk trängs för att få komma åt dem.
    Fast allt har sina sidor. Den brukade inledas med "Räknatta" där särskilt inbjudna i branschen - författare, kritiker, bokhandlare och bibliotekarier - möttes, åt räkor och drack vin. Det goda med den kvällen var samtalen.
    Nu har det blivit en vanlig jättefest med biljetter. Mer demokratiskt och mer ungdomligt kanske. Fast inga räkor och en musik så högljudd att inga onödiga samtal mellan människor kunde uppstå.
    Kanske skall det vara högt ljud på mässor. Ordfront hade slagit på stort. och var störst av alla. Väldiga bildspel och då och då så högt ljud att alla andra framträdanden kvävdes under deras ljudmatta. Men de bättrade sig efter tillsägelse.
    Vi, Folket i Bild/Kulturfront hade i år en modest (och billig) monter lite på sidan om. Men vi kämpade och hade gott om besökare hela tiden. Tom Carlson och Lars-Ivar Juntti från Stockholm visade oanade talanger som inkastare; strövade kring och pratade in besökare till oss.
    Göteborgsgruppen gick mässan runt med sandwichplakat och skötte bokförsäljningen och vi hade ju mycket fint att bjuda på. Flera bland våra författare - Britt-Marie Citron, Peter Curman, David Ericsson, Kjell Eriksson, Jan Guillou, Henning Mankell, Jan Myrdal, Victor Rojas och Aino Trosell - mötte läsare och signerade böcker hos oss.
    Ja, mässan var en stor framgång. Vi fick inte bara in bra med pengar till kassan och många nya prenumeranter - vi nådde också ut till många mässbesökare. Till nästa år har vi beställt en större plats mer mitt i salen. Fibbare - i Stockholm och i Göteborg - arbetar redan med förberedelserna. Mässan är ett rätt forum att verka för Folkets kultur!
    Bokmässan ger också möjlighet att själv möta böcker och författare man annars kanske inte råkat. För mig blev det en upplevelse att träffa hunden Sigge! Honom hade jag förut bara sett i Titti och Mikael Strandbergs underbara TV-film om hur de red i Patagonien och blev med hund; en patagonsk vildhund som adopterade dem. Nu hade de tagit honom till Sverige och hade honom med sig i Mässan. När jag kom för att se på deras bok reste Sigge sig och kom fram till mig. Jag luktade ju hund. Han nosade vänligt. Han uppträdde just så avklarat och brukshundsklokt som Mikael Strandberg beskrivit honom i sin bok:

    "'Jag har gått med hundar i 15 år. Bra och dåliga sådana. Jag kan tala om för er att det är extremt goda jaktgener i Sigge', förklarade Leif-Inge när han till sist fann orden och fortsatte: 'Det var ju ingen av de andra jägarna som trodde på honom. Han var för tjock. Han var för knepigt byggd. Det var alla tänkbara fel. Men vi hann knappt börja förrän han fick spår på två älgar, som snabbt delade sig. Då hände någonting jag aldrig varit med om under alla mina år som jägare. Han indikerade åt mig att en av älgarna sprang i en riktning och så satte han fart efter den andra. Första älgen han såg blev skjuten. Det är hund det!'
    /.../
    Efter den lyckosamma älgjakten började det ringa tikägare. De flåsade av upphetsning och undrade om vi skulle kunna tänka oss att släppa till Sigge för avel med bra jakthundstikar. En del lovade svindlande summor i så kallad språngavgift. Vårt svar blev, och blir, att Sigge alltid själv får välja de fjällor han vill ha."
    Ja, det är en bok att läsa och glädjas åt. Spännande också. Köp! Läs! Se till att biblioteket köper in den! (Mikael Strandberg: Sigge. Vildhunden från Patagonien. Anamma Böcker, Box 7031, 402 31 Göteborg)

    Har du läst Rilke?


    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  10/99
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n