F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 6/99
i n t e r n e t u t g å v a n
  Klicka för ö-karta! | Öar förlorade i havet Vrakspillror efter vilka kontinenter, efter vilka katastrofer i naturen, efter vilka skalv, efter vilka gåtfulla skeenden? Öar förlorade i havet, bortglömda i utkanten av världen - vågorna vaggar dem marterar dem sluter dem i sin famn... (Jorge Barbosa) |
Européerna försökte sig på sockerrörsodling och boskapsuppfödning, men naturen på de otillgängliga öarna var dem övermäktig och de förmådde endast odla upp mark i vissa dalgångar. Klimatet var så torrt och nederbörden så ojämn att det kunde bli missväxt många år i rad.När slavhandeln från Afrika till de amerikanska kontinenterna började blomstra på 1500-talet blev Kap Verde med sitt strategiska läge i Atlanten en mellanstation på färden över havet. Många slavar stannade kvar på öarna. De köptes av jordägarna, framför allt på Santiago, den största ön i den södra ögruppen och den som först befolkades. Nu hade man ständig tillgång till arbetskraft som förut hade saknats och man kunde utvidga odlingsarealerna. På 1600-talet odlade man så mycket bomull att man till och med kunde exportera tyger. På São Vicente, ön i norr som befolkades allra sist, odlade man under samma epok vin för export.De afrikanska och europeiska kulturerna möttes och under århundradenas gång uppstod det kreolska språket ur portugisiska, woluf och andra västafrikanska språk. Öarnas speciella kultur formades med inslag från både Afrika och Europa, en kultur där musik och poesi intar en framträdande plats.På Santiago kom den ömsesidiga assimileringen att ske långsammare än på de andra öarna eftersom det afrikanska inslaget redan i början var mycket starkt, i synnerhet i de otillgängliga inre delarna av ön där många frigivna och förrymda slavar isolerade sig bland bergen. Än i dag har Santiago en påfallande svart befolkning.
Läget ger torka och missväxt
Perioder av ihållande torka har orsakat svåra svältkatastrofer. Statistiken går tillbaka till 1719 och berättar att torkan 1773 dödade nästan halva befolkningen. Ännu några årtal ur listan: 1830 dog 30.000 personer, 1920, 16 procent av invånarna, och 1940 strök 20.000 människor med. Åren 1946-48 var två år av torka och svält, "långa som två sekel".Torka och hungersnöd ledde till en omfattande emigration till de andra portugisiska kolonierna i början av 1900-talet. Många hade inget annat val än att låta sig rekryteras till tvångsarbete på de stora plantagerna i Angola och São Tomé. Åtskilliga utvandrade också till Amerika och Europa och gör så än i dag. Det bor lika många kapverdier utomlands som i hemlandet där befolkningen nu uppgår till cirka 400.000. De pengar som emigranterna skickar hem är en av landets viktigaste inkomstkällor.Kap Verde har nästan alltid varit beroende av bistånd. Men som framgår av den dystra svältstatistiken från åren under Portugals styre räckte hjälpen från kolonialmakten inte särskilt långt. Det fanns ingen beredskap inför de återkommande perioderna av missväxt. Det var inte heller mycket som gjordes för att undanröja misären och förbättra människornas villkor. Alla missförhållanden skylldes på torkan.Men människorna på öarna lärde sig att se djupare. Kampen mot kolonialismen inleddes på sextiotalet och 1975 utropades republiken Kap Verde som fram till 1991 var enpartistat under ledning av det statsbärande partiet PAIGC, senare PAICV. Saker och ting förändrades. Inte klimatet, inte de långa perioderna utan en droppe regn, inte de uteblivna skördarna. Men i dag är det ingen som svälter, självtilliten har vuxit och även om landet fortfarande är beroende av hjälp utifrån är det numera hela världssamfundets angelägenhet och biståndet sker efter andra regler. | Mindelo har vuxit, både på bredden och uppför de kala, svarta bergssluttningarna. Befolkningen uppgår nu till 80.000. Hamnen har byggts ut och fått en ny bred kaj. Ny är gatubelysningen längs strandpromenaden. Nya parker. Här som på många håll i Kap Verde märks resultatet av den stora trädplanteringskampanjen som inleddes 1975.Gatorna och trottoarerna är hela och det är rent överallt. Det finns bra hotell och restauranger och man ser en del turister. Den gamla saluhallen som förra gången var så förfallen och där det fanns så förfärande lite att handla är nu restaurerad. Den är modernt inredd och varuutbudet är rikt och inbjudande. Vid ingången sitter en stor skylt som upplyser om vikten av att skölja frukt och grönsaker. Koleraepidemin 1996 får inte upprepas.Mindelos borgmästare sedan åtta år tillbaka är författaren och poeten Onésimo Silveira, som jag känner sedan hans tid i Sverige på sextio- och sjuttiotalen. Han visar mig det nya stora vattenverket som avsaltar havsvatten. Nu råder här ingen brist på vatten längre.Borgmästaren är populär och har uträttat stora saker under sina år i stadens ledning. Men han säger att det finns många problem att lösa. Ett är den höga arbetslösheten som uppgår till 50 procent bland ungdomen. Ett annat är att partiet vid makten, det liberala MPD, är njugga med sina anslag till kommuner där inte någon av deras egna sitter vid makten. Hamnen i Mindelo. Artikelförfattaren ska just resa med båten till grannön Santo Antão men måste vänta medan grisen lastas. |
Onésimo Silveira hör till dem som är mycket kritiska mot MPD. Han har i dagarna grundat ett nytt parti, PTS, "Partiet för arbete och solidaritet", som vill sträva efter demokrati, framsteg och utveckling i socialistisk anda. Det är allmänna val i år och nästa år. Det nya partiet blir säkert tillsammans med övriga oppositionspartier en utmaning mot dem som i dag styr landet. Människorna är frimodigare och mer medvetna om sina rättigheter nu. Jag besökte OMCV, Kap Verdes största kvinnoorganisation, som startade 1981, och fick inblick i deras arbete. Kvinnorna, som var förtryckta både av sin ekonomiska situation och av männen, har sedan självständigheten stridit för att förändra tänkesätt och vanor och för att få del av utbildning, arbete och ansvar i samhället.
