F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 10/99
i n t e r n e t u t g å v a n

Hjoggböle ligger några mil söder om Skellefteå i Västerbotten. Flickan i kassan heter Laine Larsson. På bilden är hon 27 år och har nyss flyttat upp till Hjoggböle från Stockholm. Hon har köpt butiken tillsammans med sin man som är från trakten.
- Det hade jag inte vågat i dag, säger hon, men då vågade man chansa.
Efter fem år fick de lägga ner butiken, senare fick Laine jobb i ortens andra lanthandel, där hon fortfarande arbetar. I Hjoggböle bor det nu, tjugo år senare, 450 människor. De flesta jobbar i Skellefteå och pendlar hem till Hjoggböle. Det räcker inte för att driva två affärer, men än så länge går det bra för den kvarvarande. Närheten till Skellefteå gör att folk flyttar till Hjoggböle i stället för därifrån.
Att ha en lanthandel i byn är viktigt. Det är runt den allting rör sig, dess funktioner är fler än att blott tillhandahålla livsmedel. Nyheter, social kontakt och känslan av genomströmning och rörelse.
Glesbygdsverkets generaldirektör menar att vi inte kan räkna med att hela Sverige ska leva (DN 991020). Det ska satsas på de etablerade tillväxtregionerna, dessutom på kuststäderna Umeå och Luleå. Skellefteå, Kiruna och Östersund skall få leva vidare som "servicecentra".
På 50-talet fanns det 80 Konsum-butiker längs Klarälven i Värmland, 1992 fanns det fem kvar. Fem servicecentra, sjuttiofem orter utan handelsbod, bara i Värmlands älvdal.
Det är som om Naturvårdsverket skulle mena att vi inte kan sträva efter att bevara alla arter, utan måste satsa på de etablerade, som tamhund, fiskmås och gran.
Sveriges landsbygdspolitik är ledsam och trist och borde ändras radikalt innan alla byar är fråntagna sin livsnerv.
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 10/99
i n t e r n e t u t g å v a n

