F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 6-7/98
i n t e r n e t u t g å v a n
| Jag träffar Jan Oscar Sverre Lucien Henri Guillou sju minuter över fyra. Det är en solig och varm försommardag. Mötet äger rum i hans skogsstuga utanför Östhammar. Sträckan är krokig och inte alltid lättframkomlig.   Ungefär som han beskriver Vägen till Jerusalem. |
Men det är inte spionromaner under 1900-talets slutskede jag huvudsakligen ska fråga ut Guillou om, utan nu handlar det om 1100-talet, och korstågstiden. Han har just avslutat den första boken i en planerad trilogi.När och hur fick du idén att skriva historiska romaner om korstågstiden?- I Palestinagrupperna på 70-talet. Därför att det som gällde då gäller även i dag. När man ska diskutera Palestinafrågan med svenskar möter man ofta en fördomsfull syn.Sen kom Hamiltonprojektet i vägen. Det var mer tur än skicklighet att 1986 sker ett mord högt uppe i den svenska statsapparaten. Säpo blir tokiga och börjar jaga kurder. Precis detsamma händer i den första Coq Rouge-romanen. Jag hade tur med tajmingen, för hade jag fått ändan ur vagnen 76-85, som jag borde ha fått, så hände inte mycket - i Sverige hade vi ett borgerligt försök till att bilda regering, kärnkraftsdiskussionen - och internationellt så var det Bresjnev och Andropov i Sovjetunionen som såg ut att hålla hur länge som helst och Berlinmuren som stod fast.Men så skriver jag 86-95 och Sverige genomgår genomgripande förändringar, Sovjetunionen och Berlinmuren faller och så vidare. Detta är den viktigaste grunden för Hamiltonböckerna. Det är också tursamt med de här böckerna som kommer nu när västvärlden börjar se sig om efter en ny fiende vilket islam fått framstå som. Det är intressant att gå 800 år tillbaka och upptäcka att det här är ju samma projekt som vi redan gjort en gång. Finns det fler skäl bakom böckerna än just detta?- Ja (skratt), det främlingsfientliga Sverige, bland de flintskalliga kamraterna som brukar stoltsera med att de har helsvenska föräldrar och så där, finns inte förrän efter Erik den helige och Birger Jarl. Skinnskallarna skulle inte förstå något av vad som sades under perioden mellan Erik den helige och Birger Jarl. Man talade nämligen då latin, franska, tyska och engelska.Vad kommer böckerna att beskriva?- I den första boken är handlingen förlagd till Västergötland. I sann klosteranda är alla naturligtvis kristna, allt annat vore fullkomligt idiotiskt. Det viktigaste är den hantverkskunskap och den kommersiella kunskap som kom med den politiska utvecklingen och tillskyndandet av en helt ny ekonomi. I den tiden måste man vara kristen, allt annat hade man torskat på. Den tidens CNN är predikstolarna. Den katolska kyrkan uppfann också att man skulle dö och komma till himlen om man dog i heligt krig, det är alltså inte något arabiskt påfund.Säga vad man vill om Jesus Kristus men det var inga våldshandlingar han gjorde. Jesus budskap var det motsatta.Hur kommer de tre böckerna att skilja sig åt?- I den första boken presenteras propagandan. I den andra visas sanningen bakom propagandan, huvudpersonen Arn inser att det inte var sant det man sa. I den tredje kommer syntesen. Då kommer Arn hem och vi får uppleva att Västra Götaland låg minst sagt i bakvattnet, 100-150 år efter islamisk lag.Vad hoppas du kunna påverka med böckerna?- Föreställningen om Sverige och Sveriges ursprung. Och det fåniga i att det som försiggick för 800 år sen inte är särskilt lyckat i dag heller. Det är väldigt svårt att veta vilket inflytande en författare har. Jag förutsätter att mina läsare är lika intelligenta som jag och förstår det jag skriver. Jag är en 60-talsmänniska som skriver för att kunna påverka tankar och inte för att beskriva känslor och så.Vad tycker du att du påverkade genom Hamiltonböckerna?- Den svenska demokratin fungerar utmärkt när det gäller småsaker, men när det gäller stora saker tar de tunga grabbarna över. Den synen på Sverige tror jag många har förstått. Böckerna talar förbi medierna och direkt till läsarna.Du är ju väldigt kritisk till korstågstiden, men finns det något som tilltalar dig i den här perioden?