F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/98
S   e   t   t    •    L   ä   s   t    •    H   ö   r   t

Äntligen kommer CIA & USA:s verkliga utrikespolitik (Epsilon Press) på svenska (första engelska kom 1986!) av en, som vet. William Blum jobbade vid det amerikanska utrikesdepartementet och har i 30 år undersökt USA:s propaganda och politiken bakom den officiella politiken sen andra världskriget. Och då satte han fokus speciellt på ett drygt femtiotal hemliga och öppna krig USA sen dess har fört - i mänsklighetens och demokratins namn förstås.
Författaren avslöjar vad som har legat bakom dessa krig med sina fruktansvärda grymheter, tortyr, massaker och folkmord. Utom intresset att utrota kommunismen (ett begrepp för allt och alla som inte passade Washington) var det för det mesta simpla ekonomiska intressen av enskilda personer (Rockefeller), av amerikanska stora bolag (Texaco) eller också av främmande bolag (t ex British Petrol). Med andra ord kapitalet. Men, påpekar författaren redan inledningsvis, det fanns och finns en hel rad undantag, där ekonomiska skäl inte var den drivande kraften, exempelvis i Honduras, Nicaragua, Grenada. I första hand, skulle han ha tillagt. Han själv redovisar ju hur det militärindustriella underrättelsetjänst-komplexet (MIIC) vinner - alltid - i fredstider och ännu mera i krigstider. Och han fortsätter: "Det som USA alltid har fruktat i Tredje Världen är att det uppstår ett bra exempel: ett blomstrande socialistiskt samhälle som inte kan kontrollerat av Washington." Därför måste dylika exempel krossas och detta är ju ett indirekt skydd för kapitalets härjningar i övriga världsdelar.
Detta är hemsk läsning. Fastän jag - vi alla på vänsterkanten förresten - kände ju till det här. Det fanns information men det var svårt att gräva sig fram till sanningen under berg av lögner och desinformation (en huvuduppgift för CIA). Det fick jag veta när jag själv jobbade med en del av de fall som Blum beskriver. Dessutom kände jag en del kamrater som har torterats eller stupat i olika delar av världen under sådana CIA-operationer. Ändå är boken en hemsk läsning. Inte bara för de miljoner direkta och indirekta offrens skull, inte bara för det globala elände vi har hamnat i just på grund av USA:s utrikespolitik, inte bara för upprepningen av samma äckliga mönster, utan särskilt därför att inte en enda ansvarig har ställts inför rätta. Pelle Månsson skrev nyligen i en insändare till Vetlanda-Posten om boken: "Men visst borde det finnas all anledning att studera och redovisa de här skändligheterna som knappast har sin motsvarighet i världshistorien ... Och nog finns det fler meriterade folkmordsansvariga i USA, Frankrike, Belgien och England som kunde hämtas och föras till domstol i Haag före exempelvis Karadzic och Mladic."
Men vi ser ju hur svenska regeringen sitter och trycker i Pinochet-frågan! Som vi alla vet vann Kapitalet det Kalla Kriget, som inte alls alltid var så kallt: Sjutton kapitalistiska länder, USA var med naturligtvis, och deras arméer slog redan 1918 till mot den unga Sovjetrepubliken, men misslyckades. 1940 slog Kapitalet (dvs nazisterna) till igen och misslyckades igen. Efter kriget försökte CIA på alla vis att destabilisera Sovjetunionen och de andra östblocksländerna (nedsläpp av agenter och vapen, sprängningar av tåg och broar och industrier, utgivning av falska penningsedlar etc etc. När Sovjetunionen klagade så bara hånflinade man och sade: Se där vilka paranoida idioter de är). Blum ställer frågan: Historien säger oss inget om hur Sovjetunionen skulle ha sett ut idag, om landet hade tillåtits att utveckla sig på ett "normalt" sätt.
Den här frågan kan man lika gärna ställa i alla de fall som Blum tar upp, i alla de fall där demokratiska eller socialistiska rörelser eller regeringar i Tredje Världen har krossats. Hur det hade gått kan vi inte veta utom kanske att världen inte hade sett fullt så jävlig ut som den gör idag.
Kapitalet segrade med de mest brutala och hänsynslösa metoder, med krig och folkmord och mord och tortyr och lögn och förtal och förfalskning. Precis som katolska kyrkan (i Tyskland är det idag tillåtet att kalla katolska kyrkan för den största organiserade förbrytarkartellen genom tiderna. Läs Die Kriminalgeschichte des Christentums i sex band av Karlheinz Deschner). Frågan ställer sig osökt: Hur kan ett stort land som USA eller en stor organisation som katolska kyrkan (den protestantiska är förresten inte mycket bättre) lyckas genom tiderna?
Den tyske journalisten och författaren Rolf Winter har i sin bok Ami go home, som kom ut 1989 och ställde till med stort rabalder, kanske givit ett svar: Våldet är konstitutivt och immanent för USA i dess historia från första början. Likaså för katolska kyrkan.
Mottot är i bägge fallen detsamma: Den som inte tror precis som vi säger skall förintas. Det spelar ingen roll att man i vissa rika länder (som blivit rika just genom utsugningen av hela världen) har råd att tillfälligtvis hålla sig med lite demokrati och tolerans. Hur det blir med det skulle vi snart se om - Gud bevare oss! - i USA en social revolution skulle sätta igång. Vilka konsekvenser får detta? För att det nya herraväldet ska lyckas menar jag? Svaret ger sig självt.
En annan intressant fråga:
Hur lyckades USA (trots alla folkmorden och Korea, Vietnam, Indonesien osv.) och kyrkan (trots alla folkmorden och Hitler, Franco, Salazar, Pinochet och alla de andra katolska diktatorer som blev välsignade av dess präster och biskopar) med sin propaganda att framställa sig som banérförare för mänskliga rättigheter, för demokrati och frihet och andlig tröst och kärlek och medkänsla? Varför lyckades kommunisterna inte?
På detta har jag inget svar.
Anmärkningsvärt är att William Blum tar inte upp Palestina på sin lista fastän grundandet av staten Israel har haft de mest förödande konsekvenser inte bara för palestinierna utan för en hel världsdel.
Annars är boken så viktig att den skulle läsas av alla troende USA-fans och i alla skolor. Men vi kan nog vara säkra på att alla demokratins väktare ser till att det inte blir av.

William Blum

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/98
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

---