F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 3/99
i n t e r n e t u t g å v a n
   |
Per Ahlmarks angrepp mot Henning Mankell och de andra så kallade "vänsterintellektuella" som skrivit på uppropet mot NATO:s bombningar i Jugoslavien, fick stå obesvarat då genmälet refuserats av Dagens Nyheter.Orsaken angavs som "trängsel, krönikörers rätt att vara skarpa samt allmän restriktivitet i svarsinlägg".Därför publicerar FiB/K här Mankells svar på Ahlmarks angrepp.Men nu påstår han att "Mankell tiger om folkmordet i Kosovo". Det finner jag kränkande. Eftersom det är lögn. Det vet naturligtvis Per Ahlmark. Men han ljuger medvetet för att det passar honom. Hur många hundratals sidor text jag skrivit mot folkmord (Angola, Moçambique, som exempel) vet jag inte. Och andra sorters mera subtila utrotningsmetoder (Världsbankens sadistiska krav på reduktioner av statliga utgifter i fattiga länder som behöver stöd; alltså mindre pengar till sjukvård, ökad barnadödlighet, osv). För den som vill veta mer hänvisar jag till den artikelsamling Norstedts ger ut nu i vår. Där står en del av dessa texter svart på vitt.Jag vet att det inte går att argumentera med Ahlmark. Skillnaden mellan honom och mig är för stor. Han hycklar. Per Ahlmark struntar fullständigt i den halva miljon barn som dött i Irak på grund av den USA-ledda blockaden. När höjde Ahlmark rösten mot hur USA beväpnat högerregimer i Latinamerika? Det handlar om folkmord i samma gastkramande omfattning som det som nu sker på Balkan. Ahlmark spaltar upp sig i lämpliga och olämpliga folkmord. Med såna personer går inte att resonera principiellt.Ahlmarks ingång i sitt angrepp på mig är att jag skrev att Herbert Tingsten "säkert skrivit under" eftersom vi fördömde de folkrättsligt kränkande bombningarna som NATO och USA just nu genomför på Balkan. Ahlmark sammanfattar sen upprört det han menar var Tingstens utgångspunkter och förutsättningar för hans politiska ställningstaganden från 1930-talet och till slutet av hans publicistiska gärning. Mycket av det Ahlmark anför är jag givetvis enig i. Det är bland annat korrekt att Tingsten var en av de första på 1950-talet som på allvar insåg och kraftfullt angrep Apartheidsystemet. Men Ahlmark smiter från att redovisa några avgörande utgångspunkter som präglade Tingstens synsätt.För det första: Tingstens ja till atombomben innebar inte att han automatiskt ansåg att den skulle kunna utlösas under vilka unilaterala omständigheter som helst. Dessutom hade Tingsten en näst intill absolutistisk tilltro till det grundläggande internationella kontrakt som kallas folkrätt. Det är vad det här handlar om.Tingsten hade med andra ord omedelbart sett längre än Ahlmark: konsekvenser av olika handlingar. Bombangreppen på Balkan, utanför FN:s bemyndigande, är som att laga en tand utan att borra rent under. Konflikterna kan kanske tillfälligt paralyseras. Men blossar upp senare. Med än värre kraft.Det är vad jag menar. Därför skrev jag under uppropet. Ahlmarks känslomässigt kladdiga utfall mot mig är hans egen, lite pinsamma lek i en ensam sandlåda. "Skammen" som Ahlmark talar om mot slutet, drabbar honom själv. Ingen skulle ha angripit Milosevic eller NATO om de bombat en öken. Ahlmark - poet som han är - borde ha förmått tolka uppropets undermening. Ingen solidaritet, ingen protest, utan bas i den reella humanismen. Fast det passar honom inte. Han beordrar skam över de som försöker föra en förnuftig debatt om den laglöshet som präglar NATO och USA. Över den laglöshet som ytterst har den liberala marknadsekonomin som garant.Den enda möjligheten att rädda liv, stoppa den pågående massakern, är att få slut på bombningarna. Det begriper så oliktänkande personer som Henry Kissinger och Ingvar Carlsson. Men inte Per Ahlmark.Därför är han upprörd och kallar det av oss underskrivna uppropet en skam som vi ska leva med.Skam på dig själv, Ahlmark. Med dina åsikter i högsätet rider vi alla iklädda halmhattar mot en alltmer mörknande framtid.
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 3/99
i n t e r n e t u t g å v a n