- O ja, alla de där som snackar om att det är en mörk period under medeltiden inser inte att det också är en progressiv tid. Det intressanta förutom krigen är tillkomsten av ett land. Och sen är det naturligtvis så att skillnaden mellan vårt CNN-korståg och dåtidens är att vi då mötte en totalt överlägsen kultur. Det kostade oss kanske hundratusen döda européer. Det är ju kul att visa hur deras kultur var så överlägsen när det nu framställs att så var det inte alls.Finns det något mer att lära av den här tiden?- Det som präglar den här tiden mer än något annat är religiositeten. Medeltidens människor kommer i en ständig ångest i fördrivelsen av sina synder. Ständigt, ständigt. Det skapar naturligtvis en massa ramar för människorna detta att botgöra sina synder. Fanatism skapar fanatism.Du sa i en intervju i SvD i fjol att du i och med korstågsromanerna måste byta ut det byråkratiska språket i Hamiltonböckerna mot ett annat. Tycker du att du har lyckats?- Jag har försökt hitta det. Hamiltonspråket är ju en sorts journalistisk krönika, det är endimensionellt och allt är omedelbart förklarat i texten. Det finns inget dolt; medan det här är berättelser som inte är samtida. De är skrivna om den tid i vår historia vi vet minst om. Tyngdpunkten läggs på berättelsens uppbyggnad och det psykologiska skeendet. Uppbyggnaden är tagen från vår ende kände författare från den här tiden, nämligen Snorre Sturlasson.Jag vågade inte läsa om Frans G. Bengtssons Röde Orm förrän jag skrivit klart den första boken, eftersom jag var rädd att de skulle likna varann för mycket eller att min inte skulle komma upp i samma klass.Dels är det ju så att alla svenskar, och för den delen norrmän och danskar, inom sig har en referens om den här nordiska historien, så det kan vara klokt att ligga nära den stilen. Sen finns risken att det blir parodiskt, och liknar det studentspex som Hasse Alfredson en gång gjorde. Och gör man det för modernt spricker illusionen. Ordförrådet blir kargt. När munkarna talar latin låter de som moderna människor, men jag fick pröva mig fram och det blev ett ålderdomligare språk än jag trodde från början.Men känns det ändå naturligt?- Det känns ändå naturligt eftersom jag inte skriver om det inte känns rätt. Men det har varit spännande att kasta av sig Hamiltonspråket efter tio år då jag trodde att det slagit sönder mitt musiköra för alltid. Men det har också varit mycket intressant att skriva litterär text i stället för journalistisk.Jag har sett att du använder dig av dina egna namn i boken också.- Ja, Fader Henri har funnits och vad hans trädgårdsbröder hette vette fan, men varför inte Lucien då. Jon Michelet blir Jon Mickelsen. Det är små skämtsamheter som dessutom gör det lättare att hålla reda på dem. Fader Henris sätt att tilltala en 13-årig kille är också misstänkt likt Jan Myrdals sätt att säga: "Ja, du vet vad jag menar" (asgarv).Tror du att det kommer att göras film av böckerna?- Det finns en del saker som skulle kunna göra sig bra på film. Storslagna saker. Men det skulle bli väldigt dyrt, för har man inte bra kläder på skådespelarna blir det löjligt. Det måste göras väldigt gediget och då blir det dyrt. Det stora nordiska försöket att göra något i den här vägen är Liv Ullmanns Kristin Lavransdotter. Men den är inte heller fullständig.Hur skulle du ställa dig om någon ville göra en film?- Det skulle vara väldigt spännande, för det går inte att som i Hamiltonfilmerna ta bort politiken genom att göra pojkfilm med biljakter. Här skulle det bli mer likt böckerna, därför att det inte går att lägga in biljakter och explosioner.Kan du säga något mer, utöver de två kommande böckerna, om framtiden?- Nej, det här är tillräckligt mycket framtid. 700 sidor kvar, eller nåt sånt. Vad jag ska göra år 2001 är inget jag grubblat så mycket på. Det här är ett stort och viktigt projekt som jag först vill gå i land med.Hur har bakgrundsarbetet sett ut? Hur har du researchat?- Jag har varit på de platser jag skriver om. Varnhem, Årnes eller Aarnes som det heter i boken, och i Danmark. Genom att titta på landskap och fotografier får man faktiskt en del information. Men annars har det varit läsa, läsa, läsa. Bland annat trodde jag inte att pocketversionen av Bibeln var något jag skulle begagna mig av.Jan Guillou visar mig sitt fräscha exemplar av Bibeln.- Men det var nog roligare att vara viking, säger Guillou som ändå i efterhand tycker att Arn matchar Röde Orm. Författaren vid sin gamla Halda
|
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 6-7/98
i n t e r n e t u t g å v a n
