F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3/99
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n
    Genom livet med toaletten på magen

    Benita Runnström var 29 år när hon stomiopererades och fick en påse på magen. Under de nitton år som gått har forskningen gjort framsteg och kan i många fall erbjuda andra lösningar. År 1988 opererades Benita och fick en reservoar tillverkad av tunntarmen inne i buken som hon tömmer med hjälp av en kateter. Därmed var hon fri från påsarna men knappast från toaletten. Nu är hon ordförande i föreningen för stomiopererade i Västmanland, ILCO, som för övrigt fyller 25 år i år.

    text och bild Kristina Li Olls

    - När jag fick sjukdomen ulcerös kolit, några år före operationen, var största problemet att få en diagnos överhuvudtaget, berättar Benita Runnström. Jag skickades mellan kirurgen och medicin och jag hamnade hos en kurator för psykiska besvär.
    Till slut blev Benita Runnström så sjuk med svåra diarréer att hon opererades akut.
    - Det kom flera läkare och meddelade mig att jag skulle göra mig klar för operation inom en timme. Sedan slängde de till mig en broschyr om stomioperationer.
    Benita Runnström var gift och hade två barn. Hon berättar att den yngste sonen vande sig vid att ha en mamma som i tid och otid rusade på toaletten och blev sittande där.
    - Han blev tidigt självständig.
    Det blev tre operationer på tre månader.
    - När jag kom hem visade det sig att de tagit bort hela tjocktarmen så livmodern ramlat bakåt. Det gjorde ont. Men jag var tvungen att gå till en privat gynekolog för jag var rädd att någon skulle se min påse på magen.
    Fortfarande undviker Benita Runnström att visa sig naken bland okända fast stomin bara är ett litet fyrkantigt bandage. Hon säger att hon inte vill att andra ska bli besvärade.
    Stomioperationen ledde också till att äktenskapet sprack:
    - Min dåvarande man sa aldrig något om min påse men jag kände att han drog sig undan. Dessutom var jag förändrad efter att ha varit sjuk så länge och nära att dö. Jag hade ett stort behov av att börja ett nytt liv.
    Samlivet genomgår en förändring. Påsen finns där och till en början är det inte lätt att känna sig attraktiv.
    - En del av oss kvinnor sydde små svarta saker med spets att ha påsen i.
    Men inför en ny bekantskap, när ska man berätta?
    - Jag brukar säga till unga flickor att blir killen besvärad är han ändå inget att ha, säger Benita Runnström, men det är svårt. En gång var jag tillsammans med ett gäng stomiopererade tjejer på konferens i Södertälje. På kvällen var det dans och jag blev uppbjuden. Min kavaljer frågade vad vi höll konferens om och jag svarade att vi var sådana som hade påse på magen. Han lämnade mig på dansgolvet.
    Det gick bättre med nuvarande maken Bjarne Runnström.
    - Vi hade pratats vid i telefonen men aldrig träffats. När det var dags för första träffen ville jag bara få det undanstökat med min stomi. Så när vi skulle prata om oss själva rabblade jag upp alla fakta jag kom på om mig själv och någonstans petade jag också in att jag var stomiopererad. Dagen efter ringde Bjarne och sa att han inte hittat mycket om stomi i sitt uppslagsverk och kanske jag ville berätta mera. Då förstod jag att han var något särskilt.
    Numera sitter Bjarne Runnström med i ILCO:s styrelse.
    Benita Runnström har gått igenom åtta operationer. De sista för att rätta till förändringar i reservoaren. Men det visade sig att det inte bara var fördelar med att slippa påsen.

    Min kavaljer frågade vad vi höll konferens om och jag svarade att vi var sådana som hade påse på magen. Han lämnade mig på dansgolvet.

    - Jag tömmer reservoaren med hjälp av ett långt rör. I den ände som jag för in i buken sitter några hål där avföringen sugs upp. Men om jag tuggat slarvigt eller ätit svårsmält mat kan bitar fastna i katetern så jag tvingas fiska upp innehållet. Så jag tänker mera på vad jag äter nu än när jag hade påse. Dessutom suger jag upp vatten och sprutar in för att lättare rengöra reservoaren vilket innebär att jag är beroende av toaletter där handfatet är inom räckhåll. Trots att det finns handikapptoaletter är det inte alls säkert att de är byggda på det viset. Även rullstolsbundna behöver nå tvättfatet.
    Det tar ungefär en kvart för Benita Runnström att tömma sin reservoar och hon behöver upprepa proceduren sex till åtta gånger per dygn. Det innebär att hon tillbringar ungefär två timmar på toaletten sammanlagt varje dygn.
    - Mitt liv på toaletten, säger hon.
    Men ändå har mycket hänt på nitton år. När Benita Runnström opererades togs ändtarmen bort, öppningen syddes ihop och naveln försvann på grund av operationsärret.
    - I dag lämnas en bit av ändtarmen och naveln förblir oskadd. Det blir en påverkan psykiskt när delar av kroppen försvinner.
    ILCO, svenskt förbund för stomiopererade, försöker nu få sina tillbehör gratis, som diabetikerna. De omfattas av högkostnadsskyddet men det blir ändå mycket pengar. En förpackning på 30 påsar kostar cirka 800 kronor och räcker omkring en månad.
    - Det borde vara gratis att gå på toaletten, säger Benita Runnström.
    Ulcerös kolit är en kronisk inflammation av ändtarm och tjocktarm som ger diarréer, blodig och slemmig avföring, frossa, febertoppar. Led- och ryggbesvär uppträder hos cirka tio procent av patienterna. Det finns över 20.000 människor i Sverige som lider av ulcerös kolit och årligen insjuknar mellan tolv och fjorton personer. Det finns flera sjukdomar som leder till stomioperationer, utöver orsaker som olyckor eller medfödda missbildningar.



    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3/99
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n