Kan du upplysa mig om rättsläget när det gäller att lägga ut små lappar med uppmaning att bojkotta t ex sodastream i affärerna, i anslutning till varorna? Jag förstår att affärerna inte gillar att man gör så, men har de rätt att förbjuda en? Och vilka kan påföljderna bli i så fall om man envisas?

Läsarens fråga ger oss anledning att fördjupa vår förståelse av vad yttrandefrihet innebär. Senast jag skrev om detta var i septembernumret. Då handlade min krönika om Stockholms stads klotterpolicy och ifall en kommun har rätt att vägra stöd till aktiviteter som anses uppmuntra till brott.

Vår regeringsform (RF) definierar yttrandefriheten som en skyldighet för det allmänna dvs. stat och kommun, att tolerera medborgarnas yttranden. Den enskilde åtnjuter yttrandefrihet, liksom de andra opinionsfriheterna, "gentemot det allmänna". Begränsningar av friheten – så definierad – kräver stöd i lag. RF anger hur och för vilka ändamål sådana lagar får stiftas.

I relationen enskilda emellan däremot kan inte de demokratiska fri- och rättigheterna anses ha betydelse, i vart fall inte samma betydelse. Strejkrätten är ett undantag. Om inte annat följer av avtal, har förening av arbetstagare rätt att vidta fackliga stridsåtgärder enligt RF. Avtalet/överenskommelsen, vare sig den är skriftlig eller muntlig, är det viktigaste instrumentet för att reglera förhållandet mellan enskilda.

Det diskuteras ibland att införa meddelarskydd enskilda emellan. Det skulle ge också den privatanställde skydd mot exempelvis att hans arbetsgivare efterforskar källan till uppgifter om arbetsgivarens verksamhet vilka publicerats i en tidning. Varje gång frågan hittills har varit aktuell har en ganska bred opinion enats om att, även om idén kan förefalla bra, så är den svår att genomföra på ett bra sätt.

För att återvända till läsarens fråga: Den som uppmanar till bojkott gör sig inte därigenom skyldig till något brott, om han inte formulerar sig på ett brottsligt sätt, t.ex. hotfullt, ärekränkande eller rashetsande.

Men om jag lägger ut bojkottuppmaningar i en butik som saluför den produkt som uppmaningen gäller, kan jag inte anföra att yttrandefriheten ger mig rätt att göra så. Butiksinnehavaren är i sin fulla rätt att ta bort mina flygblad. Han är också i sin fulla rätt att uppmana mig att lämna lokalen och förbjuda mig att återkomma dit.

Frågan är bara vad som händer om jag inte efterkommer hans uppmaning och förbud. Man kan nämligen inte göra sig skyldig till hemfridsbrott i en butikslokal. Och det finns ett HD-avgörande (Nytt Juridiskt Arkiv del I 1995 sid. 84) på att det inte heller är brottsligt som olaga intrång att gå in i en affärslokal som är öppen för allmänheten, inte ens om butiksinnehavaren har förbjudit en viss person att komma dit. I HD-fallet handlade det om en man som efter flerfaldiga snatterier i en butik hade förbjudits att återkomma och som trotsade förbudet. För snatteri dömdes han men inte för olaga intrång.

Om innehavaren tillkallar polis för att avlägsna mig, är det således inte självklart att polisen kommer. Blir jag bråkig och stör ordningen i lokalen, kan det dock tänkas att ordningsmakten blir mer hjälpsam. Väktare har – till skillnad från förordnade ordningsvakter - inte större rätt att ingripa än vemsomhelst.

För övrigt kan jag inte upphöra att bli förvånad över hur allmänbildande det är att svara på frågor. Innan jag började skriva den här krönikan, hade jag inte en aning om vad sodastream är för något och ännu mindre om varför produkten bojkottas.