F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 9/99
i n t e r n e t u t g å v a n
Till dessa namn kan vi nu också foga Nicola Piovani, kompositören som nyligen vann en Oscar för musiken till filmen Livet är underbart.Nicola Piovani vägrar, precis som Rota och Morricone, att acceptera klyftan mellan "finkultur" och "masskultur". Han skriver en musik som är förankrad i operans och den klassiska musikens värld men som samtidigt klingar helt och hållet samtida. Det är alls inte fråga om något simpelt 1800-talsepigoneri utan en modern musik som - utan att någonsin bli banal eller schlagersliskig - har skönheten och välljudet som ledstjärna, en melodisk musik med jazzsynkoper och belcanto-sound.När jag i mars var i Rom passade jag på att bekanta mig närmare med Piovanis musik. På Teatro Vittoria i stadsdelen Testaccio gavs nämligen ett skådespel betitlat Romanzo musicale med text av författaren Vincenzo Cerami (han som tillsammans med Roberto Benigni skrivit manuset till Livet är underbart) och musik av sagde maestro Piovani. Det var inte teater eller opera i vanlig mening utan ett slags hybridform, en föreställning fylld av poetisk deklamation, sång och musik. På scenen fanns både Cerami och Piovani (den senare vid pianot), sångare, instrumentalister och skådespelare. Och musiken var sådan att man efteråt kände sig sällsamt upplyft, som om man lyssnat till änglasång.Hemkommen från Rom läser jag sedan i italienska tidningar att duon Cerami & Piovani även skrivit en "helig och profan opera" som under påskhelgen framförts i Betlehem. Detta skådespel, betitlat "La Pietā", utgår från den medeltida Stabat mater-texten, alltså 1200-talsskalden Jacopone da Todis berömda dikt om Jesu moder som står sörjande vid sonens kors. Men Cerami och Piovani stannar inte där, i den kristna passionsberättelsen, utan drar ut handlingen fram till vår tid och låter Marias klagan följas av en nutida moders sorg över en son som dött narkotikadöden och en annan mor som begråter sitt ihjälsvultna barn. Hela verket har karaktären av klagosång över världens orättvisor och vid framförandet i Palestina, i närvaro av Betlehems borgmästare och höga PLO-dignitärer, lär effekten ha blivit extra laddad.Operan, som framfördes på italienska, med arabisk översättning på skärm, uppfattades som att den även gestaltade det palestinska folkets lidanden och förhoppningar och publiken sägs ha blivit djupt rörd, även av det skälet att detta var första gången sedan 1948 som utländska artister gästspelade i det arabiska Palestina.Vilken svensk musikteaterscen blir först med att sätta upp La Pietā eller att inbjuda Piovani & Co. till Sverige för gästspel? |
Världstenor på besök i Göteborg lämnade en middag därför att sällskapet,
stadens societet, var alltför obildat för att kunna föra ett kultiverat samtal.
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 9/99
i n t e r n e t u t g å v a n
