F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 10/99
i n t e r n e t u t g å v a n
 | Har du läst Rilke? "Läget är akut. Mamma har berättat om 30-talets bokbål i Tyskland. Dagens hot mot gratis boklån och indragna arbetsplatsbibliotek är nog så allvarligt.   Det börjar alltid i det lilla." |
Frågan gjorde Roger nästan mållös, det enda han fick ur var: "Nä... är han bra?"- Ja, jag håller på att läsa en skitbra bok av honom nu. Den borde du läsa.Innan Roger hunnit fråga vad boken hette, hade killen med glasögonen och den ljusblå arbetsvästen gått iväg. Det enda som hördes var klingljudet från verktygen på västen som slog mot varandra.Händelsen höll kvar Roger Larsson i överraskningens grepp, när han som vanligt efter dagens lunch stod vid fabrikens boksnurror. Lite dåsig - som alltid efter maten - men i dag med en annorlunda känsla inom sig. Frågan om Rilke gjorde att tröttheten hade fått konkurrens av en irriterande nyfikenhet.Nyfikenheten växte under dagens resterande arbetstimmar vid maskinen, och frågorna hopade sig till en mängd osorterade tanketrådar, som alla ändade med frågan: Vem var denna obekanta glasögonprydde kille som gillade den tyske författaren Rilke? En nybörjare som ville göra sig märkvärdig i arbetskompisars sällskap? Men att använda en författare för det... nej, litteraturens status var nog alltför låg för att använda som poängplockare hos kompisar på fabriken. För vem visste vem Rilke var? Kanske frågan bara var en försöksballong för att få kontakt?Veckans näst sista arbetsdag var över. Roger Larsson njöt av vattenstrålarna.Duschrumskompisarna snackade data, aktiekurser och hockey; "känner ni nån som har en CD-brännare?", "fan vad kursen steg efter snacket om uppköp, såg ni", "undrar hur det går i kväll ", ekade mellan de kakelbelagda väggarna.Den bekanta utanförkänslan tog tag i Roger. Den gjorde honom både ledsen och... ja, faktiskt lite stolt. För innerst inne såg han ett tydligt samband mellan sitt tynade sportintresse och upptäckten av litteraturens fantastiska värld. Roger minns känslan; han var en vilsen resenär som hittat rätt. Stadsbiblioteket var det stora havet. Och varje bokhylla en ö av rikedomar.Som ofta efter jobbet åkte han till Stadsbiblioteket. Tidskriftsrummet var välbesökt. I rummets länsdel planerades för författarbesök. Ordförande i föreningen Bokens Sak Är Vår, Anna Gute, var inbjuden för att tala om Hotet mot det fria ordet. Mötets underrubrik var: Överlever demokratin marknadens ökande makt?Länets största tidning hade en intervju med kvällens talare, som såg oroligt på framtiden: "Arbetsplatsbiblioteken som kom på 70-talet var ett framsteg. En utvidgning av det fria ordet, helt enkelt ett steg framåt för demokratin. Nu är detta hotat av krafter som vill sopa bort alla rester från det, från deras synpunkt:, förhatliga 70-talet". Och hon fortsatte: "Och många kommunpolitiker är likgiltiga. Det är kanske det värsta av allt. Kyliga islador är viktigare".Roger Larsson blev kall och kände hur han fick en klump i mellangärdet. Tidningsintervjun förvandlades till en dödsannons över biblioteket på fabriken. Trycksvärtan på fingrarna blev rester av aska efter boksnurrornas kremering. Sen kom ilskan: Hur kan detta hot mot det fria ordet passera utan att... ja, utan att någon med politisk makt säger stopp? Och vad fan gör facket?Klumpen i magen blev inte bättre av pizzamiddag och kaffe. Tillbaka på biblioteket var han tvungen att snarast uppsöka toaletten - eller "sprutverkstan" som en arbetskompis kallade det. Den inköpta kvällstidningen skrev om bibliotekens framtid i det nya Millenniet. "Sista året med gratis boklån" var artikelns rubrik. Partiet Nytt Sekel(NS) ville dra in bokbussarna - "för en bättre miljö". I samband med opinionsmöten hade det uppstått handgripligheter mellan NS-aktivister och medlemmar i föreningen Bokens Sak Är Vår.Roger Larsson tyckte att han kom sent till mötet, ändå hade bara åtta kommit. Sex kvinnor och två män... en av männen var killen som frågade om Rilke vid lunchen på jobbet.När Anna Gute började var tolv stolar upptagna.