F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 5/98Den stora offentliga lögnen i dag
S e t t • L ä s t • H ö r t
Norstedts
Inför något hundratusental läsare synliggjorde Göran Palm en central fråga. Imperialismen och utsugningen av Tredje världen.
Nu en generation senare har Johan Ehrenberg på samma förlag publicerat en bok med liknande kvaliteter men en som tar upp en annan central fråga; den pågående nedmonteringen av det som i Sverige kallats Folkhem och i andra länder gått under annan beteckning: Welfare Society eller Sozialstaat.
I Globaliseringsmyten (Norstedts) lyfter Johan Ehrenberg fram ekonomiska och politiska sakförhållanden vilka demaskerar det stora offentliga ljuget att denna pågående nedmontering vore oundviklig. De politiker - från konservativa över liberaler till socialdemokrater (och före detta kommunister) - vilka nu i våra länder verkställer dessa baklängesreformer mot sina underställda väljares intresse gör så trots att det funnits och finns alternativ.
Men Johan Ehrenberg avslöjar inga hemligheter, publicerar inga okända interna dokument. Allt han redovisar har tagits från öppna och tillgängliga källor. Den härskande klassen, marknadens aktörer som den kallar sig, behöver information för att kunna genomföra sina affärer och öka sin profit. Dess politiskt verkställande organ - regeringar och parlament - behöver också de denna information för att kunna fatta för marknaden lämpliga beslut och skriva för marknaden lämpliga lagar.
Det är inte förbjudet för folk att själva ta fram och läsa allt detta; den härskande klassens interna men juridiskt sett öppna diskussionsunderlag. Men det vore inte nyttigt för lugnet om de gjorde så.
Alltså det stora ljuget i massmedia. Förtigandets ljug. Men också vilseledandets ljug. Medvetandeindustrins anställda har till uppgift att i press, radio och TV se till att folket hålls dumt, okunnigt och intresserat av annat. Kändisknull, krognotor, Clintons gylf, fotbollsligister, skinnskallar som gör hitlerhälsning, prästers kön och prinsessors ätstörningar. Endast så är det möjligt för dem att hålla folk borta från insikten att den härskande klassens allt vräkigare lyx och ökande rikedom och det egna livets tilltagande djävlighet - från de gamlas liggsår och svårigheterna på dagis till utbrändhet, nedslitning och arbetslöshet - inte beror på ödet eller historiens oundviklighet utan är en följd av politiska beslut i marknadens intresse.
De marknadens lagar de verkställande politikerna hänvisar till i det pågående nedmonteringsarbetet är blott lika verkliga som fotbollsspelets lagar. De kan ändras och jävas om man så vill. Så gjorde såväl Per Albin som Roosevelt - och Hitler med för den delen - på trettiotalet, Göran Persson - eller Bildt - kunde göra det i dag om han ville. Det har Johan Ehrenberg helt rätt i.
Johan Ehrenbergs bok bör spridas och läsas då den bidrar till att slå hål på det stora offentliga medialjuget i samhällsfrågor.
Men om Johan Ehrenbergs arbete är lika utmärkt som Göran Palms var för en generation sedan lider det också av samma svaghet.
Göran Palm drog inte slutsatsen av vad han skrivit. Den som de senaste decenniernas utveckling än en gång bekräftat. Ingen moralisk upprördhet i världen hjälper mot imperialismen. Då själva dess natur är utsugning, absolut utarmning, krig och folkmord kan den inte reformeras. Den måste krossas om mänskligheten ska överleva som mänsklighet.
Visst har Johan Ehrenberg rätt i att Göran Persson liksom en gång Per Albin kunde byta politik om han ville. Återställa folkhemmet. Men det Johan Ehrenberg inte vill se är att Göran Persson inte kan vilja det Per Albin kunde vilja. Ty den gången tillät marknadens herrar det, då behövde de massarbetskraften och därmed dess reproduktion vilket innebar det reformverk vi kallade Folkhem. Nu tillåter de det icke ty nu efter den tredje tekniskt-vetenskapliga revolutionen behöver de för sin profits skull inte massarbetskraften och därmed blir dess reproduktion den olönsam och Folkhemmet enbart profitstörande skadlighet.
Göran Persson kan ingenting vilja så länge marknaden bestämmer och dess lagar råder. Demokrati är ett vackert ord men förblir fras, ett ord i lexikon blott, så länge vi i verklighetens värld lever under bourgeoisiens diktatur.
Detta är otaktiskt att säga men måste sägas om vi skall bli många nog att en gång kunna förmå de politiskt verkställande att ta språnget ur marknadsnödvändighetens rike till medvetet handlande.

Johan Ehrenberg
Foto: ETC-bild
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 5/98
i n t e r n e t u t g å v a n

