F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  6/99
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n
    ord om ORD av Olle Josephson

    Judenlit

    Det socialdemokratiska partidistriktet i Västernorrland har nyligen beslutat att verka för att svensk stavning ska reformeras i judenlig riktning, säsjilt j-, sj- och tj-juden. Förslaget är dåligt, grundtanken är bra.
    Stavningsreformer är svåra att hantera när en alldeles övervägande del av den vuxna befolkningen dagligen läser och skriver. Ordens skriftbilder är väl innötta.
    Dessutom är inte j-, sj- och tj-ljuden de svåraste. De största rättstavningsproblemen har vi med dubbelteckning av konsonanter. Garage, station och sjuksköterska är förhållandevis lätta; värre blir det med aldrig, Storbritannien, sant, bröllop, kallt, spalt och halt.
    Svenskans senaste stora stavningsreform kom i rätta och sista minuten 1906. Just då blev svenskarna ett läsande och skrivande folk i stor skala tack vare folkrörelsernas bildningsgenombrott, kampen för demokratin och en hygglig folkskola från och med 1878 års normaltimplan. Hv, fv och f för v-ljudet i vissa ord blev v, dt för t-ljud blev t vid verbparticip och böjningsformer av adjektiv som slutade på d. För de många nya skribenterna var det en välgörande förenkling att ett nymåladt rödt och hvitt hus vid hafvet blef föråldradt.
    Grundtanken är alltså riktig. Ett skriftspråk bör inte mer än nödvändigt avlägsnas från talet. Att främja en talspråksnära skrift blir då inte så mycket fråga om stavning, som ju är ett arteget skriftspråksproblem. Viktigare är att acceptera ord och konstruktioner från talspråket som fungerar väl också i skrift men ibland brännmärks - av oklara skäl.
    Några välkända exempel: större än mig bör få variera med större än jag. Även fast går lika bra som trots att eller även om. "Bilen stannade innan korsningen" är lika god svenska som "bilen stannade före korsningen". Att låta en mening eller ett stycke börja med och eller men gör ofta texten tydligare. "Miljöpartiet är upprörda" kan man skriva lika väl som "miljöpartiet är upprört". "Jag kommer resa" måste få variera med "jag kommer att resa", eftersom att ofta faller i många yngre talares naturliga talspråksgrammatik. På sikt borde också dom kunna variera fritt med de eller dem i alla stilarter. Den förändringen är dock svårare att genomföra eftersom det rör sig om högfrekventa ordformer.
    Språket förändrar sig, sägs det. Nej, människorna förändrar språket. Särskilt vad gäller skriftspråksnormen kan vi göra medvetna val. Låt oss inte välja bort de talspråksnära alternativen.

    PS. Själv presterade jag ett gruvligt stavfel när jag i förra numret hävdade att Svenska Akademiens stavar vebb. Fast vi uttalar ordet med vanligt v-ljud, föreslår ordlistan den icke ljudenliga stavningen webb. Ursäkta!





    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  6/99
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n