Red. webbkrönikor:
Knut Lindelöf
Etiopien - bortom Ogaden och de svenska journalisterna
HENRIK PERSSON 5 januari 2012Etiopien är ett stort land. Det är det näst folkrikaste landet i Afrika med över 82 miljoner invånare. Ytan är över en miljon kvadratkilometer. I flera etiopiska provinser pågår i samarbete med multinationella företag väldiga exploateringsprojekt, inte minst dammbyggen. De kan också handla om att mark upplåts till utländska privata företag för att odla sockerrör, bomull och grödor för bioenergi. De ursprungsfolk som finns i dessa områden trängs brutalt undan. Som i så många andra fall vill myndigheterna ha markområdena och dess resurser - men inte folken som bott där sedan urminnes tider.
HENRIK PERSSON
Ursprungsfolken i dessa delar av Etiopien, till exempel bodi, chirim och suri i Omoflodens dalgång, erbjuds andra platser att bo på. Ofta är de sämre än dem de har. Vägrar de utsätts de för hotelser. Fängslanden och väpnat våld blir nästa steg.
Den värld är dock sedan länge förbi där ursprungsfolk och/eller etniska minoriteter kan angripas av myndigheterna inom ett land, utan att det kommer ut och utan att det blir internationella protester. Det är inte respektive myndigheters ensak vad som händer med folkgrupper i olika delar av det land man kontrollerar. Det som händer samerna i Sverige dryftas på internationella konferenser i Europa och i FN. Det är alltså inte Sveriges ensak hur samerna i Sverige behandlas.
Hur människorna i den etiopiska provinsen Ogaden, som Martin Schibbye och Johan Persson begav sig till, behandlas är heller inte Etiopiens eller Meles Zenawis ensak. I fallet Ogaden handlar det om både oljeutvinning och folkförtryck. Det finns när det gäller övergreppen i Ogaden en förhistoria. De brittiska kolonisatörerna agerade på ett sätt som säkert bidrog till den situation som råder idag. Den brittiska kolonialmakten gjorde en överenskommelse med hövdingarna i Ogaden 1896 som skulle garantera områdets suveränitet. Den överenskommelsen bröt britterna senare och lämnade över området till Etiopien i början på 1950-talet. Storbrittaniens ledare svek ogadenierna. Däri ligger antagligen mycket av rötterna till dagens våldsamheter. Lägg därtill de stora förekomsterna av olja och inte minst naturgas.
Etiopiens alla olika folk verkar inte vara tillfrågade om särskilt mycket av sin regering. Folket i Tigray får tydligen mest uppärksamhet och stöd av regeringen, eftersom Meles Zenawi själv har sina rötter där.
Det lär just i nuläget också bli Meles Zenawi själv som kommer att avgöra mycket av de bägge svenska journalisternas öde. Men opinionsbildningen och det folkliga motståndet med mera måste givetvis fortgå och har säkert effekt. Samtidigt är det Meles Zenawis regim som i många avseenden kontrollerar hela det stora landet Etiopien. Därför måste Martin Schibbyes och Johan Perssons väl och ve hanteras i relation till just den regimen. Oavsett hur de två väljer att agera i fråga om nåd eller överklagande ska de ha vårt fortsatta stöd.
Henrik Persson
Kommentarer
Det här har jag själv funderat på sedan våra vänner Johan o Martins historia om sitt reportageuppdra g ändrades vid någon tidpunkt i somras!
I början var det just att konstatera och sedan offentliggöra villkoren som folket tvingas leva under i Ogaden-provinsen. Via Aftonbladets kultursida utvecklades sedan en partipolitisk kampanj mot Carl Bildt och hans tidigare engagemang i en privat entreprenör i området. Och Johans och Martins uppdrag omformulerades, för svensk massmedia, till att handla om den svenskkontrolle rade Lundin-koncernens aktiviteter i området!
Jag tycker att Johan och Martins uppdrag som journalister är alltför viktigt för att försvinna i en partipolitisk kampanj.
Oavsett om denna är intern för Sverige eller Etiopien! Och jag är oerhört glad att Henrik och jag kan enas på just den punkten, som är väsentlig för fortsatt utveckling av yttrande- och tryckfrihetsfrå gor inom FiB/K!
RSS-flöde för kommentarer på denna post