- Trots millennieskifte, trots att vi gått in i ett nytt sekel måste jag säga: Den fria ordet är hotat i Sverige! En grundsten i vår demokrati ligger inte säker längre. Marknadens makt håller på att göra demokratin till en penningfråga! Det är så man måste se hotet mot folk- och arbetsplatsbiblioteken. Det är det det handlar om, och det är bråttom!Anna Gute berättade om föreningsmedlemmar som spridit flygblad och namninsamlingslistor för biblioteken och det fria ordet. "Ett nätverk som tar sig många uttryck har bildats", sa hon.Det var med blandade känslor Roger tog på sig ytterkläderna. Möte hade varit bra, men frågestunden och diskussion efteråt blev på något sätt en upprepning av talet. Att samla namn kändes oinspirerande och vagt. Konkret handling och positiv ilska är vad som behövs, tänkte han.- Hej, du ser lika frustrerad ut som jag känner mig, sa killen från jobbet. Fahrenheit 451, i den riktningen går det fria ordet i Sverige. Har du sett den?- Nej. Vad heter du?, frågade Roger Larsson- Eric Hader, sa killen, som var klädd i skinnjacka och svarta jeans. Du såg förvånad ut när jag frågade dig om Rilke i dag. Men det klart, vi har aldrig pratat, jag har bara jobbat fyra veckor på fabriken.- Hader? Är det tyskt?, frågade Roger.- Ja, mamma är från Berlin. Farsan, som jag inte sett på länge, är svensk. Han försvann när vi flyttade norrut.- Ja, visst blev jag förvånad när du frågade om Rilke. Dels att få en fråga om en författare, och sen om Rilke, han tillhör väl inte de mer lästa i alla fall. Din fråga har irriterat mig hela dagen. Och nu träffas vi här! Det är första gången jag ser någon från jobbet på ett möte på biblioteket.- Läget är akut. Mamma har berättat om 30-talets bokbål i Tyskland. Dagens hot mot gratis boklån och indragna arbetsplatsbibliotek är nog så allvarligt. Det börjar alltid i det lilla. Jag hör ett rykte att boksnurrorna på fabriken försvinner inom tre veckor. Har du hört nåt?Roger, som nyligen varit sjukskriven två veckor, visste ingenting. Känslan av smussel från företagsledningen, och en tystlåten - kanske likgiltig - fackklubbsstyrelse väckte en vrede som formades till förakt.- Om det du säger stämmer, ska det inte få ske utan att det blir ett jävla liv. Vi måste göra något drastiskt. Ingen satans Saltsjöbadsanda.- Jag har ett förslag, sa Eric Hader.Två veckor går. Boksnurrorna står orörda, men bevakas i skift av Roger och Eric. Fackklubbstyrelsen ser ovetande ut när frågor om arbetsplatsbibliotekets framtid förs på tal: "Vi vet ingenting, men kommunens ekonomi lämnar ju mycket övrigt att önska." Fabriksledningen är tyst som graven. Arbetskompisarna har en annan syn på saken: "Men för helvete, ni oroar er för några böcker. Hela stan är ju full av böcker. Gå och köp på Domus!"Drygt en vecka senare på löpsedlar och i länstidningar:"Terrorister band fast sig vid fabrikens boksnurror", "Med kedjor fastbundna runt kropp och boksnurror hindrade vi extremister kommunens bokbusschaufför att utföra jobbet", "Två mörkhåriga fabriksarbetare ville försvaga kommunens ekonomi - försökte förhindra politiskt beslut genom att kedja fast sig.""De kallar sig Hader-Larsson-ligan och säger sig vara en utbrytargrupp ur föreningen Bokens Sak Är Vår"Polisens talesman Kurt-Uno Klase säger:"Eftersom det var omöjligt att frigöra böcker och boksnurror från personerna, finns allt inlåst i fängelset Korpen tills vidare." | BOKHANDELN ÖRNEN - Vingarna bär än |
 |
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 10/99
i n t e r n e t u t g å v a n
