F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  6-7/98
    S   e   t   t    •    L   ä   s   t    •    H   ö   r   t

    Nacka - ett liv utan gränser

    Leif EkstigSportförlaget

    läst av Börje Dorch

    Leif Ekstig heter en sportjournalist som tagit sig före att skriva en bok om fotbollsspelaren Lennart Nacka Skoglund. Tyvärr är boken ett enda virrvarr och hopkok av vad som i bokform tidigare skrivits om Nacka. Ett epigoniskt fiasko. Vid förfrågan meddelar förlaget att Leif Ekstig lagt ned ett oerhört arbete, som det heter.
    Leif Ekstig är ett lysande exempel på hur en medioker sportjournalist arbetar och svettas men inte förstått att klara sin uppgift.
    Det räcker inte - att som Leif Ekstig - ha varit fotbollsspelare i Hammarby IF och en gång (1963) blivit petad av en till Sverige hemkommen Nacka Skoglund. Ej heller att referera till korta samtal efter träning och liknande träffar...
    Leif Ekstig vill slå hål på gamla myter om Nacka men producerar själv myter. Han beskriver ett beteende av Nacka och försöker sedan att psykologiskt, filosofiskt och med allmänt s k vetenskapligt skitsnack understryka och förklara varför.
    Det lyser av virrighet och luktar flummigt new-age och Leif Ekstig visar klart och tydligt hur aningslös man kan vara genom att luta sig mot s k vetenskapligt trams från olika rådgivningsspalter.
    En s k vetenskap som cirka vart fjärde år ändrar uppfattning. Samma s k vetenskap som "healar" med glasbitar och liknande veckotidningsrådgivning. Sådant refererar Leif Ekstig till i sin Nackabok. Vet han själv vad han yrar om?
    Bokens uppläggning är en kopiering av tidigare Nackaböcker och speglar klart att han läst dessa och stuvat om formuleringar till sina egna.
    Det finns ingenting nytt om Nacka i boken och författaren saknar de facto civilkurage att kritisera vissa ledare i Hammarby IF som var klart inkompetenta att handskas med den typ av människa som Nacka var.
    Leif Ekstig blir t o m recenserad i Hammarbyiten och får för sin lojalitet lysande beröm. Så jobbar klubbkamrater och visar sin frimurarlojalitet.
    Signaturen av dessa rader har alltid hävdat att det finns plats för alla författare och tecknare i detta samhälle. Det står också fritt för alla att uttrycka sina åsikter. Men Leif Ekstig har tyvärr inte den tyngd som behövs för att beskriva hur en idrottsman var som människa.
    Leif Ekstig visar klart dåligt omdöme genom att intervjua fel personer. Inga namn! Personer som har jämt schå med att hålla reda på sig själva och saknar insikter om vad det hela handlar om. När jag får Nackaboken från Sportförlaget och läst den färdigt, ringer jag upp Leif Ekstig på hans arbete. Växeln lovar framföra att jag söker honom och jag lämnar mitt telefonnummer. Ingen Ekstig hör av sig. Jag sänder då ett fax och ber honom höra av sig. Leif Ekstig vill tydligen inte tala med mig om sin Nackabok. Min tolkning av detta beteende behåller jag för mig själv.
    Hade boken om Nacka varit en höjdare hade jag applåderat och gratulerat författaren.
    Enligt uppgifter vände sig Sportförlaget till Leif Ekstig för att ge ut en ny bok om Nacka Skoglund. Varför kan man fråga sig. Dåligt omdöme, är det snällaste man kan säga.


    Läs Börje Dorchs personliga artikel "Lennart 'Nacka' Skoglund - vår störste lirare" i FiB/K på papper nr 6-7/98




    Nackas slutliga höjdpunkt: han har dribblat Sverige till VM-final




    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  6-7/98
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n