F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/98
    S   e   t   t    •    L   ä   s   t    •    H   ö   r   t
    Nazismen i Sverige

    Den rasistiska undergroundrörelsen: musiken, myterna, riterna

    Heléne LööwOrdfront

    läst av Erik Göthe

    Bokens titel är missvisande, men inte undertiteln. Ty detta är ingen bok om nazismen som politisk rörelse. Märkligt nog, fast författaren snabbt stigit vid universitet och i stat som expert på nazism. Man undrar vad boken ("den första stora vetenskapliga kartläggningen av den moderna rasideologiska rörelsen i Sverige" enligt förlagsreklamen) är till för mer än författarens karriär.
    Det är inte heller en polisrapport om viss sorts kriminalitet, även om en hel del av de högerextremas åsikter och till och med symboler på senaste tid har gjorts brottsliga med skumma rättsliga metoder.
    Det är, om man tänker efter, helt enkelt en Säpo-rapport, en rapport för det nyinrättade - och såvitt jag förstår olagliga - "författningsskyddet". Den digra boken (525 sidor) är ett Säpo-grävande i åsikter, i högerextrem ideologi som kan vara välkänd eller ny men som inga andra än politiska poliser (och inte heller de) blir så mycket klokare av. Det är kanske elitens ämbetsmän, som ska läsa och förfasa sig över grovheterna.
    Lööws ideologiska utgångspunkt skiljer sig hårfint från Karolina Mattis. Det är den förment objektiva, som förutsätter goda relationer till nasse-scenen. I Lööws fall finns också avståndstaganden från olika ideologiska dumheter och inkonsekvenser i de framförda åsikterna - mindre som kritisk granskning och mer som rituell formel, mantra.
    Något grundmaterial för politisk handling får man inte. Ett exempel:
    Sverigedemokraterna hän- förs av Lööw inte ens till nazismen. Ute i verkligheten räckte det dock med en enda fullständigt framgångsrik strid för yttrandefriheten mot akademiskt och statligt etablissemang - Mohsen Hakims debattmöte på högskolan i Eskilstuna 5 november i år - för att det skulle gå att klarlägga att åtminstone Sverigedemokraternas vice ordförande Johan Rinderheim har en raspolitik av äkta hitlersnitt. Han förordade fördrivning av invandrare från Sverige, oklart hur många, när och under vilka former och - oundvikligen - med total vetenskaplig oklarhet om vem som egentligen är invandrare. Författaren har kanske, kanske inte, i smyg undersökt och jämfört detta i Mein Kampf, den nu för sådana ändamål även i Sverige förbjudna boken. Men kritiskt arbete av det slaget är inte ens riktigt tillåtet i dag. Om man är statstjänsteman är det mycket onyttigt. Nu ska det vara ideologi.
    Och utan politiska grundfakta om äkta svensk nazism i dag undrar man vem som behöver Lööws bok utom ämbetsmän och ledande politiker.



    Heléne Lööw



    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/98
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n