Finns det förresten någonting som kan klia så fruktansvärt som en kulturbärande, läsande och fullt synlig arbetarklass? Det frågar Håkan Ågren i denna krönika om Moa Martinson och arbetarlitteraturen.

Gunnar Ohrlander, alias doktor Gormander, är död. Han lämnar efter sig ett stort hål i den svenska litteraturen.
Ta bara en av hans senaste halvsbrytande krönikor i Flamman ”Vänstern och giljotinen”, där han förklarade varför råttfällan Giljotti måste vara ett självklart val föralla som tillhör vänstern i politiken.
Den hade Mark Twain gillat. Kanske blivit lite avundsjuk på. Jag tvivlar på att någon kommer att fylla tomrummet snart. Att uppfatta det absurda i tillvaron är en sällsynt gåva.