OMCV lägger ner mycket arbete på att bekämpa diskriminering och våld mot kvinnor. Man ordnar studiecirklar och bedriver upplysning om hälsa, familjeplanering och kvinnors lagstadgade rättigheter. På fyra platser i landet finns tillgång till fri juridisk rådgivning och rättshjälp.På en av kullarna ligger det nya parlamentet, en vacker byggnad med rena linjer, ritad av kinesiska arkitekter och en gåva från Kina. Den pampiga regeringsbyggnaden är ny, ett stort bibliotek är under uppförande. Nere vid havsstranden byggs hela kvarter med lyxvillor. Samtidigt är det många som fortfarande har usla bostäder. I vissa delar av staden stängs strömmen av ett par timmar varje dag och man kan ännu möta kvinnor som bär hem vatten i plastdunkar på huvudet. Men kulturministern Antonio Jorge Delgado är orubblig i sin framtidsoptimism när han förevisar det nya kulturpalatset i en restaurerad byggnad från kolonialtiden. Här ska det bli plats för filmklubbar, bibliotek, datorer för allmänheten och ett cybercafé.
Parlamentsbyggnaden i huvudstaden Praia, en gåva från Kina ritad av kinesiska arkitekter. Den
för Kap Verde så speciella stenläggningen återfinns även långt ute på landsbygdens vägar.
| Batuque På Santiago liksom på grannöarna är människorna betydligt mörkare än på öarna i norr. Här kan man i byarna i inlandet fortfarande få vara med om Batuque, en traditionell fest med rötter i Afrika. Namnet kommer från portugisiskans "baeter" - slå. Batuque är både dans och musik och det är någonting som man ställer till med vid bröllop och andra festligheter. Jag fick vara gäst vid ett sådant festtillfälle och delta i en härligt medryckande batuque i Rui Vaz, en liten by högt uppe i bergen. På gårdsplanen mellan husen på en gammal lantegendom samlades en grupp äldre kvinnor och satte sig på stolar i en ring. Svarta ansikten, hucklen om huvudet. En av dem stämde upp en sång på kreol och de började slå med handflatorna allt vad de förmådde på hårt hoprullade tygskynken som de höll fastklämda mellan låren och upptryckta mot skötet. För att kunna frambringa ett riktigt klatschande ljud hade de stoppat in sina skynken i plastpåsar. Två av kvinnorna slog frenetiskt på en stor trumma och två män anslöt sig i bakgrunden med sina gitarrer. Åskådarna var förtjusta och andäktigt förväntansfulla och barnen mer än vanligt storögda. Till en början var rytmen inte så snabb. En av kvinnorna uppträdde som försångare och jag fick förklarat för mig att hon sjöng en litania om livet i byn. Hon framförde kritiska synpunkter och de andra kvinnorna höll uppenbarligen med henne när de med höga röster föll in i den klagande refrängen. Sedan följde nya sånger som var livligare, hetsigare, kvinnornas sång ljöd allt starkare och händerna smattrande i allt vildare fart över plastpaketen. De heta rytmerna lockade två unga flickor att stiga in i ringen. Med skynken knutna om höfterna började de dansa. Till en början var fotrörelserna ganska långsamma, men vilken rotation på stjärtar och bröst! Armarna flög upp i luften, ögonen blev stela och glansiga. De dansade som i trans. Gälla röster. Lukt av jord och svettiga kroppar. Våldsam stegring. Klimax.Plötsligt upphörde sången och trummandet. Flickorna löste upp sina höftskynken och kastade dem till några ivrigt väntande väninnor som efter en stunds trugande trädde in i ringen. Kvinnorna fortsatte att trumma och slå den smattrande rytmen utan att förtröttas. Kvinnorna trummar i batuque i den lilla byn Rui Vaz på ön Santiago |
 | KAP VERDE andra delen |
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 6/99
i n t e r n e t u t g å v a n
