F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  6-7/98
    a  l  l  t    o  m    m  a  t    o  c  h    l  i  t  e    t  i  l  l
    Ottos mat

    Jubileumsål


    textOtto von Friesen

    tuschStina Wirsén

    grafisk bearbetning Burningnome

    Den 20 augusti i år skulle Vilhelm Moberg fyllt 100 år. Han ville inte vara med så länge, utan drog sig för 25 år sedan undan till det han kallade det oåtkomliga. Men vi som är hans läsare har all rätt att hylla hans minne. Moberg var en stor författare, sen Strindberg vår störste. Inte har hans författarskap varit så mycket att bita i för de litterära exegeterna. När någon av dem hånade honom för detta hänvisade han till världens äldsta och mest lästa bok, Moseboken. Den innehåller inga postmodernismer eller andra stilistiska finesser. Mobergs berättande liknar Bibelns, det är korthugget och laddat med betydelse.
    Vilhelm Moberg trodde inte på Gud, i varje fall inte i någon bokstavlig bemärkelse. Ändå läste han Bibeln, om och om igen. Första gången som pojke, rakt igenom. För det fick han en blank enkrona av sin far. Sen livet igenom. Han var intresserad av det pastorala landskapet, herdarnas landskap och funderade på att flytta till Grekland för att uppleva det. Men som så många andra svenskar återvände han till det karga men fagra hemland som är vårt. På sitt Söderäng i Roslagen, där badvattnet var lagom svalt, brukade han fira sin födelsedag med älsklingsrätten inkokt ål.

    LÄGG EN LÅNGREV

    Låt oss fira honom på samma sätt. Lägg en långrev, sent så att inte någon sommarbadare fastnar, och dra den tidigt, mycket tidigt, så att inte ålen slingrar av kroken. Nu hoppas jag att du fått en stor och grann ål om kilot eller mer, ju större desto bättre. Annars kanske du har fått två. Avliva ålen genom att med kraft slå huvudet mot en huggkubbe eller något annat hårt. Du kan också sticka den i nacken. Skär försiktigt igenom skinnet alldeles bakom huvudet. Håll om huvudet med en trasa, nyp tag i skinnet vid snittet med en hovtång och dra försiktigt skinnet runt om ner mot stjärten. När du kommit en bit kan du lägga hovtången åt sidan och ta tag med handen. Baksidan av ålskinnet är strävt, det är bara att lägga handen runt ålen och dra med rejäla tag.
    Skär nu av huvudet, klipp bort fenor och sprätta upp buken. Ta ur inälvorna. Skrapa bort blodet vid ryggraden. Skölj ålen och gnid in den med havssalt, låt den ligga i kylen någon timme.

    Koka en lag

    1 rågad msk havssalt
    1 l vatten
    1/2 dl matättika
    8 vitpepparkorn
    1 knippa dill

    Blanda lagen i en vid panna, vrid stjälkarna av dillen och lägg i dem. Den övre fina delen använder vi till garnityr både på ål och potatis. Låt lagen småkoka 15 minuter under lock.
    Skölj av ålen och skär den i rejäla bitar, 4-5 cm långa. Lägg ner bitarna trångt i spadet som knappt ska täcka fisken. Låt sjuda, inte koka, 15 goda minuter. Ta pannan från värmen och ställ att svalna utan lock. Lägg upp i skål som gör ålen rättvisa och sila spadet över.
    Förr brukade man lösa upp gelatin i spadet för att få till något som liknade en aladåb, men låt oss inte grisa ner den fina ålen med avkok av svinhudar. Ställ in ålen i kylen tills det är matdags. Ta då fram ålen, garnera med de finaste dillkvistarna. Självklart hör egen, nyupptagen, färskpotatis till. Detta var Vilhelm Mobergs oavvisliga krav och han brukade själv gräva upp den.

    HEMBAKAT

    Hembakat bröd med smak av råg trivs med ålen och nypotatisen och friskt smör. Ett enkelt och bra sätt att baka ett passande bröd kan vara detta:

    2,5 dl filmjölk
    2,5 dl vatten
    1 msk havssalt
    1 struken msk stött anis och fänkål
    1/3 pkt jäst
    11 dl rågsikt, ekologiskt

    Blanda alltihop på kvällen före jubileumsmiddagen, ställ svalt att jäsa. På morgonen välter du ut den klibbiga degen direkt på smord eller bakpappersklädd plåt. Sätt in den på näst nedersta falsen i kall ugn. Först nu är det dags att sätta på ugnen och vrida upp termostaten till 250 grader. Men ingen snabbvärmning. När lampan som visar att ugnen blivit varm slocknar, sänker du temperaturen till 175 grader och vrider upp tiduret till 30 minuter. När halvtimman har gått stänger du av ugnen, men låter brödet stå kvar att svalna med luckan stängd. Ta fram brödet när eftermiddagen går mot kväll, skär tunna skivor med vass kniv. Skorpan är hård, men god.
    I skuggan av en lönn, det gamla päronträdet eller någon annanstans där solen inte gassar eller regnet plaskar står bordet, dagen till ära med riktig duk och tygservetter. Mitt på bordet ålen, brödet och smöret, den dilldoftande knubbiga potatisen. Några immiga pilsnerflaskor, en flaska Löjtens Aquavit.
    Ögonen tåras, hjärtat värms. Livet är gott att leva. Tack, Vilhelm Moberg, för alla dina böcker som hållit oss vakna om nätterna, för alla dina uppkäftiga och bitande artiklar, för dina dramer. Tack för att du visat oss att det inte är så himla dåligt att vara svensk.





    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  6-7/98
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n